Igår bjöds det på pizza på jobbet. Samma sak varje gång det ska bjudas på mat, antingen är det pizza (som jag inte gillar särskilt mycket om den inte är hemgjord och det är den ju inte då) eller smörgåstårta (som jag inte heller är ett jättestort fan av), och det tredje alternativet är att vi går till en närliggande lunchrestaurang vars interiör påminner extremt mycket om en högstadieskolmatsal, komplett med långa köer, brickor, porslinsslammer, trängsel och knuffar.
För ett par år sedan fattade jag ett principiellt beslut och det var att jag faktiskt inte behöver delta i sånt om jag inte vill. Jag kan tycka det finns ett rätt stort antal sammanhang där man oavsett vad man egentligen tycker bara får tugga i sig vad som bjuds pga att det är oartigt att inte göra det, men gränsen måste väl ändå gå någonstans och i mitt fall går den från för ett tag sen vid min obetalda lunchrast. Får dock ALLTID pikar för detta, och inte för att jag bryr mig nämnvärt men det är ändå lite irriterande. Är ju inte direkt någon annan som blir drabbad, ändå ska det (oftast från initiativtagaren) alltid fällas någon syrlig och passivt aggressivt kommentar om att man dissar maten eller sällskapet eller liknande. Tröttsamt.
Igår fick jag ett mail från en kollega som skrev något i stil med Skulle du kunna tänka dig att vi gemensamt gör...[beskrivning av uppgift X som efterfrågas av en kund], har pratat med [VD] och vi är överens om att vi ska göra det. När vi gjort X så får jag/vi ta hjälp av [systerbolag] för...och så motsvarande uppgift för en produkt som tillverkas där och jag kände att NÄE? För det första är det här en uppgift som är dedikerad för dom som jobbar inom R&D-segmentet och dit hör inte jag. Det har funnits perioder när jag har velat jobba inom R&D, men då har jag inte fått. Men nu när jag inte längre vill så är det plötsligt öppna dörrar och utrullad röd matta, fast jag tror att det mest är för att maskera att det nog till 99 % handlar om att skyffla över surdegar som ingen annan vill ta i, jag är inte född igår. För det andra så har jag faktiskt inte tid eftersom jag har mitt Stora Projekt som snart kommer att gå in i en ny fas och då är det skarpt läge och full fokus och ingen tid att lalla runt med annat. Och för det tredje så VET jag att det kommer att bli så att gör man uppgift X så blir man automatiskt ansvarig för att samordna motsvarande uppgifter i systerbolagen sen, det är sen gammalt.
Stövlade in till vår VD och undrade vad fan? (dock lite mer diplomatiskt uttryckt) för det lät ju i kollegans mail som att han och VD hade snackat ihop sig om min medverkan, men enligt VD så var det inte så. Fast det tror jag vad jag vill om. Jag hävdade att det var en uppgift för R&D, problemet är bara att vår R&D-resurs är helt nyanställd och inte till någon större nytta (än). Det vet väl jag också, men jag är så djävla trött på att vara någon slags slasktratt på vars bord allting hamnar. Imorgon kommer min danska chef hit och då ska vi ha medarbetarsamtal. Finns ett och annat att diskutera, hehe. Nä, men om tanken är att jag ska jobba med Projektet i den omfattning som krävs så kan jag inte hålla på och småfjutta med R&D-besläktade uppgifter så fort de måste göras. Det är min chef helt med på, det handlar bara om att hitta en strategi för att hantera alla lösa trådar som just nu spretar åt alla håll. Vi får väl se hur det går.
Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass tabata och sen ringde min dotter och vi snicksnackade om ditt och datt någon timme eller så. Åt kvällsmat och sen fixade jag med presenten som jag skulle ge till instruktör A senare på kvällen. Åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig och det var den dagen det. Idag är en ny dag med nya möjligheter, då kör vi.
Reddiker&Dragons?
SvaraRadera