Rockar ingen djävla socka

Idag är det internationella Down's syndrom-dagen och det ska man tydligen uppmärksamma genom att bära olikfärgade strumpor. Alltså, jag hatar verkligen såna där långsökta stödaktioner i stil med att man ska bära gult för att stötta Burmas folk, skaffa skägg för att uppmärksamma prostatacancer, sätta en fransk flagga på sin Facebookbild för att markera att man är emot terror och så vidare. Det är ju inte så att jag är en ond varelse som är emot allt detta. Jag har planterat skog i både Kambodja och vid Victoriasjön, gett bort både getter och grisar och bikupor i Afrika i present och har adopterat en orangutang på Borneo till exempel. Plus att jag rätt ofta sticker till romen utanför Konsum en slant. Men det är väl inget att gå omkring och skylta med, tänker jag. En gång på Tjejmilen så köpte jag Rosa Bandet av någon unge som stod utanför och sålde, och då var jag nära att sätta på mig den, mest för att jag riktigt visste vad jag skulle göra av den annars. Men så sa jag Jamen alltså rosa bandet...är det inte lite töntvarning på en då? till Jenny och hon höll med. Så jag lät bli. Sån är jag.

Och nu ska man alltså visa att man "gillar olika" genom att en dag om året bära olikfärgade strumpor. Jamen alla andra dagar då? tänker jag surt. Är det inte bättre att göra någon form av konkret handling som gör nytta istället för att lägga ut en bild på Instagram på sina svettiga trettionior i ett par udda strumpor en av årets 365 dagar? Obs, det ena behöver ju inte utesluta det andra.

För övrigt äger jag ENBART svarta strumpor, så det är ju tur att den här aktionen inte står och faller med mig.  

Det konstigaste

Ni vet dom där diskussionerna som brukar uppstå i präktiga Facebook-grupper där den ena medlemmen är mer politiskt korrekt än den andre, och alla ser det som sin stora livsuppgift att mästra alla som skulle råka tycka eller göra något på ett annorlunda sätt. Ett praktexempel är gruppen "Ekologiskt är logiskt". Hälften av medlemmarna utgörs av ängsliga eko-wannabees som lägger upp bilder på än det ena och än det andra och frågar "gruppen" om godkännande, ska man välja Fairtrade-honung från Sydamerika eller hederlig svensk lokalproducerad? Eller hur ska man göra om man inte har så mycket pengar, för "Eko är ju ganska dyrt" (här kommer de barska råden haglande att "det handlar om prioriterande"). Den andra hälften utgörs nämligen av überpräktiga besserwissrar som sågar det mesta som inte är hemgjort, naturligt, opastöriserat och odlat av de egna fingrarna i mylla som endast gödslats av lyckliga frigående höns. De säger bryskt nej tack till allt från vaccin till värktabletter och många har dessutom någon flummig holistisk syn på att allt från allergi till ADHD bara är ett symtom på "obalans" (oklart mellan vad) och kan botas med örtte, tarmsköljning och schamantrummor. TYP. Ja, det är rätt så underhållande att betrakta på lite avstånd om man har en stund över, men jag skulle ju hellre skära pulsådrorna av mig med en sladdrig Waldorfdocka än ge mig in i de där diskussionerna med vett och vilje.

Ja, men i alla fall. Den ängsliga hälften frågar, den andra hälften levererar fördömande svar där det inte sällan går ut på att man ska SLUTA MED DET. Frågar någon om ekokött så är det alltid en grupp fanatiska veganer som hävdar att man ska SLUTA ÄTA KÖTT, för det är inte bra. Om någon inledningsvis skriver att de inte vill ha diskussion om köttätare kontra vegetarianer, men hur är det egentligen med ekokyckling, och då svarar någon att man ska SLUTA ÄTA KYCKLINGKÖTT HELT OCH HÅLLET, för det är inte bra. Någon undrar om schampo, får till svar att man ska SLUTA TVÄTTA HÅRET, för det är inte bra, ju mer man tvättar desto fetare blir håret men efter ett tag utan tvätt reglerar det sig själv (vill verkligen inte veta hur lång tid det tar eller hur det luktar under tiden). Någon annan undrar om deodorant och får till svar att man ska SLUTA ANVÄNDA DEODORANT, för det är bara onödigt, svetten har en funktion osv. Någon undrade om det fanns ekologiskt torrfoder till hundar och då skulle man förstås SLUTA GE TORRFODER, för det var inte bra, innehöll bara spannmål och det behöver inte hundar och yadayadayada (vill man ha mer av den varan kan man gå in på valfritt hundforum och ge sig in i en diskussion kring torrfoder vs BARF (Bones And Raw Food) och sen har man det ungefärliga svaret på varför det är krig i världen).
Häromdagen var det en som undrade om det fanns mascara utan aluminium. Och döm om min förvåning när tips och goda råd haglade. Det var verkligen inte tal om att SLUTA ANVÄNDA MASCARA, som man ändå kan tycka skulle ligga lite högre upp på Maslows behovstrappa än mat och hygien, och som jag kände var det spontana svaret från mig (även om jag som sagt aldrig skulle få för mig att skriva något i någon av de där trådarna), eftersom jag inte sminkat mig sedan jag var 20-ish någonting och än är det ju ingen som har kommit dragandes med en tom mjölsäck och bett mig dra den över huvudet för att skona omvärlden från att fräta sönder näthinnorna genom exponering av mitt osminkade nylle.

Men där ser man. Mascarafrågan. I den skola vi tydligen stå enade, eko eller ej.
 

Wandering over the hills unseen, or is it a dream?

Här sitter jag en lördagskväll och har precis lyssnat på en föreläsning om kaniners matsmältningssystem. PÅ RIKTIGT. Utan tvivel är man inte riktigt klok, som det brukar heta. Har gjort en hashtag som heter #thelongandwindingroadtoallmänbildning för att beskriva min situation, en annan beskrivning är att "det är lite mycket just nu". Ena stunden sitter man och stångas med Platon och Weber och Marx, nästa sekund är det Jordbruksverkets föreskrifter kring minimimått för kaninburar, sen står jag helt plötsligt och är funktionär på en elittävling i spår och ska hålla reda på ETT OCH ANNAT, och däremellan petar jag in 40 timmars avlönat arbete med lite föreskrifter och allmänna råd om organisatorisk och psykosocial arbetsmiljö varvat EU:s kemikalielagstiftning och kvalitetskontroll av termoplastiska vägmarkeringar enligt europeiska standarder, med mera med mera. Så ja. Det blir väl inte jättemycket bloggat just nu.

Var i alla fall med om en SKITLÄSKIG sak idag. Jag var och handlade på Rik-Ica i Åhus. Lassade upp mina varor på bandet, lade upp den där pinnen som jag lärt mig heter "produktavskiljare", gick fram till kassan och började plocka med bankkort, Ica-kort, rabattkuponger medan kassörskan slog in det sista. Då passerade en äldre dam och gick och ställde sig på andra sidan kassan, där man står och packar ner varorna i sina kassar. Jag tänkte inte så mycket på det, utan antog att hon var och handlade tillsammans med någon och ville stå beredd att börja packa så fort jag betalat och deras varor började passera streckkodsläsaren. Noterade i alla fall att hon hade kortklippt grått hår, nån snitsig sån där scarf som gamla rika kärringar brukar svepa runt sina halsar (var ju som sagt i Åhus, Hanöbuktens svar på Solsidan), kort ljusblå kappa och svarta långbyxor. Sen när jag precis skulle betala så räckte personen bakom mig i kön fram en liten mozzarellaost som var min (eller för att vara korrekt ägdes den väl fortfarande av affären) men som hade kilat in sig mellan produktavskiljaren och nån plåtdetalj runt varubandet så att kassörskan hade missat den. Jag vände mig om åt vänster för att tacka och såg då en äldre dam med kortklippt grått hår, nån snitsig sån där scarf som gamla rika kärringar brukar svepa runt sina halsar, kort ljusblå kappa och svarta långbyxor. Alltså exakt samma person som några sekunder tidigare passerat mig och som jag sedan dess haft i ögonvrån på min högra sida.  Snodde runt åt höger och såg - samma person. Eller det var ju inte det, utan ett tvillingpar i sextioårsåldern, IDENTISKT lika ifråga om längd,  vikt, kroppstyp, ansikte, antal rynkor, minspel och utöver det IDENTISKT klädda. Fyfan vilken läskig upplevelse det var.  Alltså okej om man kanske tycker att det är "lite gulligt" att klä tvillingar likadant när de är små (fast VARFÖR? är det inte hemskt opraktiskt?), men alltså vuxna människor? Fick inte så lite skräckfilmsvibbar av detta och föreställde mig att de bodde ihop och dödade alla som kom över deras tröskel och kanske eventuellt någon mer, så jag hastade ut till parkeringen med mina kassar som en 100-meterslöpare som testat positivt på B-provet.

Ja, det var väl allt. Har som sagt tillbringat förmiddagen på en tävling, eftermiddagen med att plugga och avslutat med att göra ett onlineprov om kaninhållning (som jag hade alla rätt på eftersom jag är en sån vidrig liten plugghäst). Nu ska jag göra lax med ört- och spenattäcke i ugn. Och till det ett glas vitt. Och sen  ska jag kolla på veckans avsnitt av "Gåsmamman".  Och sen...tja, sen somnar jag väl?

Håller för idag tror jag

Har nu krystat fram 2 sidor om min uppfuckade pedagogiska grundsyn, och nu tror jag att den får vila till sig lite. De bästa idéerna kommer ju till en när man minst av allt anar det. Som innan när jag stod i duschen och kom på att Marx sagt att människan i grund och botten är altruist och att att folk ändå beter sig som as beror på kapitalismens (ja, alltså, jag kom på att jag hade läst det...det var ju inte som att Karl Marx uppenbarade sig för mig in person), men det tror ju inte jag, jag tror ju mer på att människan kan gå över lik för att tillskansa sig fördelar i ett kritiskt läge oavsett vem som äger produktionsmedlen. Det gick ju att spinna vidare på, ska bara hitta någon trökgubbe som tycker ungefär som jag i det avseendet. Darwin kanske? Jamen är det inte lite survival of the fittest över det hela? Tycker att Hobbes ligger och lurar i bakvattnet med något listigt där också, det minns jag nog från när jag skrev hemtenta om MAKT så det går säkert att återanvända.

Saker som jag stör mig på för övrigt: En person jag är "vän" med på Facebook. Ibland är jag lite mesig när det kommer vänförfrågningar från folk jag känner IRL och så tackar jag ja fastän jag egentligen tycker de är så djävla ointressanta och jag håller på att gäspa käkarna ur led när man tvingas läsa deras töntiga statusuppdateringar (rådet jag hade gett till andra här: JAMEN LÅT BLI DÅ, alternativt: TA BORT HEN SOM VÄN DÅ, men jag vet inte, på något sätt fascinerar det mig lite ändå, de här intetsägande men ändå beskäftiga och liksom krampaktigt hopkomna uppdateringarna som så uppenbart bara är ute efter bekräftelse). Jag har (minst) en sån person som Facebookvän. Hen är med i flera Facebookgrupper där jag också är medlem. Hen skriver flera statusuppdateringar om dagen i ett specifikt ämne, och delar ALLT i varenda djävla grupp, så att man får scrolla förbi exakt samma inlägg femtioelva gånger. Så djävla tröttsamt. Fast harmlöst och som sagt lite fascinerande vad det nu är för funktion som driver människor att blotta sitt privatliv inför Facebook och halva världen. Men just nu är jag alltså rätt trött på det. Dagens I-landsproblem är härmed presenterat.

Bryter för lunch

Idag är jag ledig, och nu djävlar ska det skrivas hemtenta. Har hittills hunnit med att a. gå långpromenad, b. svära jättehögt rakt ut i luften för att jag inte fick till ett blockcitat i texten, c. äta lunchlåda med pulled beef och potatis-och-jordärtskocksmos, broccolipuré och brysselkål som var TO DIE FOR. Om man gillar den sortens mat alltså. Jag är ju av uppfattningen att allt som innehåller någon form av kål = toppen. Eller ja, jag kan väl i och för sig leva utan de trista barndomsminnena av blaskig kålsoppa, sladdriga kåldolmar och kålpudding som dryper av fett. Men i övrigt så. Nu dricker jag te och ska strax ta tag i den där djävla hemtentan igen. Jag har alltså fått ihop litegrann. Kanske 1½ A4. Har ljugit och sagt att min samhällssyn är formad av Karl Marx dialektiska materialism. Det är inte sant, men han är den trökgubbe som är lättast att begripa sig på, och det låter väl bättre än att säga att man inte har en djävla aning om någonting. Det lär väl åtminstone inte vara straffbart? Ja, man vet ju aldrig när högervindarna blåser snålt och det går spöken runt i Europa. MOHAHAHA.

Det är lite vår i luften idag. Inte soligt, men det är någonting med ljuset. Kom på mig själv med att längta efter sommaren, när trädgården är lummigt inbäddad och man kan komma hem från jobbet och gå ut och slänga sig raklång på gräsmattan och slumra en stund. Hade kanske inte funkat i en vanlig villaträdgård med insyn, då hade väl grannarna trott att man tagit en överdos heroin och ringt 112 och så hade man yrvaket fått avfärda ambulansen och skämmas ögonen ur sig. Att bli ertappad med att sova på dagtid är uppenbarligen något av det skamligaste man kan råka ut för. 
Funkar heller ej om man ska läsa tusen poäng på distans samtidigt som man ska jobba heltid. Ytterligare ett skäl till att längta efter sommaren, för då är alla distanskurserna slut och man behöver inte ha inlämningsuppgifter och hemtentor och fan och hans moster hängande som djävla OK över sig. Fattar inte varför jag ens ger mig in i det, men jag genomgår väl någon slags kris. Blä. Nä, nu ska jag svamla vidare om pedagogiskt piss.

HÅ HÅ JA JA

Harvar på med HEMTENTA I PEDAGOGIK och känner mig ungefär lika upplagd för det som för att rensa ett igenkloggat avlopp, läsa "Dags att deklarera" från första sidan till sista samtidigt som jag kollar igenom villkoren för premiepensionen på "Mina Sidor" på veveve pensionsmyndigheten punkt ess e (om man nu ens kan göra något sådant). Inte så jättehågad med andra ord. Hungrig är jag däremot. I ugnen står pulled beef och göttar sig bortom medvetandets gränser, jag har precis varit ute och grävt upp lite jordärtskockor och om en stund ska jag masa mig ut i köket och göra potatis- och jordärtskocksmos till den pullade beefen. Men först måste jag försöka åstadkomma några rader om min pedagogiska grundsyn, som jag tydligen förväntas pressa fram 5 A4-sidor om i en reflekterande och problemetiserande anda och knyta an detta till kurslitteraturen (= gubbar och trök). Visste inte ens att jag hade någon pedagogisk grundsyn. Räcker det inte med att skriva att man tycker folk är dumma och lata? Fyfan vad jag är trött på detta. Och imorgon börjar min kaninkurs. Har ännu inte hunnit läsa så mycket som en rad av den decimetertjocka traven med skriven text. Sen är det tre föreläsningar som ska lyssnas på, en inlämningsuppgift att göra och lite annat smått och gott som jag ska klämma in parallellt med trökgubbarna och den obefintliga pedagogiska grundsynen. Ja, sen råkar jag visst ha ett litet heltidsjobb också. Jodåsåatt här var det livat, här var det glatt. 

Frans?

Eftersom jag har ägnat exakt 0 timmar, 0 minuter och 0 sekunder åt det fenomen som förr hette "melodifestivalen" och som nu tydligen allmänt känd som MELLO, så är jag lyckligt ovetande om allt som hör därtill. Men idag var det en artikel om FRANS i lokaltidningen, såg jag när jag åt lunch. FRANS är bosatt i Ystad, men när det handlar om att piska fram en helsida om lokala kändisar kan Kristianstadsbladets upptagningsområde vara väldigt luftigt. Jag bläddrade rätt så ointresserat förbi, men som av en slump så spelades FRANS' bidrag på radion när jag körde hem några timmar senare. Låten heter "If I were sorry" och det är väl tur att MELLO ska gå i Sverige i år (uppsnappat under sagda lunchrast), för nån med såna taskiga kunskaper i grammatik kan man ju inte skicka utomlands? Eller vad hände med I was, you were, he-she-it was, we were, you were, they were? Inte för att jag är så djävla fenomenalt slängd i engelska, men vissa grejer är väl ändå rätt så basic? Eller har böjningar av oregelbundna verb fasats ut ur läroplanen? Alternativt är det nåt fränt förortsslangigt som har gått mig spårlöst förbi. Allt känns ungefär lika rimligt.