Idag råkade min blick svepa över Barnkanalens tv-tablå. Fråga mig inte varför, för här är det ingen som tittar på barnprogram längre. Men av någon anledning fick jag för mig att jag skulle studera utbudet lite närmare.
Det känns nämligen ibland som om jag tillhör en helt annan generation än dagens småbarnsföräldrar, även om många är i min ålder. När mina barn var små var ganska mycket som när jag själv var liten. Som förälder kunde man till exempel mycket väl säga "gå ut och lek" till sina barn utan att riskera att någon kontaktade socialen. Barn fick även gå eller cykla själva till skolan och fritidsaktiviteter även om det kunde röra sig om hundratals meter. Det fanns nog både data- och tv-spel, men av någon anledning tyckte man i allmänhet att det var lite osunt att barn satt för mycket framför tv:n och konsumerade dumhet.
Mig veterligen fanns det inga tv-kanaler som pumpade ut barnprogram från arla till särla, och jag är inte helt övertygad om att utvecklingen har gått till det bättre. Det fanns inte heller något morgon-Bolibompa som man kunde fuska sig till sovmorgon med. Fast det är nog bara i min fantasi som dagens småbarn sitter och hjärntvättas framför dåligt tecknade Disneyplagiat i 150 dB medan föräldrarna ligger och drar sig i timmar på lördagar och söndagar. I verkligheten tvingas de, föräldrarna alltså, förmodligen upp upp i gryningen för att skjutsa till alla innebandyturneringar och fotbollsträningar och simskola och gymnastik som verkar späcka helgförmiddagarna och spräcka de få tillfällena till vila och rekreation man har.
Men hur som helst. Min blick föll över tv-tablån och jag särskådade utbudet. Och jag såg till min fasa att man visade programmet Joelbitar. Inte bara en gång, utan det loopades liksom var tredje timme eller så. Jag kände hur jag blev blek och kallsvettig.
Helt allvarligt, vem tittar på Joelbitar? Vem har någonsin tyckt det varit roligt, spännande, underhållande, fascinerande, tänkvärt? Jag trodde det var ett program som var dött och begravet sedan 15 år tillbaks, men någon har uppenbarligen väckt det till liv igen. Det här är så nära apokalypsens fyra ryttare man kan komma, tror jag.
Är det meningen att alla ondskefulla barnprogram ska återkomma i cykler? Säg till när det är dags för clownen Manne och Slas så rymmer jag till en annan planet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar