Masade mig iväg på drop in-ridning i fredags trots massiv trötthet. Glad, för man ångrar ju aldrig ett ridpass. Eller åtminstone väldigt sällan. Hade Köttbullen och det gick lite trögt i början, men bättre efter ett tag. Kunde till och med galoppera på volt utan någon större dramatik. Okej, det blir inga fina fattningar och hon går inte på tygeln, men nu lägger jag ribban på "hålla igång galoppen" och då är det ju lite lättare att vara nöjd.
Vi red en övning med övergångar från trav till skritt, skritta 2-3 steg och så igång i trav, trava 5-6 steg och så ner till skritt igen och så höll vi på. Inte hela passet, men kanske 15 minuter. Och jeflar vad fin Köttbullen blev. Hon slår ju gärna upp huvudet i övergångarna, men nu var hon så välbalanserad och fin och gjorde den ena perfekta övergången efter den andra och det var en sådan fröjd att jag hade kunnat hålla på och fippla med detta i en evighet. Köttbullen själv var genomsvettig efteråt, så det var nog jobbigt för lilla henne.
Denna vecka är det teorivecka, men jag har anmält mig till en dressyr-clinic med fokus på öppna och sluta. Det är ikväll, blir spännande. Jag är kass på både öppna och sluta och Köttbullen ännu sämre, så det är inte säkert att jag får henne? Min förra ridlärare tyckte att jag skulle varva mellan att rida Pojken (som det var på den tiden) och stora hästar "så att du inte tappar känslan av hur det är att rida en välutbildad häst". Fast sen slutade hon och jag har inte direkt påmint någon om det upplägget. Aja, vi får väl se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar