Som kompensation till helgens kalkonfilm, Maggie vaknar på balkongen (inte ens Magnus, som gillar så kallat svår film, tycker den är bra, vilket säger en hel del) såg vi även den lättsamma komedin Run Fatboy Run från 2007. Det var grejer det. Den var totalt förutsägbar och innehöll nog varenda filmkliché som någonsin gjorts, men jag blev ändå riktigt glad i hjärtat av den.
(((SPOILER-VARNING)))
Ja, det är Dennis då, han är något av en loser men ihop med en skitsnygg brud som är gravid och de ska gifta sig, men han får stora skälvan och dumpar henne snudd på vid altaret. Sedan går det fem år och Dennis ångrar sig, speciellt när den skitsnygga bruden gått och blivit ihop med en sliskig amerikan som är så perfekt i alla avseenden och ska springa maraton för välgörenhet. Då bestämmer sig Dennis för att också göra det, trots att han är skit-otränad och trots att det bara är typ 3 veckor kvar, bara för att vinna tillbaks bruden. Och Dennis bästa kompis slår vad om typ allt han äger med något lite halvkriminellt gäng huruvida han ska genomföra det eller ej, och kompisen och Dennis’ hyresvärd, en tjock indier, tvingar Dennis att springa genom ett cykla respektive åka vespa efter och slå honom med en stekspade om han stannar. Allt verkar gå bra, men så friar den sliskige amerikanen till exbruden och hon säger ja, och då tycker Dennis att allt är meningslöst och ska inte springa. Fast man vet ju att han kommer att göra det ändå, och det gör han mycket riktigt så kommer den där stunden av självinsikt när han inser att han måste göra detta för sin EGEN skull (och möjligen lite för sin kompis som har satsat alla sina pengar). Så det gör han, och naturligtvis hamnar han i samma startgrupp, precis bredvid den sliskige, och de hånar varandra som fan och så går startsignalen och de springer i vredesmod i ett helt löjligt snabbt tempo och rätt vad det är så sätter den sliskige fälleben för Dennis och han ramlar och skadar sig. Men tar sig upp igen och ivrigt påhejad av såväl kompis, hyresvärd och publik så genomför han mot alla odds hela loppet med typ brutet ben. Ett par kritiska skeden genomlevs, först VÄGGEN, alla löpares mardröm (hans kompis försök till pepp lät typ "det är bara en liten bit kvar...bara 14 km") som han dock lyckas övervinna, men på upploppet rasar han ihop och blir liggande, men då kommer väl den snygga exbruden (som kommit fram till att hon inte alls älskar den sliskige för han har visat sig vara ett riktigt svin och man fick se på tv hur han la fälleben på Dennis), och ungen från ingenstans och då får Dennis SUPERKRAFTER från ingenstans och spurtar i mål och hon inser så småningom att hon alltid har älskat honom.
Jag rekommenderar den här filmen till alla långdistanslöpare. Som inspiration. Jag säger inte ett ord om den banala och förutsägbara handlingen eller temat som det gjorts tretton filmer på dussinet på. Jag säger inte ett ord om alla klyschor. Jag ska inte berätta hur jag nästan satt och bet på naglarna och bara KOM IGEN NU DENNIS! när han stod och liksom vacklade vid VÄGGEN och man bara kände igen sig SÅ mycket. Eller, nu berättade jag det visst i alla fall. Ja, men det här var faktiskt en film att bli glad av. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar