Mona vill ringa BB och skälla ut förlossningsläkaren som tvingade henne att ta med sig bebisen hem. Såg doktorn inte att hon inte kan ta hand om någon: inte sig själv och ännu mindre en nyfödd baby med kolik? På behandlingshemmet för unga där Mona fått jobb måste hon också vårda. Vad är egentligen skillnaden mellan hennes egna problem och de intagnas? Och tittar inte psykiatern lite konstigt på henne?
Mitt i alltsammans störtar hon rakt i famnen på en sorgsen man med gitarr, säregen sångröst och med ett politiskt patos i sina brinnande ögon. Han flyttar in hos Mona. Nu inleds ett drama som kommer att påverka Mona livet ut.
Mitt i alltsammans störtar hon rakt i famnen på en sorgsen man med gitarr, säregen sångröst och med ett politiskt patos i sina brinnande ögon. Han flyttar in hos Mona. Nu inleds ett drama som kommer att påverka Mona livet ut.
Jag tyckte inte den här boken var lika bra som På drift för det var så mycket som handlade om de mer eller mindre (åtminstone för mig) obegripliga behandlingarna på det behandlingshem där Mona jobbar. Det blev ärligt talat rätt tjatigt, men gillade det andra, särskilt delarna om "den sorgsne mannen med gitarr, säregen sångröst och med ett politiskt patos i sina brinnande ögon" (a k a Björn Afzelius). Den här boken får tre proggrörelser av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar