Blev ingen ridning i fredags, det där med att behöva förboka drop in-ridning funkar väldigt dåligt för mig. Jag förstår absolut att det måste styras upp för det händer ju att folk får feeling och det dräller in en halv skolklass (även om det är oerhört sällsynt), men för mig blir det ett moment som ska kommas ihåg och göras som tydligen är väldigt lätt att glömma bort. Hoppas nu att det blir som vanligt igen när restriktionerna försvinner, det var denna veckan va?
Helgen som gick har varit rätt så händelsefattig. Gick en långpromenad i lördags och igår var jag och en kompis och spårade med våra hundar, det var väl allt som krävde någon form av ansträngning. Sedan har jag mest tillbringat tid i soffan. Läst och löst korsord och kollat lite på OS. Vi såg också en film, The imitation game, som var rätt bra.
Nä, nu ska jag hem och se när Nils tar hem guldet, sa jag käckt när jag stötte ihop med en granne på morgonpromenaden igår. Jag är egentligen inte superintresserad av vintersport. Skidskytte är kul för där händer det ju lite hela tiden och det är verkligen inte över förrän det är över. Curling är också spännande, även om jag egentligen inte fattar ett skit av reglerna. Och ett skidlopp kan väl vara avkopplande att ha på i bakgrunden, men har nog aldrig följt en hel sändning. Alpint har jag knappt sett sedan tjock-tv-apparaten baxades in i gympasalen och hela skolan fick sitta med korslagda ben på golvet och titta när Stenmark åkte.
Men nu har ju Nils van der Poel blivit namnet på allas läppar, så till och med ointresserade jag bänkade mig framför herrarnas 5000 m. Tror aldrig jag har sett ett skridskolopp i hela mitt liv, men någon gång ska ju vara den första. Fast jag trodde det skulle vara som när man springer 5000 m, detvillsäga att alla ställer upp bakom en startlinje och så går startskottet och alla rusar iväg på samma gång. Blev helt förbryllad när det bara var två personer som åkte och det tog ett antal lopp innan jag fattade upplägget. Och det ser ju inte ens jobbigt ut? Det fattar jag ju absolut att det ÄR, men för mig såg det ut som att de bara var ute och nöjesåkte. Såg absolut ingen skillnad i rörelsemönstret på upploppet eller vad det heter, jämfört med när man får se söndagslediga stockholmare glida fram på Mälarens is i ett avsnitt av Landet runt, men det säger väl mer om mina kunskaper om skridskoåkning än om Nils van der Poels insats. Sedan blev jag helt tårögd när jag såg ett inslag där en liten skridskoklubb i Trollhättan sitta och heja framför tv:n med flaggor och blågula ballonger och bli så glada när han vann.
När jag var liten var skridskoåkning något av det värsta jag visste. Jublade inte alls när skolans vaktmästare Magnus tog fram slangen och spolade skolgårdens fotbollsplan, vilket han gjorde i samma sekund som termometern kröp under noll. Inte blev det bättre av att vi hade en gympalärare som spelade (eller hade spelat) i HV71 och av den anledningen skulle det åkas skridskor varenda gymnastiklektion från november till mars. Det var dock bara killarna som fick spela hockey, tjejerna var hänvisade till att åka fram och tillbaka på en smal remsa bakom ena målburen. Helt rimligt genustänk på 70-talet.
Min obefintliga skridskokarriär fick dock en oväntad vändning genom att min kompis snubblade över en i isen infrusen gren och föll pladask och slog ut sina framtänder. Sedan ville hon av förklarliga skäl inte åka skridskor mer, och blev därför befriad från gymnastiken när det stod skridsko på schemat, och på något vis lyckades vi även få igenom att jag skulle "hålla henne sällskap", så när dom andra var ute och lajvade Canada Cup så fick vi sitta inne i klassrummet och rita. Det låter i efterhand helt orimligt, men eftersom gympaläraren och den vanliga läraren var två olika personer så kan det ju ha varit att vi sa till den ena att den andra hade sagt att det var OK, och så var det ingen som faktagranskade detta (eller brydde sig, det här utspelade sig dock på en tid när lärarna satt i lärrarrummet och kedjerökte varje sekund som det inte var lektion). WIN på den var det i alla fall för mig, det var ju dock synd att det skulle ske på bekostnad av Gunillas framtänder.
Ja, det var i alla fall min helg. Nu får man gneta vidare i oxvecksbluesen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar