Till stallet istället, v 41 2024

Kändes som en evighet sen jag red eftersom jag avbokade i måndags, men det var ju bara en vecka sedan. Stod inget på tavlan när jag kom (eftersom vi alltid rider samma hästar så står det bara om någon av någon anledning måste byta), men var tvungen att sticka in huvudet i ridhuset och fråga om det betydde Köttbullen, och det gjorde det. YAY! På två och en halv veckors vila (innan hon blev halt så var det ju teorivecka) så hade Köttbullen hunnit sätta en enorm vinterpäls. Lerig var hon också och man tackar ju Gud för att de har täcke när de går ute, så att man bara behöver lägga krut på att borsta bort intorkad lera på hals, huvud och ben. Hagen där ponnyerna går är också känd som Kardborrarnas Paradis, och jag tror jag ägnade minst tio minuter bara åt att borsta ut svansen, för det hade nog ingen heller direkt gjort på de där två och en halv veckorna. 

Jag rider ju i samma grupp som Häxan, en gammal bekant från 90-talet. På den tiden var hon ett sånt djävla as, nu när hon är 70+ någonting så har hon ändå taggat ner, får man väl säga. Men ränderna går såklart aldrig ur. Som förra veckan när vi skulle släppa ut hästarna i hagarna efter ridningen. Hästarna byter hagar med jämna mellanrum, och av den anledningen finns det en tavla där det står vilka hästar som ska gå i vilka hagar, och så får man a. läsa på den, och b. organisera ut- och insläpp så att inga hästar blir lämnade ensamma i vare sig stall eller hage. 

Är ju inte precis raketforskning, i alla fall inte för oss som är a. vuxna och b. har ridit i en massa år, och trots att båda dessa kriterier stämmer in på Häxan så står hon som en fågelholk varje vecka och undrar var de ska gå. Eller så får man stoppa henne för att hon är på väg att släppa ut den hästen hon brukar rida, ensam i en hage långt bort från ära och redlighet och fjärran från givna instruktioner. Förra veckan skulle vi släppa ut tre ston i en av hagarna och när man släpper i tom hage så brukar man gå in, ställa upp och släppa samtidigt, men det visade Häxan inga tendenser till att vilja göra utan hon (som gick först) började öppna grimman redan när hon gick in genom grinden. Vi släpper samtidigt, ställ upp henne med huvuvdet mot staketet och vänta tills vi andra har ställt upp, ropade jag som kom efter och tyckte att det var väl ändå fan att man ska behöva tala till henne som man får göra när barnen ska släppa ut. Och LIK FÖRBANNAT släppte Häxan sin häst innan vi andra hunnit ställa upp våra ordentligt. Nästan så man hade önskat att hon, Häxan alltså, blivit omkullsprungen. 

Igår var lektionen innan vår lite försenad, den ska börja klockan 17.00 men när jag kom vid 17.20 så höll de fortfarande på med uppsittning och stigläder. 18.00 SHARP ledde Häxan ut sin häst och ställde upp utanför ridhuset där gruppen innan höll på med hoppning och det kan ju ta lite tid. Vi andra i vår grupp är bara "jaja, det löser sig väl" för det är verkligen inte ofta som tidsplanen spricker men när den gör det så får man väl ändå ha lite överseende med det. Men Häxan var igång och gol om att vi måste få  ta igen den här missade tiden på något sätt, fast vi andra låtsades att vi inte hörde henne. 

Ridlärare V hade varit på en clinic med Angelica Augustsson Zanotelli i helgen och fått FEELING så nu skulle vi rida markarbete fastän vi gjorde det förra veckan också. Temat var galoppbommar där vi skulle träna på att länga eller korta galoppen, dvs rida på fler eller färre galoppsprång. Det gick riktigt bra, Köttbullen kändes pigg och framåt och Ha-LE-luja, man kunde också reglera hennes galopp något lite. Annars vill hon ju gärna bryta av till trav så fort man försöker rida ihop henne i galoppen, så jag var  faktiskt helnöjd.  Svetten rann i strida strömmar om både henne och mig efteråt, fast mest om henne faktiskt. En liten klippning av  all denna vinterpäls står högt upp på önskelistan just nu.