Nadia

Har läst Nadia av Elisabeth Norebäck. För inte så längesen läste jag Säg att du är min som jag tyckte var superbra. Så jag hade ju rätt högt ställda förväntningar, inte minst sedan jag läste om den här handlingen:

Tänk dig att bli dömd till livstids fängelse mot ditt nekande. För att överleva måste du börja tro på det de säger. Att du mördade din man.

Linda Andersson hade allt. Som barn uppträdde hon ofta med sin mamma, den folkkära sångerskan Kathy, och blev Solskensflickan med hela svenska folket. Senare gifte hon sig med Simon, också han en känd artist. Men när Kathy drabbades av en dödlig sjukdom som krävde all Lindas uppmärksamhet avslöjades även Simons otrohet.

Nu avtjänar hon ett livstidsstraff på Sveriges farligaste kvinnofängelse för mordet på sin man. Ingen tror att hon är oskyldig, inte ens hennes egen syster. För att stå ut tvingas Linda glömma sitt tidigare liv. Hon måste sluta älta vad som egentligen hände.

Men så inträffar något som får henne att ifrågasätta allt om natten då hennes liv slogs i spillror. Då hon vaknade upp, omgiven av blod. Då polisen skrek åt henne att komma ut med händerna över huvudet.

Hon var Solskensflickan. Nu är hon Monstret.

Tycker det är en välskriven berättelse, men när jag läst drygt hälften började jag undra över varför boken heter Nadia, för detta namn nämndes överhuvudtaget inte. Det får sin förklaring så småningom, men jag är inte helt övertygad om att jag tycker den är helt klockren och slutet kändes lite rörigt. Men på det hela taget ändå en rätt bra bok. Den får tre och en halv permissioner av fem möjliga.