torsdag 3 oktober 2024

Heaven knows it's driving me crazy

På mitt jobb finns en gubbe, tror jag har skrivit om honom innan, där ordet sävlig får en helt ny innebörd. Alltså, det är ju bra att man är lugn och inte hetsar upp sig och stirrar och stressar för minsta lilla, men att tippa över för mycket på andra hållet gör att det är ganska snarlikt nonchalans. Och vissa kommer ju undan med allt, den här gubbens chef tar honom ständigt i försvar. Han är ju ny (han började här 2019 så så djävla ny tycker jag inte att han är längre), han har aldrig jobbat med ditt, han är inte så van vid datt, osv. Man kommer liksom ingen vart med någonting och det är hela tiden det att återkommande eller tilldelade arbetsuppgifter "glöms", och jag vet inte om det är strategisk inkompetens eller om det bara är så att han är lite dum i huvudet? Båda delarna känns ungefär lika rimliga. Det tråkiga (för mig) är att vissa saker som han inte gör spiller över på mig, för det är jag som ska stå till svars inför vår tillsynsmyndighet. Det här har vi dividerat om tusen gånger och jag har efterlyst konstruktiva lösningar för att saker som "glöms" ska bli av, eftersom ingenting av de som jag föreslagit (lägga in påminnelser i Outlook, schemalägga tid för arbetsuppgifter, läsa mötesprotokoll där det framgår vem som ska göra vad och när det ska vara klart) verkar ha någon bäring. För att få lite ordning på detta organiserade jag förra sommaren en serie uppföljningsmöten för att säkerställa att vissa saker blir av och inte bara rinner ut i sanden, men det var väl inte en gång som dessa möten kunde hållas när det var tänkt eftersom det tydligen var omöjligt att göra saker i tid. Klagade hos gubbens chef och det har nu landat i att hen har hela SIN Outlook full av påminnelser att hen ska påminna gubben.  
Är det inte lite lite pinsamt att det behövs två människor för att påminna en tredje om att han ska göra sitt jobb? sa jag till vår VD för ett tag sen, och det höll han väl med om. Men gör samtidigt inget åt det, och visst, VD:n är inte chef över gubben, men ändå. NÅGON djävla stöttning kunde man väl få?

Igår var det en sån där gubbsituation och jag åkte från jobbet och var rätt irriterad, hur DJÄVLA svårt kan det egentligen vara? Svängde inom Elgiganten och hämtade upp vår nya klippmaskin och passade också på att köpa en sån där värmefilt till sängen i Flickrummet™ som jag blev tipsad om här på bloggen. Längtar nästan efter kalla nätter nu bara för det, hehe. 

Kom hem, gick ut med hundarna, satte mig ner för att äta kvällsmat och då ringde en från stallet och behövde ventilera lite grejer och kort därefter ringde min man för att beklaga sig över att bussen hem var inställd. Kastade i mig kvällsmaten och åkte till stallet där vi först hade möte och sedan ett snack med en i personalen om hur vi ska försöka lösa saker och ting (vilket såklart genererade ett nytt möte på måndag). Gick sedan till Köttbullen och klappade henne och gav henne några äpplen eftersom hon är halt och det är lite synd om henne nu. 

Idag är det torsdag, vilket innebär att det a. är städdag, b. dressyrdag. Undrar vem jag får istället för Köttbullen? Tror Knubbis, men det återstår ju att se. Hela dagen är full av möten så det kommer att bli stressigt, men sen är det fredag och sen är hela helgen obokad. G-Ö-T-T.   



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar