måndag 29 mars 2021

Fån telefon, ingen svarar

Det hände ju någonting med Androidtelefoner i veckan som gick, appar som kraschade och allmänt strul som berodde på någon uppdatering som inte satt som den skulle. Detta blev dock dödsstöten för min gamla telefon, kanske inte rent fysiskt men mentalt hos mig. Det är ju direkt löjligt att prata om någonting som man köpte 2017 som "gammalt", men sådan är kapitalismen, otack är den armes lön. 

Har under en längre tid brottats med fenomenet att telefonen klagar på att den inte har tillräckligt med minne. Har ändå ett 60 GB minneskort och på det ligger det kanske...4 GB? och jag tycker att jag inte gör annat än flyttar över allt som går att flytta dit. Har inte alls speciellt många appar, i alla fall inte jämfört med många andra, men det senaste året har jag inte kunnat installera några nya för det finns inte plats. När jag läste Mordkonsulten för ett tag sen så fick jag lust att ladda ner Panda Pop för att se vad det var för ett spel som trollband Harbinder Kaur, men så roligt skulle jag inte ha menade min gamla sura telefonlur på. Vill jag ha en ny app så får jag alltså ta bort en gammal eller frigöra utrymme på annat sätt, och ni anar inte hur många appar och foton och filmklipp jag har rensat bort mot min vilja. Men det räcker inte! utan jag måste även dagligen gå in och rensa cacheminne på de appar jag använder mest, ett otroligt trist arbete om ni frågar mig, men allt för att telefonen ska hållas nöjd och glad och sluta trakassera mig med trista meddelanden om att de 16 GB som den har till sitt förfogande är på upphällningen. 

Orkar ej ha det så, och den där Androidkraschen var tydligen vad jag behövde för att göra slag i saken och köpa en ny. Behöver ej så mycket tid på mig när jag väl har bestämt mig, för jag vet att jag vill ha en Samsung (p g a har aldrig haft någon annan och även för att kunna använda Samsung Smart Switch och bara tanka över alla inställningar och appar och grejer på ett smidigt sätt), jag är inte intresserad av någon avbetalningsgrej via fläskiga abonnemang där jag bara använder kanske en tiondel av kapaciteten och där jag i slutändan kommer att ha betalat jättemycket för själva telefonen och vad jag tycker är rimlig prisklass är någonstans runt 3000 spänn, give or take några hundra upp och ner. Då blir det inte så mycket kvar att välja på, och av de alternativen som fanns valde jag raskt ut Galaxy A51 av den enkla anledningen att den hade 128 GB minne istället för 64 som den något billigare och mindre Galaxy A41 som nog egentligen hade passat mig bättre rent fysiskt. Har ju ej direkt dasslock till nävar, så jag är inte intresserad av telefoner som är av samma storleksordning som chokladaskar, men vis av erfarenheten frestades jag starkt av att ha ett rejält tilltaget minne. Dessutom - och det här var en annan bidragande orsak - hade kameran ett makroläge. Ä-L-S-K-A-R att fotografera smått men har nog inte gjort det med någon reda sedan jag slutade ha med mig digitalkamera vart jag än i världen vände mig. 


Blomfluga på vild palsternacka

Den här typen av foton har jag åstadkommit genom att ta cirka en miljon bilder, varav kanske 999 997 har varit otroligt suddiga, och sedan beskurit dessa. Ser nu mycket fram mot att få fota smått igen.


Rusade genast ut och fotograferade en mycket liten rabarberplanta. 


I alla fall, köpte denna telefon av en slö ungdom på Elgiganten i Ankeborg. Skulle sedan köpa till ett fodral för dagens telefoner är ju så satans hala och känsliga att de lätt glider ur ens grepp samtidigt som de inte tål ett fall på låt oss säga 70 centimeter eller vad det nu kan vara mellan hand och golv. Så pass kass design, men det är väl uträknat förstås. Jaha, men då fanns det väl inte, men ungdomen erbjöd sig att beställa ett, fast efter 10 minuters intensivt knappande där ungdomen fick konsultera en mer senior (cirka 22 år) kollega fick han konstatera att han inte alls kunde det. Åkte därför direkt från Elgiganten till konkurrenten Net On Net, där en sur medelålders säljargubbe informerade mig om att samtliga fodral till Galaxy A51 var slut och det gick inte att se när de skulle komma in på lagret igen. Suckade och gjorde ett sista försök på Media Markt och halleluja, där fanns ett. Bokstavligt talat ETT exemplar, så jag slet det åt mig som om det vore en guldtacka. 

Kom hem, packade upp, installerade Samsung Smart Switch, fixade och trixade för att få allting i ordning. Lustigt med Smart Switch, för den kunde minsann skicka över ACast och till och med veta var någonstans i podden jag hade slutat lyssna, men när det gällde appen "Renhållning" (där man får aviseringar om soptömning) så var jag tvungen att gå in och registrera mig på nytt. Missade därför en tömning, missade också förra tömningen p g a att det var en bugg i appen som gjorde att den tappade vissa inställningar, bland annat den om påminnelser, så nu har ingen tömt tunnan med plast- och pappersförpackningar sedan i januari och nästa tömning är inte förrän 20 april. Aja, skitsamma, det är ju inte som att man inte kan åka till en återvinningscentral. 

Hur som helst, är på det stora hela nöjd med min nya telefon, även om jag inte riktigt till 100 % har klurat ut hur allting fungerar nu. Främst är det den såkallade hemskärmen som ställer till det för mig. Jag använder t ex en app som heter Timely som väckarklocka. På gamla telefonen så var det bara att dra över skärmen för att stänga av, men i nya telefonen så måste jag först dubbelklicka på hemskärmen, sedan gå in i appen och stänga av larmet, vilket ju inte direkt är ett drömscenario när man själv befinner sig långt inne i drömmarnas rike. Men jag får väl klura vidare på den frågan. 

Vad jag däremot riktigt ogillar så är det fodralet. Har en såkallad plånboksmodell, det hade jag på min gamla också, och den hade låset på baksidan medan den här har det på framsidan. Vet inte hur många gånger jag har fiskat upp telefonen ur fickan och hållit den upp och ner för att jag utgått från magnetlåsets placering. Så otroligt störigt, plus att det inte känns bra att flärpa upp låset på framsidan. Vet inte varför och vet också att det här är ilandsproblem av gigantiska proportioner, men ändå. Något måste göras. Men till dess: njut av en i mitt tycke ljuvlig bild av smålandshönan Astrid. 


Godmorgon! 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar