Someone puts their faith in the stars

Igår var en kämpig dag med många möten som gick in i varandra så det kändes som att jag bara satt med headset på hela dagen. På tisdag nästa vecka är det besök från tillsynsmyndigheten och det finns ju roligare grejer som kan hänga över en. Inte blir det ju bättre av att man förväntas samarbeta med det här trögdjuret till gubbe som aldrig gör något. Pratade med vår VD om det och han sa att han, jag och Tröggubbens chef skulle sätta oss ner och ta ett snack om detta som på måndag och att han skulle kalla till möte. Men det har han såklart inte gjort, och idag ska han, VD:n alltså, vara ledig. Så tröttsamt att behöva tjata om ALLT. 

Sista mötet drog ut på tiden så jag var sen hem. Skippade promenaden, släppte bara ut hundarna i trädgården. Gick och släppte ut hönsen, det är så kul att se när de rusar ut i trädgården och målmedvetet börjar picka och sprätta och hålla på, som att de har en jätteviktig agenda att följa.
Hönan Ulrika har tagit sin hand ifrån sina kycklingar, eller de är väl snarare att betrakta som unghöns nu, de dräller nu omkring som oredliga tonåringar som är ute sent på kvällarna. De har liksom inte fattat att de ska gå in i hönshuset tillsammans med de andra, utan de övernattar i en buske ute i hönsgården.  Det finns ändå som ett litet extrahus i hönsgården som de kan gå in i, men den duger tydligen inte. Häromdagen när jag kom hem och släppte ut dom så var det plötsligt bara tre av ungdomarna som rusade ut i trädgården, den fjärde satt kvar på en pinne i deras speciella övernattningsbuske. Skumt? När jag närmade mig såg jag att hennes, för det är en höna-to-be, ena fot hade kilat fast sig i en grenklyka och hon kom inte loss. Hönsen går och lägger sig vid 18-tiden numera och det här var i tisdags när jag hade varit hos Laserkvinnan och inte kom hem förrän närmare klockan 16, så hon måste ju ha suttit där i nästan ett dygn. Lirkade loss benet och släppte ut henne, hon hoppade på ett ben och var rätt vinglig och helt slut, inte så konstigt såklart för hon har säkert flaxat en massa i panik och slitit och dragit i det där stackars benet. Var rädd att det var brutet, men beslöt att avvakta. I onsdags var hon bättre, halt men pigg och igår haltade hon nästan ingenting längre. Skönt. 
Christine Perfect går fortfarande med sina kycklingar, de övernattar också ute i hönsgården. I somras byggde "vi" (min man) typ som ett litet vindskydd med tak inne i hönsgården där Ulrika med sina då nykläckta kycklingar skulle kunna ligga lite avskiljt från de andra och där man också skulle kunna ha foder skyddat från regn. När Ulrika flyttade ut flyttade Christine in med sina små. Det finns ett litet hus därinne också, men tydligen är väggen till vindskyddet den bästa platsen att övernatta på om man frågar Christine Perfect och hennes kids. Fattar inte hur de kommer upp, för den där väggen är väl ändå en halvmeter hög och de har ju inga fjädrar att tala om än, men upp kommer de och under mammas vinge ska man tillbringa natten. Så himla gulligt.  

Idag är det fredag och min plan, fast man får väl se om den håller, är att försöka smita lite tidigare, åka till Willys och storhandla, promenera, träna pilates och sedan förhoppningsvis inte göra så värst mycket mer. Vi får väl se hur det går med den saken. I helgen har jag inga planer alls, mer än att försöka börja kolla på sista säsongen av Tunna blå linjen. Det låter som en bra plan!