Har läst Orange is the new black, boken som bygger på tv-serien som ju är based on a true story som det heter på svenska nuförtiden. Jag gillade serien, tyckte den var kul och med lite oväntade vändningar även om jag tyckte att Piper var/är mer än LOVLIGT korkad ibland.
I normala fall brukar ju en bok liksom tillföra en extra dimension som filmen saknar, helt enkelt för att om man filmade varje detalj som en bok tar upp skulle väl en genomsnittlig långfilm bli sisådär tio timmar lång. Det är väl marigt att finansiera såna där mastodontfilmprojekt kan jag tänka, så därför blir väl filmer i bästa fall som boken fast lite mer avskalad. Orange is the new black var lite tvärtom. Verkligheten gör sig väl sällan sådär jättebra som actiondrama, så man kan väl säga att manusförfattarna har skruvat till både karaktärer och händelser några extra varv. Rätt många varv ibland, för med "facit" (tv-serien) i färskt minne tyckte jag inte att boken handlade om någonting alls. Alltså, jag kände ju igen karaktärerna och så, och så väntade jag mig väl någon smaskig scen från serien, men nä. Det var mest en massa beskrivningar av folk men ingen direkt handling. Antar att det är helt så som det går till i verkligheten på ett fängelse, men det hade nog varit bättre att läsa boken utan att ha sett tv-serien först. Kanske inte sen heller för då hade man väl stört sig på att det inte är som i boken.
Man är ju uppenbarligen aldrig riktigt nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar