Förra helgen bestämde jag och min bror att jag fick köpa ett par svindyra vandrarkängor åt mig själv. Nu låter det lite som att min bror är min förmyndare, och så är inte fallet, det rör sig mer om att jag av hävd är ganska snål när det gäller den typen av investeringar och därför behöver moraliskt stöd. Då är Erik en klippa att luta sig mot. Det är han annars också för den delen. Jag har världens bästa bror.
Idag jobbade jag bara halv dag, eftersom vårt fiffiga avtal påbjuder detta dagen före röd dag. Halv dag är för mig, som är uppe med tuppen, avverkad strax efter morgonfikat på jobbet. Efter att ha svettats på gymmet tillsammans med Barbie ett par timmar begav jag mig ner "på stan" som det så vackert heter.
Två saker bör man känna till. Det första är att jag har exakt likadana fötter som Kalle Anka. Det andra, vilket är en direkt följd av det första, är att jag hatar att köpa skor. Istället för skor som är sköna, snygga och prisvärda tvingas jag lämna skoaffären med groteska fotbeklädnader som är fula, dyra och ändå bara sådär i komfort. Som tar veckor att gå in och ändå alstrar direkt monstruösa vattenblåsor på fötterna med jämna mellanrum under hela sin livslängd.
Så har det varit fram till dess att Löplabbet öppnade i stan och jag köpte mina MAGISKA GYMNASTIKSKOR, utprovade efter alla konstens regler och sköna från steg ett. Det är det bästa köp jag gjort i hela mitt liv.
Jag har som sagt Kalle Anka-fötter. Jag lider dessutom av Hallux Valgus, sned tåled för den som inte känner till detta kärringbegrepp, och jag har alltid minst en och ofta flera blåsvarta tånaglar, naglar som tappats eller är på väg att växa ut igen. Jag tror att till och med den mest utstuderade fotfetischist skulle känna avsmak vid åsynen av mina fötter. Till och med en i bekantskapskretsen som tänder på vad som helst som går i högklackat fick motvilligt medge att det där med lackstövlar med stilettklack nog inte var någonting som jag skulle ge mig in på. As if. Gummistövlar, möjligen.
På Löplabbet påpekade försäljaren Du är ju så gott som plattfot i försynt stämma när jag var där och provade ut mina magiska gymnastikskor. Jag tycker "plattfot" är ett starkt skällsord ur kapten Haddocks vokabulär och ska man verkligen säga så till sina kunder? När jag var där för att köpa inomhus-träningsskor en gång nämnde jag hur hemskt nöjd jag var med mina magiska gymnastikskor. Ja...Det är ju den absolut bredaste modellen som finns på marknaden, fick jag höra då, och det är ju inte heller så smickrande.
Men idag hos Sport-Åke var förödmjukelsen total. Jag nämnde att mina fötter var "lite breda" och att jag därför ville ha en bred modell. När jag sedan tog av mig bullrade försäljaren så det hördes över hela Kristianstad med omnejd Ja, det där var minsann breda fötter! Och så provades olika modeller och storlekar och fötterna mättes och det kändes som att förolämpningarna bara haglade. Det var ju inga vackra fötter du har precis, hävde han bland annat ur sig när jag stod i strumplästen och fick känna mig ovärdig bara för att jag inte var någon jäkla Askunge.
Och så blev jag uppläxad för att jag inte hade inlägg i mina skor, vilket jag alltid har utom när jag ska träna. Eller rättare sagt, jag har det när jag tränar men inte när jag åker till och från gymmet. Där jag tränar ställer man ifrån sig skorna i entrén och jag är sjukligt rädd att mina magiska gymnastikskor ska bli stulna av någon sniken plattfot, typ Joakim von Anka. Så därför har jag ett par till-och-från-gymmet-gympaskor som aldrig kommer att bli stulna eftersom det inte spelar någon roll om de blir det eller ej. Och eftersom jag aldrig går mer än 10 meter med dom så har jag inte brytt mig om att skaffa inlägg för 400 kronor paret, eller ens flytta över ett befintligt par.
Nu kom jag ju direkt från gymmet med träningsväska i handen och svett i pannan, men det verkade som att han på Sport-Åke trodde jag ljög om inläggen, för han höll en synnerligen mästrande föreläsning om hur viktigt det är med inlägg i skorna när man har sådana fötter som jag. Jag TROR att han blev övertygad om att jag åtminstone inte var mytoman när jag öppnade väskan och lirkade fram mina svettiga inlägg ur träningsskorna för att prova dem tillsammans med kängorna, men jag är inte helt säker.
Men jag är åtminstone mycket nöjd med mitt köp. Erik säger att han har haft sina vandringskängor i hundra år, och jag hoppas att mina håller lika länge, så det dröjer innan jag behöver utsätta mig för detta igen.
Och nästa gång tror jag att jag ska handla i Ankeborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar