Men för i helvete

Mitt tålamod just nu är inte stort. Detta beror till 99 % på jobbstress som är orsakat av dagliga och stundliga narcissist-incidenter. Tills detta är löst* jobbar jag ungefär 150 % med saker som inte ingår i mina arbetsuppgifter och cirka 0 % med de saker som jag är anställd för att göra.
Tog med mig datorn hem idag för att litegrann försöka få lite balans på de där procentsatserna. JAHA MEN DÅ FUNKADE VÄL INTE INTERNET? Igår kväll när jag tänkte slöglo lite på tv så funkade inte tv:n (trodde jag då), men då trodde jag det berodde på nätverkssladden för den såg lite dassig ut med någon avbruten plastplupp som liksom ska hålla den på plats. Sen bytte vi i och för sig sladd utan att det blev bättre och min man var då inne på att det var TV:n det var fel på, men jag bara TV:n? Den är ju för fan helt ny. Räknade sen ut att den kanske är 3 eller möjligen 4 år gammal, men det är väl ändå inte gammalt för en ny TV? Sen sa jag Det är säkert någon tillfällig störning hos Telia, vi väntar tills imorgon och ser om det funkar då, för så brukar det faktiskt vara rätt ofta. Menar med det inte att det ofta är fel, för det inte. Men när det blir något fel så brukar Tingens Självläkande Effekt (TSE) ändå vara det bästa botemedlet.

Kom alltså hem och smackade upp datorn och skulle vråljobba men möttes då av ett grinigt "inget nätverk tillgängligt"-meddelande från jobbdatorn. Provade att koppla in en SLADD till modemet, det har jag inte gjort sedan Jesus red in i Jerusalem på en åsna, men det funkade i alla fall inte. Internet alltså. Provade Telias lama felsökningsguide, men där ska man ju bara starta om modemet/routern artonhundratolv gånger och det hade jag redan gjort artonhundratretton gånger utan att det blev någon förändring.
Fick sedan en idé. Det kanske var ROUTERN som var problemet? Till skillnad från TV:n har vi haft en och samma router sedan vi flyttade till detta hus för 10 år sedan. Den kanske hade fått ålderskrämpor? Nu kom nästa braiga idé, och det var att jag erinrade mig att Telia erbjöd sina kunder en router som någon form av gåva för ett par år sen, och snikna jag beställde såklart en för "det kan ju vara bra att ha en i reserv om den man har pajar". Den har sedan dess legat mer eller mindre bortglömd och ouppackad i sin kartong i en hylla i arbetsrummet eftersom det inte var något fel på den gamla routern och då finns det ju ingen anledning att byta. Plus att jag tror inte det finns något i detta livet som jag tycker är tristare än att hålla på och påta med sladdar och nätverk och lösenord och sånt piss. Dör inombords bara av tanken, fy fan vilken puckel det är att ta sig över. Men nu var goda råd dyra, så jag ilade upp i arbetsrummet, hittade den nya routern, packade upp den, kopplade ur den gamla, kopplade in den nya - tack Telia för medföljande pedagogisk manual där det stod exakt hur man skulle göra, fick visserligen en sladd över från den gamla routern men den verkar inte ha haft någon praktisk betydelse? - och HA-LLE-LU-JA, pris ske Gud, där kom internet tillbaka. Och TV-bilden också av bara farten. Kände mig så djävla NÖJD, nästan som om jag hade uppfunnit penicillinet eller något sånt.

Skickade en skrytig bild på tv-rutan med Mästarnas mästare i bild till min man och skrev något ännu skrytigare om min rent av fenomenala felsökning med tillhörande åtgärd som hade löst problemet. Hann väl inte mer än att skicka iväg meddelandet så försvann internet igen. Ställde mig och vrålglodde med ljungande voodoo-blickar på routern, som slött blinkade med alla sina lampor i tur och ordning tillbaka i någon form av omotiverad omstart medan jag uttalade mustiga eder över trilskande teknik. Sen kom allting tillbaks, frid härskade i en kvart eller så innan detta hände igen. Stängde sedan av TV:n och sen gick det bra att jobba? Men alltså, att ha en dator ansluten till wifi samtidigt som TV:n är igång är väl för helvete inte för mycket begärt i detta nådens år 2019? KAN MAN JU TYCKA.

Är nu mentalt skör. Min man kom hem och klagade på att jag flyttat på grejer. Snäste Det är ju för fan grejer precis överallt! i en icke så trevlig ton. Så nu är han sur. Och jag har bara fått pyttelite gjort. Kanske 1 % av de där 0 som borde varit 100 % om allting hade varit som det skulle, men det är det ju inte just nu. Aja, jag sticker väl till stallet istället. Det kan ju aldrig skada.       
  



* Har fått ett muntligt löfte från högre ort om att "detta kommer att lösa sig". Detta kommer inte att lösa sig med mindre än att personen ifråga går ut genom grindarna för att aldrig mer återvända till den här arbetsplatsen. Och detta är Sverige, d v s det går väääääldigt lååååångsamt med såna här ärenden. Alltså, jag står verkligen först i ledet när det kommer till att värna om anställningstrygghet och såna grejer. Men just nu känns det som ett stort djävla HINDER. Främst för min mentala hälsa.