Jag har läst Älskade jävla unge av Pernilla Pernsjö, och det ska du också göra. Pernilla, som i a k a Iwillnotkeepcalmandyoucanfuckoff, en blogg jag har läst i cirka tusen år och det tror jag också alla mina cirka fem läsare gör? Om någon mot förmodan skulle behöva en närmare presentation (eller så är det jag som är så anal och tvunget måste följa samma upplägg för bokrecensioner), detta är handlingen:
Pernilla är en helt vanlig trebarnsmamma i en helt vanlig familj – och hennes son Alfred är ett helt vanligt barn. Tills han inte är det längre.
När Alfred hamnar i allt större problem med kriminalitet och droger sätter Pernilla hela sitt liv på paus för att hjälpa honom. Sakta men säkert dras familjen in i en kaotisk spiral, och plötsligt kretsar allting i deras tillvaro kring Alfred. En natt griper polisen honom för inblandning i narkotikaaffärer med ett av Sveriges mest ökända gäng, och en tanke börjar gro hos Pernilla: Jag är medberoende till en kriminell.
I Älskade jävla unge är en mammas skildring av hur maktlös man är som förälder när inte enbart kärleken räcker till. Och hur man, mitt i kampen för att rädda sitt barn, tvingas inse att man kanske först måste rädda sig själv.
Jamen alltså va? Det var som att läsa ett koncentrat bloggen, och jag tycker Pernilla skriver jättebra och att hon är så himla modig och stark och fantastisk på alla sätt och vis. Och boken är så himla bra och viktig. Jag har nog varit en sån som tänkt lite svepande och generaliserande att gängkriminella, dom har väl vuxit upp i misär och utan förebilder. Nu när sånt kommer på tal är jag istället den som säger Nej, vänta lite nu, sådär behöver det inte alls vara. Det är Pernillas förtjänst. Den här boken får både fem bullar av fem möjliga OCH fem ballonger av fem möjliga på en och samma gång. Schas iväg till bibblan med er per omgående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar