Min mamma har snavat på en tröskel, ramlat och samtidigt vridit till knät så att hela lårmuskeln gick av, legat på sjukhus, blivit opererad och kommit hem igen, allt under loppet av några dagar. Ringde henne igår för att höra hur läget var. Då hade hon installerat sig hemma hos en väninna på vars soffa hon skulle kampera några nätter eftersom a. hon bor en trappa upp och har någon slags ställning kring benet, b. tröskeln hon snavade på fanns på nyss nämnda väninnas vind, varför hon, väninnan, hade skuldkänslor och c. det minsta man kunde begära tydligen då var att öppna upp ett variant på korttidsboende med full service 24/7.
Men allt var efter omständigheterna bra och "de" satt och drack kaffe. Visade sig att det var ett helt gäng oldies där i väninnans vardagsrum och där vilade sannerligen inga ledsamheter. Fick en känsla av att det pågick någon slags pensionärsvariant av pyjamasparty för det pratades och glammades och klirrades med kaffekoppar och kanske annat med, vad vet jag? Orkade inte ens kommentera det faktum att alla är 70+ och ingen är vaccinerad, för att försöka övertyga 40-talister om någonting som går emot deras egen övertygelse är enligt mig ett arbete som får självaste Sisyfos' gärningar att framstå som en räkmacka. Sådärja, nu var det sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar