Efter jobbet var planen att träna intervaller och pilates, men efter 2,5 kilometers intervallträning ringde min dotter och efter en arbetsdag där det kändes som att jag bara omgivits av idioti från arla till särla så var jag i skriande behov av att prata med en vettig människa. Avbröt intervallträningen och gick resten av rundan. Det var ändå så varmt och kvavt och klibbigt, osv.
Åkte sedan och handlade, tänkte att jag tar självscanningen vilket jag normalt sett inte brukar göra för det är ALLTID något som krånglar till sig för mig och den här gången var inget undantag utan nu var det en bunt koriander som inte hade någon streckkod och inte heller stod att finna någonstans i självscanningssystemet. Dom i självscanningskassan bredvid hade också problem och tillkallade hjälp och då kom det en sommarjobbare som varken kunde eller visste någonting, så efter att ha väntat i vad som kändes som 20 minuter (fast det var det nog inte) så lämnade jag koriandern åt sitt öde och åkte hem. P g a ovan nämnda jobbtjafs så var jag inte hemma förrän 18-tiden och orkade verkligen inte träna någon pilates även om det kanske hade varit bra att göra det. Körde i alla fall lite fotrehab och tänkte att ibland får man nöja sig med de små segrarna.
Det enda som egentligen var bra igår var att Cream Legbar-hönan som jag i förrgår kväll hittade ute i trädgården när de andra gått in i hönsgården för länge sedan, med ena vingen i konstig vinkel och halt på ena benet och allmänt medtagen, i alla fall verkade vara okej. Tänkte låta henne vara över natten och gav order till min man (som har semester) att gå ut på morgonen och se så att hon var okej och om inte, vidta någon form av åtgärd. Men han har uppenbarligen inte fattat att vi har tre Cream Legbar-hönor, för han rapporterade att en gick i hönsgården och en (djävla Lillemor) låg tryckte i ett rede. Sanningen var ju att det var två som gick i hönsgården men de är ju till förvilling lika varandra så det var kanske inte så konstigt. Har i princip alltid problem när de ska räknas in eftersom de ser likadana ut, är rätt skygga och alltid verkar vara på andra sidan någon av alla buskar som finns inne i hönsgården. Nu kunde man se att en av dom eventuellt haltade minimalt, men hon verkade vara okej i övrigt och åt med god aptit.
Min man föreslog att jag skulle titta på någon serie för att skingra tankarna, men jag kunde inte mobilisera någon som helst engagemang för någonting, inte heller för att läsa. Kände att lagom nivå på litteratur hade varit Vitnos det lilla russet men den tror jag inte jag har (kvar) i min ägo. Borde kanske införliva även Vitnos-serien i det som är en replika av hela min barndoms bokhylla av hästböcker (Nan Ingers böcker, böckerna om Britta och Silver, Annika, Jill, etc). Allt är väl inte direkt ÅTERSKAPAT utan snarare sådana jag aldrig gjort mig av med, men vissa böcker jag varit låneböcker som jag i vuxen ålder köpt på loppis eller Bokbörsen för att när som helst när andan faller på (ofta när livet känns strävt och motigt) kunna läsa-om till exempel Jill och drömhästen (Jill har en dryg skolkamrat som har en jättejättefin ponny och som absolut inte vill tillbringa de nästkommande två veckorna hos en familj som hon inte gillar och de gillar inte henne heller men de ska vara med i en lagtävling där laget måste bestå av sex personer och hon var tydligen den enda tänkbara kandidaten, så hon övertalar Jill att få låna hennes ponny och åka i hennes ställe och när Jill kommer fram så visar det sig att skolkamraten inte berättat att det är Jill som ska komma så för att hämnas beslutar Jill sig för att spela med och beter sig lika drygt som hon tänker sig att skolkamraten skulle ha gjort och blir behandlad därefter, men så småningom blir alla vänner i alla fall och lagom till tävlingsdagen så har också sanningen uppdagats och de vinner hela tävlingen, THE END). Samtidigt kollade grannarna på fotboll på sin uteplats, jag kunde konstatera att det var Sverige som spelade och att det gick bra, baserat på flera jubelvrål och noll besvikna brölanden. I helgen kollade jag och min man på matchen mellan Sverige och Danmark och lyckades ändå veva igång ett visst intresse även om vi egentligen tycker fotboll är rätt segt. Planen är för stor, det är ett evinnerligt harvande hit och dit på mittfältet och så fort det hettar till så ska det blåsas av för att någon är offside, spelarna faller av bara vinddraget och ligger och åmar sig i en kvart innan de mirakulöst nog är på benen igen och springer vidare trots att man nyss trodde att de minst var döende. Men är det mästerskap och Sverige är med och det gäller något så går det väl att skapa ett visst engagemang, men matchen igår började så sent att det var inte ett alternativ även om jag nu ofrivilligt fick följa den via ett öppet fönster.
Idag är det jobb, sen promenad och någon form av träning och slutligen ska vi spela minigolf med dotter, barnbarn, exman med fru samt hans dotter med pojkvän (eventuellt). Eftersom hela familjen består av extremt dåliga förlorare och ännu sämre vinnare så kan det bli...spännande. Stay tuned för the spännande fortsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar