måndag 22 mars 2021

Till stallet istället, v 11 2021, pt 2

 Vi blir färre och färre i Nya Coronagruppen, i fredags var vi bara fem. I min gamla grupp, a k a Bästa Måndagsgruppen™, så var vi alltid tio och det var nästan aldrig någon som avbokade, så i det avseendet, visst. Det blir mer tid per ekipage, men samtidigt blir det ju ändå inte mer kvalitet för det går så mycket tid åt att förklara sånt som är basic, som hur man byter nedsittningsben eller hur vändande hjälper fungerar som jag faktiskt, ursäkta mig och jag menar inget illa och alla är barn i början och så vidare, men jag känner mig lite färdig med den typen av diskussioner. Så jag är ju hellre tio i Bästa Måndagsgruppen™ än fem i Nya Coronagruppen. MEN NU ÄR DET JU SOM DET ÄR, osv. 

Vi hade en övning med skritt- och travövergångar som var nyttig och svinjobbig. Rida på volt i trav med övergång till skritt på medellinjen och sen efter ett tag en ångra-övning, dvs man tänker att man ska göra en övergång men så gör man inte det utan rider på så det blir ett litet moment av samling istället. 

Nu var det ju flera veckor sen jag körde ett rejält dressyrpass med Köttbullen, för vecka 8 var det ju teori och sen har det varit markarbete och hoppning därefter. Det märktes om man säger så, för hon stod emot och var allmänt tjurig. Och sen ska jag ju tänka om och vara lätt som en fjäder i högerhanden och stadig på vänster istället för tvärtom som ryggradsmässigt känns rätt. Det är inte så himla lätt att tänka om där inte. Plus att lättar man på högerhanden så ställer hon sig åt vänster så att hon nästan går emot väggen om man rider i höger varv, vilket ju också känns lite kontraproduktivt men Karin har sagt att det får vara så här ett tag nu för hon måste stärka upp sin svaga sida. Som tydligen är höger, även om det känns som att det är där hon är stark.  I alla fall, efter mycket slit och släp blev Köttbullen riktigt fin i formen och vi fick till flera fina övergångar. Både hon och jag var både fysiskt och mentalt slut när lektionen var slut. Så det var väl nyttigt för oss båda kan man väl tänka. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar