Sista veckan innan semestern och ja, det är väl KAOZ som sig bör. Visst, det är lite charmigt och härligt att den ena dagen aldrig är den andra lik, men ibland blir jag så in i bomben trött på att aldrig kunna jobba som planerat, att förutsättningarna hela tiden ändras så att de planer och strategier man haft får ändras med kort varsel och mycket av det man gjort känns som ogjort arbete. Det här året har det varit någon form av världsrekord i omkullkastade planer och saker som går åt helvete långt utanför ens kontroll och det enda man kan göra är att gilla läget, trolla med knäna och hitta på något. Typ. Bara att gilla läget, men alla är rätt slitna nu. Förra året kändes som det värsta någonsin, med pandemi och samtidigt en enorm efterfrågan som vi först trodde var för att kunderna ville bunkra som folk bunkrade toapapper, men nä, det höll i sig hela säsongen och vi gjorde ett kanonresultat trots att det var oerhört meckigt med personalbrist på grund av att folk som hostade till och fick sitta i karantän, ungar som snörvlade och skickades hem från dagis och sådär. Det var jobbigt, but you ain't seen nothing yet för 2021 so far har varit ungefär likadant minus personalbristen men istället plus en global råvarubrist som vi tyckte var jobbig när det bara handlade om den där båten satt fast i Suezkanalen i våras, but you ain't seen nothing yet och det bara pågår. Det är fabriker som inte kan leverera för att de har personalbrist, fabriker vars rörsystem frusit sönder och som tar månader att reparera, fabriker som brinner ner, fabriker som överskrider något gränsvärde i ett miljötillstånd så att produktionen stoppas och som om det inte vore nog med det så råder det en skriande brist på transporter i hela Europa just nu. Och allt ska ju vara just in time så det finns inga lager någonstans, så ungefär så roligt är det att jobba i en tillverkningsindustri just punkt nu.
Men några dagar till och sen blir det någon annans problem, åtminstone i några veckor. Hoppas jag innerligt.
Sen är det ju drama i föreningslivet också, remember? Jag mailade ju tomtarna i valberedningen och föreslog mig själv och min kompis. Först var det tyst i en halv evighet, sen hörde de av sig och sa att de skulle kolla upp vissa grejer för det skulle börja gälla nya stadgar den 1 juli. Sen mailade de i söndags och ville ha ett möte med mig som igår då. Väldigt oklart vad mötet skulle handla om, utan de skrev bara att de ville träffa mig så att de kunde gå vidare med arbetet att bilda en fullvärdig styrelse. Har aldrig varit med om att en valberedning beter sig såhär, de brukar väl mest tacka och ta emot förslag, but you ain't seen nothing yet är tydligen ledordet för det mesta just nu. Obs, det är inte som att jag är direkt okänd i vår klubb och valberedningen vet mycket väl vem jag är, vilket det gjorde det hela ännu mer mystiskt. Det hade ju varit en sak om någon annan hade föreslagit mig, att de åtminstone vill stämma av så att man är med på noterna, men det brukar ju räcka med ett telefonsamtal. Jaha, men låt oss då ha ett möte. Det var så löjligt att det var skrattretande. Där satt valberedningen instängd i styrelserummet, uppradade som någon himla Idoljury, och så fick jag tassa in och sätta mig mitt emot som om jag var på anställningsintervju och svara på 1000 frågor om vad jag hade för visioner och hur jag tänkte mig att jag skulle bidra till klubbens utveckling och SBK:s mål och hur jag såg på ditt och datt om allt mellan himmel och jord och hur länge jag tänkte mig att mitt engagemang skulle räcka och så vidare i all oändlighet. Det kändes som att de var ute efter att sätta dit mig för att sedan kunna avfärda mitt erbjudande med att jag inte hade någon tydlig plan eller vision eller så. Fast det hade de såklart inget för, snacka kan man ju. Hehe. Aja, vi får väl se vad som händer. De sa att de skulle lämna "sitt förslag" till styrelsen, men det framgår ju inte om jag är en del av förslaget utan det kanske är som i Masterchef, man ska stå kvar där på golvet och våndas in i det sista och inte veta om man får gå uppför trappan och vara vidare till nästa vecka. Hahaha. To be continued.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar