Hade en pissdag på jobbet igår. Först kom en och gnällde över att en annan skämtat på ett sätt som han inte uppskattade och nu kände han sig obekväm och jaha, då får man väl sätta sig ner och reda ut vad som hänt och hur man ska gå vidare och sådär. Tycker dock att två vuxna karlar borde kunna reda ut en sån löjlig bagatell på egen hand, och den som tagit illa upp ska dessutom snart sluta så då tycker man kanske att det kunde vara skitsamma, men Lättkränkta Män™ skojar man uppenbarligen inte bort i första taget. Skämtaren var dock ledig igår, men idag ska vi "rensa luften". Tröttsamt.
Sen hade jag ett möte, vissa saker som skulle ha varit gjorda var inte gjorda, ställde en öppen fråga om vi tyckte att vi skötte det här bra. Fick till svar att det var underbemannat och hade varit semestrar. Svarade att det är lagkrav på vissa saker och att jag misstänker att vår tillsynsmyndighet inte bryr sig jättemycket om ifall vi har semestrar eller ej. Du kan ju ta över detta då sa Lättkränkt Man™ och sen fick jag höra att "ingenting blev bättre av att jag satt och mästrade". Nähä, men sköt era djävla jobb då så behöver jag inte mästra. Sa jag inte, men hade väldigt god lust. Den här personen (som tyckte att jag mästrade) är inte direkt blyg för att mästra andra, men ibland får man ju vara the bigger person och jobba mentalt med sin dödslista, på vilken ovan nämnda person nyss åkte upp ett par hack.
Var på uruselt humör resten av arbetsdagen, men sen åkte jag och hämtade Laban, åtta veckor. Det var inte han så pepp på kan jag säga. Ylade och lipade hela vägen hem i bilen (1½ timme), blev sedan mottagen av två taxfarbröder och en gårdshund. Mottagandet var allt från alldeles för översvallande (Hilding), positivt men ändå hyfsat neutralt (Tage) till rätt så ointresserat (pappa Remus). Just nu är det cirka 90 % jobbigt och det är mest för att de andra hundarna, Hilding mest, verkligen inte låter honom vara ifred en enda sekund. Blev inte många minuters sammanhängande sömn i natt för Hilding var verkligen PÅ och vill bara hålla på och tvätta och fixa med honom, och Laban lägger sig på rygg och låter det ske och det är väl gulligt en stund, men sen slår det liksom över för Hilding och han hamnar i något slags dominansbeteende. Inte på något sätt elakt men inget som heller ska uppmuntras. Så i natt har jag mest legat och föst undan Hilding känns det som. Sen var det ett meck att gå upp och få på sig kläder och hinna ut med en valp när tre andra svansade omkring och ville ha mat, men det hittar man väl rutiner för så småningom. Vi har dessutom noll rutiner för ett liv på jobbet, men det kommer väl också efter hand. Var i valet och kvalet om jag skulle jobba hemma resten av veckan för att få lite mjukstart, men sen bestämde jag mig för att riva av plåstret direkt. Just nu sitter han och gråter under mitt skrivbord och verkar tycka att sitt nya liv är ganska pissigt. Förstår honom och är tacksam för att det inte är någon annan här just nu. Min förhoppning är att han snart ska somna, men det ser mörkt ut på den avbytarbänken. Idag kommer dessutom min högsta chef hit och ska ha ett - med mycket kort varsel utannonserat - möte om FRAMTIDEN, vad det nu innebär. Hoppas han gillar taxvalpar men det gör väl alla?
Bilder kommer...hoppas jag. Valpfotograf är sannerligen inget lätt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar