Igår blev nästan INGENTING som jag hade tänkt mig. Hade ju tänkt mig att komma till min nya grupp, rida för instruktör K och få ha Köttbullen eller åtminstone någon annan ponny. När jag kom till stallet så var mitt namn inte ens med på listan. Fick tag på instruktör N, det hade blivit någon miss i kommunikationen och sånt händer ju och är inte hela världen. Instruktör N kollade över planeringen, det visade sig att alla hästar gick fullt och hon visste inte hur hon skulle lösa det riktigt, det var till och med så jag föreslog Jag kan skippa idag och komma nästa vecka istället? men det sa N att jag absolut inte skulle, vi löser det här och så slutade det med att jag fick Hästen. Det var ju inte PRECIS vad jag hade tänkt mig, men men, det var ju bara att gilla läget. Har du haft honom förut? undrade en av mina nya ridkompisar, och jag svarade att jadå, 2018 hade jag honom på en boot camp när jag egentligen hade Pojken men det var när han var alldeles ny och inte orkade gå två pass om dagen så då fick jag och en till som också hade någon häst som inte orkade gå så mycket, dela på honom varannan lektion. Utöver det, bara någon enstaka lektion då och då, och det var längesen.
Nästa grej som inte blev som jag tänkt mig var att vi inte alls skulle ha instruktör K, för hon var sjuk. Buhu. Istället fick vi en vikarie som säkert är jätteduktig, men när man inte känner vare sig hästar och ryttare blir det lite...tja, opersonligt? Men det var ju bara att gilla läget här också. Kravlade mig upp på Hästen och det kändes som att jag hade tre kilometer hals framför mig och att bakdelen befann sig någonstans i utkanten av Växjö. Lektionen innan vår hade haft hoppning och gruppen efter skulle också ha hoppning, så det stod hinder överallt och kändes trångt även om vi bara var åtta stycken. Övningen var att vi skulle rida i volter runt hindren, med hästen omväxlande inåtställd och utåtställd. Gick väl SÅDÄR. Hästen är så lång och seg och också en typisk gammal ridskolehäst som inte gör mer än han måste, det är väl begripligt, men det gick liksom inte att nå fram till honom, det kändes inte som att det blev något samspel värt namnet. Det beror såklart på mig och att jag inte känner honom tillräckligt, men ändå. Inte jättekul. Och så är han överbyggd och går på bogarna i framvikt, och när vi galopperade kändes det som att jag hade en välfylld ICA-kasse i varje hand, puuuh. När vi stod på medellinjen så undrade jag om det regnade in men det var min egen svett som droppade ner från huvudet och landade på axlarna.
Men min nya grupp var i alla fall dötrevlig! Kände alla sedan innan, åtminstone till namnet, det blir ju så på en liten ridskola som vår. Och efter den här starten kan det väl bara bli bättre? Och på torsdag ska jag få rida Köttbullen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar