Så länge skutan kan gå

I förrgår klagade min man på ont i halsen och igår kom han hem som en trasa med en fullt utblommad mansförkylning. Oempatiska jag tänkte genast "men ÅH NEJ, och vi som skulle hyra släp och åka till tippen på lördag". Sa dock inte det till honom (och det är klart att jag tycker synd om honom. Förkylning är aldrig kul, förkylning i smällvarma sommaren är ju riktig öken). Men som jag har sett fram mot att få undan allt BÖS. Att kunna strosa omkring lite avspänt i trädgården istället för att behöva skutta och kryssa fram mellan högar av ris och grenar som tar upp cirka halva gräsmattan. Att baxa bort det cirka en kubikmeter stora kråkboet som satt i det gamla plommonträdet och som nu ligger som nån djävla minivariant av Nimis och är allmänt i vägen. Nu ska väl allt bli liggandes till DÖDDAGAR, speciellt om jag också blir smittad av denna mansförkylning. Risken finns ju.
Och det är klart att jag kan hyra ett släp och åka till tippen själv, har visserligen ingen dragkrok på min bil men jag kan ju ta hans om han ändå bara ska ligga nerbäddad och äta glass. Men det kommer ju att ta evigheter för mig att ensam släpa allt ris från ena änden av trädgården (där det alltid tycks ligga) till gårdsplanen, baxa upp det på släpet, surra fast det, åka iväg och så ska det ju av också. Dessutom ska det tydligen bli 30 grader varmt. Fan vad jobbigt. Nä, jag får ägna den här dagen till att släpa undan riset som stör mig mest så att det ligger på ett och samma ställe, och sedan inte titta åt det hållet mer. Sen: kollapsa med en glass. Eller ett glas vin. Eller båda delarna.  Och grunna vidare på mina i-landsproblem. Så får det bli.

I sommarens soliga dagar, vi gå genom skogar och hagar, på färdens besvär ingen klagar, vi sjunga var vi gå, HALLÅ HALLÅ

Känner ni som jag, hur tröttsamt det är med bloggar där folk skriver om att nu har de minsann bara en eller två dagar kvar att jobba, och sedan ska de ha semester i åttahundra veckor eller så. Då är det här bloggen för er, för här ska det trampas på i grottekvarnen i ytterligare fyra hela veckor (och en dag). Är så pass bitter och missunnsam. Och hur många semesterdagar har folk egentligen? Min syrra (som jobbar inom kommunen) har typ en miljon dagar. Som hon ändå aldrig tar ut, för dels jobbar hon inte heltid och dels jobbar hon på schema så hon får sammanhängande ledigheter ändå. Och där hon jobbar verkar det vara okej att spara tonvis med semesterdagar på hög i decennier. "Man hinner ju aldrig ta ut alla sina dagar och det bara fylls ju på hela tiden", klagade hon härförleden och NÄHÄ, men herregud vad det är synd om dig, kände jag då. Skulle man satsat på en karriär inom kommunen istället för i den privata sektorn? Jag har 25 semesterdagar per år, och vi får bara spara fem dagar per år i högst fem år, sedan betalas de automatiskt ut i pengar vare sig man vill det eller ej. Nu kom i och för sig min chef och viftade frestande med ytterligare fem semesterdagar per år, men det var på villkoret att jag skulle avtala bort min övertidsersättning och det gick jag inte med på. 

Igår var det någon form av värmerekord, 33 grader när jag körde hem. Kom som en chock för en som suttit på ett luftkonditionerat kontor i åtta timmar. Jag hoppades på åska, men det var bara varmt, tryckande och jättejobbigt. BARA DET INTE BLIR EN SÅN HÄR SOMMAR TILL, sa jag med domedagsstämma och ställde in en hink i duschen (för att samla upp det vatten som spolas ut i väntan på varmvattnet). Började med det redan i april, men sen kom ju regnet i maj, och det regnade ju för övrigt så sent som på midsommarafton så det kanske är lite tidigt att få panik över torka.

I övrigt har jag tiggt till mig två stycken IBC-tankar (ni vet såna där stora vita plasttankar som rymmer en kubikmeter) på jobbet och kopplat dom till stuprören på två av husknutarna, så nu kan vi samla upp 2000 liter regnvatten. Har även tunnor till de andra två knutarna på huset, plus en tunna till hönshuset och en till växthuset, så det blir ytterligare 800 liter att vattna med i händelse av ytterligare en torr sommar. Det tråkiga är bara att IBC-tankar är så himla fula. Där den ena står växer det dock redan en bokharabinda, så det räknar jag med snart ska klä in den så att den inte syns. Runt den andra växer det just ingenting så där har jag planterat en pipranka, en klematis och en kaprifol och hoppas att de ska växa sig manshöga i rekordfart. Får väl slänga på en hink hästgödsel och hoppas att hundarna inte ser det som sin privata godisbutik (sannolikhet för det: mycket hög).



Praktisk, men som sagt ful som stryk.

Mina jordgubbsplantor har börjat blomma! I alla fall vissa av dom. Det där med jordgubbar har inte riktigt velat lyckas för mig, det känns inte som att de trivs i vår magra sandjord och sedan har mördarsniglarna raskt smaskat i sig den lilla skörd som ändå blivit. Men i år har jag satt dom (plantorna, inte mördarsniglarna) i hängrännor, likt Babylons hängande trädgårdar. Eller ja, det var kanske att ta i, men efter att jag hade bildgooglat "guttering garden" som en tok så kunde såklart min man, skrotsamlaren, flinkt plocka fram några begagnade hängrännor ur sina gömmor och spika upp dom mot staketet till trädgårdslandet. Det var väl en av få gånger som hans bra-att-ha-grejer verkligen visade sig vara bra. Att ha. Förra året odlade jag bönor där, det blev svinbra. Gäller bara att komma ihåg att vattna, för jorden torkar rätt fort.
Av en slump kom jag via en Facebookgrupp i kontakt med en synnerligen godhjärtad person som sålde jordgubbsplantor till självkostnadspris plus porto, vilket blev ungefär en tredjedel av vad de skulle ha kostat om man köpt dom i en handelsträdgård, så jag slog till. De såg verkligen inte mycket ut för världen när de kom efter att ha levererats av Post Nord och därefter legat på Konsum i flera dagar, men de har tagit sig som attan. I år blir skörden kanske inte så mycket att skryta med, men kanske nästa år? Hoppas! Älskar jordgubbar på ett sätt som gränsar till perverst.
 

Jaha, det var midsommar och det är fortfarande tusen år till semester

Alltså, varje år när vi planerar semester så är det en huggsexa om veckorna. Så är det väl på de flesta jobb där det inte antingen är uppstyrt eller ger sig självt. På mitt jobb så vill de flesta inte helt överraskande vara lediga i juli, och är man som jag, lite spindeln i nätet och såkallat oumbärlig, då får man minsann inte vara ledig hur som helst utan då får man pussla och fixa och tricksa. Först med sitt team och sedan med andra såkallade nyckelpersoner.
Jag är inte supersugen på att ha semester typ direkt efter midsommar, då börjar man ju jobba igen i...juli? Det känns ju lite drygt. Så då kryssar jag i några sena veckor och sen brukar det ändå alltid sluta med att det krockar med någon annan nyckelperson, och då får man välja mellan att antingen ta tidig semester eller dela upp den i omgångar, vilket jag inte heller tycker är någon större hit. Så då flyttar jag fram lite till och tänker  "ah, sen semester, det är inte så dumt ändå, då har man det göttiga kvar". Och varje år typ så här års så tänker jag AMEN SKJUT MIG. När alla andra räknar ner till sin semester och jag ska jobba en hel fucking månad till. Det känns ju sådär om ni frågar mig. Men det är ju som det är och bara att bita ihop och gilla läget. Man har det ju ändå rätt bra. Man kunde ju bott i typ Moldavien, varit hemlös och tvingats prostituera sig för att få det att gå ihop.

Midsommar blev vaktlarnas helg. Det är hemskt svårt att få något vettigt gjort när man har ett helt akvarium fullt av YTTEPYTTESMÅ och jättejättesöta vaktelkycklingar. Väldigt svårt att tänka sig att de kommer att vara typ vuxna om bara en dryg månad (lagom till semestern med andra ord).

Lite annat har dock blivit gjort. Snodde ihop en midsommarbuffé bestående av sill, ägghalvor, nypotatis, gräddfil, sparris- och ostpaj, köttbullar, prinskorv och sallad. Såg på Instagram eller Facebook någon som hade skinka på sitt midsommarbord. Har man verkligen det? Är det inte mer jul och påsk? Eller har och har, folk får väl göra som dom vill I OCH FÖR SIG. Det var mer bara att jag aldrig hade hört talas om midsommarskinka. Men det kanske är det nya svarta, vad vet jag.

Midsommaräggen, made by Mette-Marit & co. Ja, inte själva
dekorationerna dårå, dom har jag petat dit. Men råvaran!  

Fick sedan lite panik över jordgubbarna. Jag kan lätt skippa allt ovanstående, men en midsommar utan jordgubbar är ju som jorden utan månen, öknen utan sand, havet utan vatten, ja ni fattar. Köpte en liter på Coop hemma i byn dagen innan midsommar, men de var inte så värst fina och en liter är ju ingenting, det smaskar jag i mig medan jag rensar. Sms:ade min man och bad honom stanna efter vägen och köpa, men det stod inga uttråkade ungdomar och sålde någonstans vad han kunde se. På midsommaraftons förmiddag höll vi på och rådda med logistiken kring Villanelles fostersyskon to be. "Vi får stanna och köpa efter vägen", sa vi, bergsäkert övertygade om att det skulle stå jordgubbsförsäljare på strategiska ställen utmed vår färdväg. I HELVETE HELLER DET GJORDE. Sedan puttrade vi en annan väg hem, med en låda pipande vaktelkycklingar i en stekhet bil där vi inte vågade ha AC:n igång, och spanade febrilt efter jordgubbsförsäljare men det var stendött. Paniken började stiga, när stängde egentligen affärerna? Räddningen kom i form av Ica Kvantum i Hörby där jag spurtade in och köpte fem liter för att vara på den säkra sidan att de skulle räcka. Sedan åkte vi hem, det stod en gäst på gårdsplanen och väntade (stressfaktor: 1000, fan vad jag HATAR när folk kommer för tidigt), hundarna vrålskällde, kycklingarna pep och svetten rann. Men det ordnade sig. Gästen hade dessutom med sig ett par liter jordgubbar. Så mycket väsen för ingenting alltså, men det skadar ju aldrig att ha ett överskott av jordgubbar.

Vi fällde lite träd i helgen också, vi har några extremt FULA barrträd som hade passat bättre på en kyrkogård än i vår trädgård, fast de har varit bra som insynsskydd har vi tänkt. Men dels gränsar det hörnet till snälla grannar och dels är de nästan aldrig i den delen av sin trädgård så nu kände vi att det kunde kvitta. Så motorsågen kom fram och träden kom bort. Vi ska plantera pil där istället. Nu är hela trädgården full av de där grenarna från barrträden, ett jättestort kråkbo som satt i ett gammalt plommonträd som vi fällde för ett tag sedan (seriöst, det är säkert en kubikmeter stort) plus en massa grenar från benved som växer överallt i vår trädgårdsdjungel. Gillar ej benved, så dom ryker efter hand, men har en spöklik förmåga att återuppstå och växa sig manshöga på ingen tid alls. Nästa helg ska vi hyra släp och köra alltihop till tippen. Plus en massa annat skräp. Mmm….hyra släp och köra till tippen. Nästan det bästa som finns.

I övrigt har jag rensat ogräs. Det är ju the neverendingstory of my life, men jag tycker det är rätt så avkopplande och när man har ett gäng hönor och numera även kaniner som ivriga mottagare så blir det nästan lite roligt.
Har börjat få ordning på mitt sparrisland-to-be och planerar att sätta ut mina frösådda sillmjölkesparrisplantor där. Måste bara åka till stallet och hämta mer hästgödsel först. Har ju fraktat hem cirka 80 liter gödsel per vecka hela detta året, men det är som en droppe i havet när man odlar i extremt karg sandjord där knappt ens ogräset trivs. Just nu står plantorna i källaren och ser inte mycket ut för världen, men jag ska slänga på gödsel och fiberduk och hoppas på det bästa.

Ja, det var väl midsommarhelgen i stora drag. Vi har även börjat kolla på den tyska serien Babylon Berlin på SVT samt betat av ett par avsnitt av Chernobyl på HBO. Båda rekommenderas. Vi började kolla på en belgisk serie som heter Hotel Beau Séjour för ett tag sen och den började bra, men nu känns det som att det var längesen nåt hände. Så den kanske vi skippar om det inte blir lite mer action nästa avsnitt. Nu måste jag äta jordgubbar, hejdå.

Vaktelkycklinguppdatering

Precis som jag misstänkte blev det inga syskon till Villanelle. Kändes rätt deppigt att låta en ensam liten kyckling växa upp helt solokvist. Höns (och vaktlar) är ju flockdjur. Funderade först på att sätta dit en av vaktelhönorna som sällskap, men det kändes som en tveksam lösning. Är ju inte säkert att hon skulle ha några modersinstinkter. Så jag in på Blocket och hade en sabla tur för det var en som sålde veckogamla vaktelkycklingar inte superlångt bort.

Så vi iväg och fick köpa så nu har Villanelle fått sex fostersyskon i en hast. Hodeladihadeladihoppsanvilkendag.

På väg hem med förstärkning

Här på plats under värmetaket.
Värmetaket ska simulera en ömsint moder.

Slutet

Har läst Slutet av Mats Strandberg. Jag har läst både Hemmet och Färjan och Engelforstrilogin och såg mycket fram mot den här preapokalyptiska berättelsen  vars handling är följande:

Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men alla vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.
Vad vill du göra den sista tiden? 
Vad vill du säga till dem du älskar, och vem vill du vara med när allt tar slut? 
Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? 
Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?

Slutet är berättelsen om två ensamma unga människor i en värld som lever på lånad tid. En tragedi binder dem samman och växer till en besatthet, men kommer de att hitta svaren innan himlen blir vit och haven förångas?

Ja, men alltså nä. Det här var tyvärr inte en bok för mig. Den här berättelsen kändes varken speciellt sannolik eller engagerande. Jag gillar ju att läsa om elände, så det ska mycket till innan jag ska säga att en bok är för deppig, men det var den här. Den får två små kometsvansar av fem möjliga.

A child is born

Igår var det extremt spännande, för igår var det dagen D, kläckningsdagen för Johnnys enda befruktade ägg. Kom hem, gick och kollade i kläckaren, nähä, allt såg ut som vanligt. FAST RÖRDE SIG INTE DET DÄR ÄGGET LITE? Satt som klistrad en lång stund, och jodå, ibland spratt det till. Såg dock varken hålslag eller hörde pip som jag har läst att andra gör och på kvällen såg det inte ut att vara så värst mycket aktivitet.

Men i natt hände det! "Örnen har landat", som min man uttryckte det när han kom in i sovrummet vid tretiden i morse. Jag trodde först det var någon töntig omskrivning för det toabesök han lämnat sängen för att uträtta (inte för att vi brukar informera varandra om sånt i vanliga fall), men det var alltså KLÄCKNING!
Jobbar hemifrån idag, och det är väl tur så att man kan springa dit och glo stup i kvarten. Det är nästan så att jag tycker det är rimligt att få 10 dagars föräldraledighet från Försäkringskassan som nyblivna pappor får, men det tyckte visst inte dom på mitt jobb. Så snålt och missunnsamt!

Tyvärr blir det väl inga syskon till lilla Villanelle (döpt från en karaktär i tv-serien Killing Eve, för hon överlever fan i mig allt), om jag inte har gjort någon fundamental missbedömning när jag lyste äggen. Tyckte i och för sig att det var ett annat ägg som också rörde lite på sig igår, men jag tror det var inbillning, eller snarare att ägget låg i någon luftström från värmefläkten och vaggade lite p g a det.
I alla fall - proudly presenting:




Villanelle! <3 <3 <3

Vaktelkycklingfotograf - inte det lättaste. Kan informera om att jag har cirka 476543 bilder som är supersuddiga och ännu fler där man inte ser någonting p g a att det blänker i kläckaren.
Nu ska lilla Villanelle få torka ordentligt och sedan flytta över till min mans gamla sköldpaddsakvarium (han har inte haft sköldpaddor på 30 år, men han gör heller inte av med saker om han inte är hotad till livet). Så får vi hoppas att Johnnys gener, de få som han lyckas föra vidare, är rejält livskraftiga.

En grej som stör mig

En av alla miljoner grejer jag stör mig på är när folk som pratar stockholmska säger "Ha det GÖTT". Vet ni hur löjligt det låter? Skitlöjligt om ni frågar mig. Speciellt som det är enda gången som man ersätter O (eller U) med Ö och aldrig gör det annars. Aldrig hör man en stockholmare prata om att söva middag eller att nån har söpet som ett svin*, så lägg av med det där ha-det-GÖTT-andet omedelbart för det låter bara dumt. Det är bara vi som har det naturligt i våra dialekter som för säga så utan att skämmas. Det har kungen bestämt. Eller nä, det har jag bestämt. Och hör sen.





* = "sova middag" och "supit som ett svin". Fast man gör kanske inte sånt i Stockholm?