Det smälter

Har läst Det smälter av Lize Spit, detta är handlingen: 

Går det att hämnas ett helt samhälle?

Eva är ett av endast tre barn som 1988 föds i den lilla flamländska byn Bovenmeer. Här växer hon upp bland rapsfält och mjölkgårdar, under en tidsperiod färgad av Windows 95.
I tre filmiskt korsklippta kronologier följer vi den Eva som lär känna pojkarna Pim och Laurens, den Eva som steg för steg närmar sig sanningen om Bovenmeer, och den Eva som ett drygt decennium senare återvänder bilvägen från Bryssel, klockslag för klockslag, med ett gigantiskt isblock i bakluckan.

Inledningsvis tyckte jag MYCKET om den här boken, som på baksidan kallas "en skoningslös skildring av den europeiska landsbygden, utformad som en suggestiv feministisk hämndroman". Jag tyckte mycket om språket och miljöskildringarna och även själva berättelsen till en början. Men sen tyckte jag allt tappade styrfart, berättelsen började först stå och tugga på tomgång och istället för de fina miljö- och karaktärsskildringarna så kändes det som att sidorna mer och mer fylldes ut med rätt äckliga och osmakliga detaljer och man (jag) undrade vad det här skulle vara bra för? Av bokens nästan 500 sidor kändes de sista 200 som att de spårade ur och jag läste klart egentligen för att jag ville veta varför i helvete Eva körde från Bryssel med ett stort isblock. Den här boken får tre små jordbruksstöd av fem möjliga.