För ett tag sedan köpte jag en mössa. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men det är det, för jag tror aldrig jag har köpt en mössa i hela mitt liv. Eller, nu menar jag inte att jag är någon slags patologisk mösstjuv som plötsligt kommit på bättre tankar, utan snarare förhåller det sig så att jag inte har använt mössa sedan någon gång i slutet av mellanstadiet eftersom det var hemskt svårt att vara tuff och rebellisk i en hemstickad Stenmarksluva med skyhög töntfaktor. Så gick det till på det bistra åttiotalet, men nu på nollnolltalet verkar det ha blivit tvärtom; ju fulare mössa desto coolare.Så nu har till och med jag fallit till föga och blivit med mössa. Det känns som att jag har mognat.
Min mössa är av märket Seger. Anja Pärson och hela det svenska alpina landslaget har samma märke på mössan, så är väl ingen större skillnad mot den hemstickade Stenmarksluvan när allt kommer omkring. Puppan tycker i alla fall att min mössa är cool, vilket i och för sig inte per automatik betyder att hon tycker att JAG är cool. Gränsen mellan att vara cool och att vara PM (Pinsam Mamma) kan vara hårfin när man minst anar det.
Med denna mössa på huvudet är jag övertygad om att min karriär som skidåkare kan få en nystart. Förr i världen, under den hemstickade Stenmarksluvans epok, tog jag både snöstjärnan och guldstjärnan och järn- och bronsmärket, och när jag gick i sexan vann jag tjejernas klassmästerskap på 2,5 km och fick en guldmedalj i papp. Visserligen var vi bara tre tjejer i klassen, men ändå. Det var väl ungefär där jag var i toppen av min karriär, sedan gick det mest utför, och då menar jag inte att jag började ägna mig åt störtlopp utan mer att jag lade skidåkningen på hyllan till förmån för att vara tuff. Men nu känns det som att jag är på gång igen, jag har ju både stavar och mössa. Vilket årtionde som helst blir min utrustning komplett igen.
Fast jag vet inte om jag egentligen tycker att Anja Pärson är så bra reklam för en mössa. Hon är ju ständigt i farten och tränar och ligger i som en räv i backen och anstränger sig som sjutton hela tiden, och då kan man väl ha vilken billig noname-mössa från Ica Maxi som helst utan att frysa. Nu ser jag framför mig en reklamkampanj med en uteliggare i en snödriva, nöjd och glad och varm i sin Segermössa och kanske en flaska T-röd. Det skulle ju vara mer övertygande, tycker jag.
Det är kanske tur att jag inte arbetar i reklambranschen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar