När jag nästan kom på kant med maffian

Eftersom jag rätt så ofta köper böcker på adlibris, praornas paradis, så går jag numera nästan som barn i huset på maffiabageriet, som är närmaste paketutlämningsställe. Idag var det dags igen. En av de otaliga sönerna Corleone, jag kan inte skilja dem från varandra och man borde kanske fundera över om det inte rör sig om en variant av Pojkarna från Brasilien snarare än Gudfadern, trollade med flinka bagarhänder fram mitt bokpaket. Är du också student? frågade han med ett soligt leende och i en riktigt familjär ton, kanske för att antyda att han hade tänkt sig en annan framtid än att gå bland wienerbröd och postpaket resten av livet, och att det akademiska liksom förde oss samman. Jag förklarade att det bara var nöjesböcker och han såg på mig med slocknat leende och oförstående blick. Att vräka sig i soffan med en smaskig deckare låg helt klart utanför hans världsbild.

Kanske var han yngst i familjen och Donna Corleone hade tagit honom avsides och sagt att han inte skulle gå i sin fars och sina bröders fotspår utan skaffa sig en utbildning och ett hederligt arbete istället, och nu fick han slava på bageriet på dagarna för att täcka upp för de äldre bröderna när de var ute på maffiauppdrag. Och så fick han sitta och tentamensläsa i smyg på nätterna för att inte framstå som en vekling inför Don Corleone, som nog tycker att det där med utbildning är väl inte mycket att stå efter precis, och det blir familjegräl och grejer tills Donna Corleone skriker Basta, för denna sonen ska bli något speciellt, advokat eller läkare eller präst. Som han får slita, lillebror Corleone, och så kommer jag och har köpt böcker och kanske vill han anförtro sig åt mig, kanske är han väldigt ensam, den ende i klassen som måste jobba på bageri och ha mjöl i föreläsningsanteckningarna och han funderar på att hoppa av men vill inte göra Donna Corleone besviken.

Och så var jag ingen student utan bara en simpel nöjesläsare. Det kändes lite olämpligt att gå tillbaks och berätta att jag har ungefär en miljon högskolepoäng, för jag tror att han eventuellt skulle kunna se det som en form av förolämpning och sätta ett pris på mitt huvud och så skulle jag vara jagad av maffian i alla mina dagar. Och så vill jag ju inte ha det, jag vill ju ligga i soffan och läsa deckare. Och dessutom bakar bröderna Corleone väldigt goda källarfranska. Och så måste jag väl fortsätta gynna landets prao-utveckling dessutom. 

Det finns många skäl att hålla sig väl med maffiabagare.