Musan

Har läst Musan av Mats Strandberg, detta är handlingen: 

Frånskilda deckarförfattaren Hedda Strömberg kan inte längre skriva. Den ekonomiska ruinen kommer allt närmare henne och åttaåriga sonen Hugo. Hon måste hitta inspirationen igen. Nu genast. Det känns som en livlina när den framgångsrika kollegan David Ridings bjuder henne till familjens lantställe. Långt borta från vardagen kanske fantasin kan flöda fritt igen.
"Lantstället" visar sig vara den enorma Villa Thamyris, som i slutet av 1800-talet blev en viktig knutpunkt för dåtidens kulturelit. Under veckan försöker Hedda kämpa mot den förlamande avund som David Ridings alltid väcker hos henne. Det vackra huset och dess invånare påminner om allt hon själv inte har. Familjen har både pengar och kulturellt kapital som sträcker sig många generationer bakåt i tiden.
Hedda hittar inspirationen på Villa Thamyris. Det känns äntligen magiskt att skriva igen. Men hon upptäcker också att de ståtliga tegelväggarna döljer mörka hemligheter. Kreativiteten har ett högt pris, och allt ställs på sin spets när Heddas son anländer lagom till midsommarfirandet. 

Jag har läst Hemmet, Färjan, Konferensen, Slutet, Bekantas bekanta och Engelfors-trilogin och tycker väl att Mats Strandberg både blandar och ger. Färjan, Konferensen och Hemmet gillade jag mycket,  Engelfors-trilogin: helt okej, de andra: not so much. Den här kvalar kanske in i kategorin: helt okej, för det tycker jag nog att den var. Men inte mer än så. Det var liksom att ingenting hände i de första två tredjedelarna och sedan blev allting helt absurt. Tror berättelsen hade vunnit mer på att det absurda liksom  fick smyga sig in lite successivt istället för att slänga in allting på en gång. Det var kanske någon slags chockeffekt han var ute efter, men jag tyckte bara det blev överdrivet. Den här boken får tre grekiska gudinnor av fem möjliga.