Hold your head up high

Igår var verkligen lång dags färd mot natt. Vet inte om det var så himla smart idé att stanna kvar i stan efter jobbet för att gå på ett möte som började 18.30, men plånboken och miljön blev väl åtminstone lite glada. 

Tränade ett pilatespass på morgonen, jobbade mina timmar, gick en långpromenad på fältet i stekande sol (det var ju ändå tur i oturen att det inte blev någon intervallträning, det var varmt nog ändå), svängde inom Ica för att proviantera, åkte till Granngården och köpte hönsmat och till Dogman och köpte tuggben. Det sistnämnda tog evigheter eftersom den enda personalen var fullt upptagen med att, som jag uppfattade det, stå och snicksnacka om icke jobbrelaterade saker med den dittills enda kunden. När antalet kunder fördubblas så skulle man ju kunna tycka att det skulle leda till någon form av reaktion hos personalen, men det var uppenbarligen bara jag som tyckte det för jag fick vänta en god stund innan något hände, och sedan fick jag ett Ja, det dröjde visst lite men man får ju avsluta det man håller på med som någon form av lam ursäkt som jag inte bett om, fastän det var uppenbart att samtalet var av privat karaktär och "kunden" ju ändå inte köpt något. Tur för Dogmanpersonalen att jag inte var Michael Douglas' karaktär i Falling Down. Falling Dogman, en uppföljare. 

Åkte sedan till stallet och åt min nödkvällsmat som jag plockat ihop på Ica och som bestod av melon, bröd och en proteinmilkshake. Efter ett tag kom min dotter, som skulle vara med på samma möte som jag, samt en kompis som hyrt vårt lilla ridhus för hundträning. Visade kompisen tillrätta, tog sedan en promenad ner runt hagarna tillsammans med min dotter. Det var HELVETE vad långt det var till 18.30 men till slut blev den det och mötet kunde börja. Det var en i personalen som hade insisterat på att hen ville ha detta möte och då får man ju ställa upp, men i efterhand kan man konstatera att det lika gärna kunde avhandlats på mail eller telefon. Var hemma vid 19.30 så det var ju alltid något. Väl hemma visade det sig att min man hade ställt en korg i hallen där han uppenbarligen tyckte att jag skulle förvara mina skor, som om jag var ett himla dagisbarn? Han menade på att det var för att det skulle bli "lättare för mig att hitta dom", vilket aldrig har varit ett problem tidigare eftersom hallen innanför ytterdörren bara består av kanske 1x2 meter i övrigt tom golvyta, så det ska mycket till innan något försvinner där. Outgrundliga äro hans tankar ibland. Duschade och gick och lade mig för att läsa, men somnade efter vad som kändes som typ 10 minuter. 

Idag ska jag ta det LUGNT. Jag hade ju, innan Förkylningen gjorde sitt intåg i mitt liv, gjort upp en rätt ambitiös träningsplan för den här veckan, och i söndags tänkte jag att nähä, jag får väl omplanera för måndagen och tisdagen, "men på onsdag är jag säkert vara fit for fight igen". Nu är det onsdag och jag är väldigt o-fit for fight så det är väl bara att resignera och sikta på nästa vecka istället. Idag ska det regna hela dagen, det passar min sinnesstämning. Ska gå en vända med hundarna, kanske köra ett yinyogapass och sedan blir det soffan, en bok, kanske ett par avsnitt av Den som bär skuld. Så får det bli.