It's written in the starlight

Igår hade jag ett möte klockan 10 och planen var att jag sedan skulle åka hem och ta några timmars ledigt för att sedan fortsätta arbetsdagen när jag var i synk med USA:s tidszon. Mötet började dock en timme senare än jag trott, vilket innebar att min tidsplan sprack något. Svängde inom Willys på hemvägen, parkeringen var oroväckande full och det verkade som att jag var den enda som inte skulle bjuda in till fest à la Pripps Blå-reklamen för djävlar vad folk bunkrade upp. Jag fick tag på allt jag behövde för att sno ihop en midsommarlunch, skönt att det är fixat i alla fall. 

Kom hem, slängde ut hundarna i trädgården, släppte ut hönsen, gick in med hundarna, åt lunch, tog med min hundarna ut på promenad. Promenerade cirka 1½ timme, hann sedan klämma in ett pass pilates också innan det var dags att börja jobba igen. När jobbdelen var avklarad var jag rätt trött, men tvingade mig själv att åtminstone städa toaletten, bädda rent i sängarna, tömma diskmaskinen och gå ut med soporna innan jag gav mig själv ledigt för resten av dagen.

Det var ju onsdag och därför filmkväll. Vi såg en dansk komedi som hette Hygge! som väl var sådär, den  var lite smårolig ibland men också väldigt konstruerad och också rätt förutsägbar.  

Så var det då dagen före midsommarafton. Det påstås att jobbet ska bjuda på midsommarlunch, sen har jag ett möte som börjar klockan 13 och sen är det hem, ut med hundarna, städa klart och så iväg till stallet för  ett pass extra dressyrträning. Sen väntar långhelg och inget planerat. SÅ GÖTT. Over & out. 

Folk som sår i snö

Har läst Folk som sår i snö av Tina Harnesk och det tycker jag att du också kan göra. Detta är handlingen:

Ingen ska komma och berätta för Máriddja när hon ska dö och ingen kan dra ur 85-åringen sanningen om cancerdiagnosen hon fått.
Särskilt maken Biera måste hållas ovetande. Den enda hon kan anförtro sig åt är Siri, en växeltelefonist i den nya telefonapparatmaskinen som gubben skaffat bakom hennes rygg.
Kajs mamma är död utan att ha yppat sin hemlighet. Kan Norrbotten ge Kaj en plats att slå rot och kommer Mimmi våga be honom om det hon längtar efter mer än allt? För sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn för då kan allt gå förlorat.
Det börjar med andra ord bli hög tid att tjuvskjuta en älg. Och tända på en lada.

Jag gillade det mesta med den här boken. Kanske att de där samtalen mellan Máriddja och Siri fick ta lite väl mycket plats, och ibland tyckte jag att det blev lite skevt med den språkliga balansen mellan den ibland lite skämtsamt raljerande tonen och när det ibland blev så finstämt och känslosamt att man fick gåshud och en klump i halsen. Men nu petar jag i smådetaljer här. Såg en recension där någon tyckte att boken blev obegriplig med alltför mycket inblandning av samiska ord och uttryck, men det håller jag inte med om. Har ju rätt så nyligen läst Stöld och Straff av Ann-Helén Laestadius och det kanske är därför jag är lite uppdaterad? Hehe. Nä, men jag tyckte det framgick av sammanhanget, inget blev obegripligt utom möjligen att det dröjde orimligt länge innan jag förstod att Biera var samiska för Per, men det var kanske meningen? Hur som helst. Den här boken får fem skotrar av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er. 

If you want it right now you can have it right here

Igår hade jag en sån där splittrad dag på jobbet. Hade möten, slutade vid lunch, åkte på massage, kom hem, smackade igång jobbdatorn för lite fler möten. Var sedan trött både efter massagen och alla möten, men tog ut hundarna på promenad och piggnade till något. Kom hem ungefär den tid då det var dags att ge hundarna deras kvällsmat, så gjorde det, släppte ut dom i trädgården, lockade in hönsen i hönsgården, samlade ihop ägg och hundar, gick in och åt kvällsmat. Kom sedan på att ÅH NEJ!! jag hade ju glömt att göra min fotrehab (ska göras varannan dag) så det var bara att masa sig upp igen och plocka fram gummiband och tennisboll och andra attiraljer och köra igång. Sen ringde min syrra och vi babblade en stund, mest om ett litet drama i hennes kompiskrets där vissa nu hade börjat umgås mer men då utan att bjuda in de andra, och det är väl inget med det egentligen men ändå hade det blivit som att de liksom smusslade med det för att inte trampa andra på tårna. Jag känner ingen av de här personerna så för mig var det väl lite som att Radioteatern ger ett medelålders medelklassdrama, men men. 

Tidigt i säng, min man var ännu tröttare än jag p g a att han har så långa dagar just nu. Inte på jobbet, men logistiken till och från lämnar en del övrigt att önska. Det är väl knappt 4 mil dit, men för att kunna vara på plats klockan 07 när de börjar så måste han ta bussen hemifrån 05.40 och får sedan stå och vänta i stan en halvtimme på nästa buss. Slutar 16 och förut hann han precis med en buss så att han var hemma till 17 men nu är det sommartidtabell så nu är han inte hemma förrän 18 och energinivån är därefter. Jag hade blivit TOKIG, framför allt av det här med att stå och vänta på bussar man ska byta till, men han tycker ändå det funkar. Med tanke på hur djävla dyrt det är att äga och köra bil så är det ju bra för Familjen AB. 

Idag har jag ytterligare en sån där splittrad dag med möten både arla och särla. Ska storhandla på hemvägen också för att ytterligare förgylla dagen något, men skönt att kunna göra det innan varenda djävel ska rusa omkring på Willys och bunkra färskpotatis och dill och gräslök som om det inte fanns någon morgondag. Förhoppningsvis hinner/orkar jag också städa lite. Vi brukar ju veckostäda på torsdagarna, men imorgon ska jag ju rida ett extra dressyrpass och det börjar redan klockan 17 vilket innebär att jag måste åka hemifrån senast 16 och innan dess ska hundarna hinna rastas och för att det inte ska bli tokstressigt så får jag nog dela upp städningen och ta en del på onsdagen och lite på torsdagen. Intressenklubben kan sluta anteckna nu. 

En giftig sanning

Har läst En giftig sanning av Camilla Sten. För sent upptäckte jag att det var en fristående fortsättning på En farlig talang, som jag inte orkade läsa ut p g a ointressant. Men jag tänkte att jag får väl ge den en chans när jag ändå baxat hem den från bibblan. Detta är handlingen:

När den unga standupkomikern Lina Gyllenborg hittas död i sitt hem anklagas hennes pojkvän Jonas för mordet. Han hävdar att han är oskyldig, men både polisen och media är övertygade om hans skuld. Trots detta frias han i rätten, till allmänhetens chock.
Fyra år senare kontaktar Jonas kriminalpsykolog Rebecca Lekman med en begäran: han vill att hon ska hjälpa honom att hitta Linas mördare. Rebecca misstänker att Jonas ljuger för henne, men ett tungt besked gör att hon inte kan tacka nej till arvodet. 
När Rebecca börjar gräva djupare upptäcker hon att Lina haft hemligheter som kan ha kostat henne livet. Och snart inser hon att det finns någon som är villig att göra vad som helst för att förhindra att sanningen ska komma ut.

Jag tog mig (uppenbarligen) igenom den här boken, den hade väl i alla fall snäppet mer action än sin föregångare. Tycker dock inte att den var sådär superduperbra, stör mig på karaktären Rebecca för att hon alltid "vet" exakt när folk ljuger, bara för att hon är psykolog så har hon väl ändå inget sjätte sinne ELLÖR? Tycker också det är irriterande att hennes föräldrar konsekvent ska omnämnas "din mamma" och "din pappa" när någon talar om någon av dom. Plus: men ordna upp ditt djävla äktenskap eller skilj dig? Orkar inte. Den här boken får två punchlines av fem möjliga. 

Your enemy is sleeping

OJ vad jag hade svårt att få ihop att det var tisdag idag, fick för mig att det var onsdag och det var kanske för att jag körde löpintervaller igår och det brukar jag göra på tisdagar. Men nu var det ju ingen ridning igår och idag är en sån där knölig dag med möten i olika tidszoner och där jag dessutom har klämt in massage  någonstans mellan Australien och USA, så det lät sig icke göras och därför blev jag lite wild and crazy och bytte dag i mitt träningsschema.
Intervallerna gick bra, sen åkte jag hem och körde tabata, sedan packade jag in hundarna i bilen och åkte till veterinären för att vaccinera två av dom. Ingen blir så glad som hundarna när de får följa med i bilen för då brukar det innebära att det ska hända något kul, och ingen blir sedan så besviken som dom när man sedan svänger in på veterinärens gårdsplan. 

Veterinären konstaterade att Laban hade gått upp 1 kilo sen förra året och han har absolut blivit lite biffigare men det är nog mest muskler, tyckte jag, men veterinären kände på honom och tyckte att det nog var rätt lösa muskler i så fall. Skämdes jättemycket, för jag kritiserar ständigt andra som har överviktiga hundar i allmänhet och överviktiga taxar i synnerhet. Nu är Laban inte precis överviktig, han är muskulös och man kan se att han har en midja, men man kan inte känna revbenen lika tydligt som veterinären tyckte att man skulle göra. Vet sedan tidigare att veterinären har sagt att när andra människor kommenterar att ens hund är alldeles för mager så är den enligt honom precis lagom i hull, så han är rätt sträng. Men jag håller med honom och här ska inte odlas någon knubbis, så det var bara hem och justera foderstaten. Både Laban och Remus vägde för övrigt 8,2 kg, men Remus är lite större än Laban och har egentligen en matchvikt på runt 8,5-9 kg, men nu har han ju varit sjuk så det är inte så konstigt. 

Åkte inom affären på hemvägen för att handla lite frukt. Framför mig i kön till kassan så var det en som storhandlade. Det är friskt jobbat ändå för det gick lös på över 3000 kronor. Blev ändå lite glad för vårt lokala Konsums skull, alla vill ju ha en affär i byn men i alla fall jag stödhandlar mest där eftersom det är mycket billigare på till exempel Willys, förlåt affären här i byn och fy skäms på mig. 

Hade en lugn och skön kväll som jag tillbringade i soffan, läsandes. Min man låg i sängen och kollade på Youtube, sen kom han ner och undrade om jag hade fönstret öppet för det hade han och då hade två grannar en liten dispyt och sånt är ju alltid lite intressant att lyssna på. De här två personerna är båda "lite äldre" (fast sånt får man passa sig för att säga nuförtiden när man själv har passerat 55 och därmed är närmare "60-årsåldern" än man någonsin varit förut) personer i cirka 65-70-årsåldern skulle jag gissa, de bor i varsin marklägenhet och den ena har hund och den andra katt, och de kommer överens ungefär lika väl som...hund och katt. Det började bra, men sedan blev det någon konflikt om någon bagatell som sedan eskalerade in absurdum och nu tål de inte se varandra. Nu skällde Hundpersonens hundar och Kattpersonen skrek att det skulle vara tyst (klockan var runt 19 så det var inte som att någons nattsömn stördes) och Hundpersonen skrek åt hundarna och Kattpersonen åt Hundpersonen, men när jag slog upp fönstret för lite gratis underhållning så var det hela överspelat, åtminstone för stunden. Tror efterräkningar i form av ett passivt aggressivt inlägg på byns Facebooksida från Kattpersonen kan vara att vänta, det har jag sett förr. I det här fallet är jag 100 % Team Hundpersonen, inte bara för att jag har hund själv utan för att  jag helt enkelt tycker att Kattpersonen är en extremt lättkränkt och jobbig jävel, katten är det absolut minsta problemet i sammanhanget. Jag skulle väl inte gå så långt att säga att det lyser vanvett ur ögonen på Kattpersonen, men något är det som inte riktigt stämmer.   

Gick och lade mig tidigt, somnade men vaknade av att min man snarkade och att det var helvetesvarmt i sovrummet, min man påstår att han får ont i ryggen av att sova för öppet fönster så jag tog min tillflykt  till det tysta och svala Flickrummet™ men hade ändå svårt att somna om. Men jag är ju van att vara trött som ett lik på tisdagar, haha. Idag ska jag som sagt på massage men istället för att sedan bara komma hem och ta det lugnt så måste jag alltså ha ett jobbmöte med kollegor i USA. JAJA, vad är väl en bal på slottet, osv. 

Fick mail om den extra dressyrträningen på torsdag men inte vilken häst jag skulle få, det skulle framgå av tavlan i stallet. Hoppas såklart på Köttbullen, men vi får väl se. 

Jag är kvar hos er

Har läst Jag är kvar hos er av Peter Pohl. Detta är handlingen:

Anna är bara femton år när hon förstår att hon snart kommer att dö.
Sjukhusbesök och mediciner har varit en del av Annas vardag så länge hon kan minnas, på grund av hennes reumatism. Trots hjälpmedlen blir hennes värk drastiskt sämre när hon är femton år. Hon får ont i kroppen, det tjuter i öronen, hon kan inte sova på nätterna och är utmattad. Hon söker vård, men får bara höra att det är reumatismen och att hon snart kommer bli bättre. Men när Anna istället blir sämre ökar oron hos henne och familjen, och till slut förstår läkarna vad som är fel. Anna har fått en hjärntumör och ingen behandling kan hjälpa henne nu. 
"Jag är kvar hos er" är ärlig skildring av en ung människas kamp mot döden och om hopplösheten hos de närstående när det oundvikliga sker.

Mörkret i den här boken överträffar till och med Sunshine av Norma Klein. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Jag förstår att det är en berättelse som bör berättas, men det känns ju avigt att säga att den är bra, den går liksom inte att tycka om eller sätta något betyg pga saknar rimlig referensskala. 

Where we once watched the row boats landing

Men kan någon fatta att det faktiskt är midsommarafton på fredag? Det kan i alla fall inte jag. Inte heller att snart halva 2024 har passerat, tycker det alldeles nyss var januari och snö och gråkallt. Har i alla fall kommit till insikt om att det blir inget sått i år som inte har sått sig själv. Även om det blir en lång varm höst så borde jag väl ha börjat i alla fall för en månad sen, men jag har haft för mycket annat runt omkring och inte haft en plan för sådderna och därför blev det som det blev. Så det får vara för i år, det är väl inte hela världen. Fast det retar mig lite. 

I fredags körde jag mitt löpintervallpass efter jobbet och sedan åkte jag hem och gjorde fotrehab. Ska på återbesök till fotspecialisten nästa vecka, men peppar peppar så känns det bra. Eller bra och bra, det gör ju fortfarande ont, fast inte lika mycket och det har framför allt inte blivit värre sen jag började med intervallerna. Löpning är ju ändå en rätt stor belastning så det skulle man ju annars kunna ha förväntat sig när man är ett måndagsexemplar, men so far so good och heja heja. 

Sedan fixade jag godispåsar till lördagens Pay & Jump på ridskolan. Har hittat ett ställe där man kan köpa utsorterat smågodis med smärre skönhetsfel för 50 kr/kg och nu satt jag och fyllde upp 40 små cellofanstrutar samt försåg dom med rosett och band och en liten lapp där det stod att det var bra kämpat. Perfekt fredagspyssel, hehe.

Gick och lade mig tidigt, hade ställt klockan på 05.30 för att hinna gå ut med hundarna. Tog en runda som är 7 km och det blev lite stressigt ändå trots att jag tyckte att jag hade goda marginaler. Fick powerwalka i raskt tempo och var hemma igen 07.50, skulle åka 08.00 och hade packat in allt jag behövde ha med mig i bilen redan kvällen innan så det löste sig. 

Åkte till stallet, var först med på möte med personalen och sen funktionär på Pay & Jump:en. Hamnade i kiosken, det är kanske inte roligaste stället att vara på men det är det väl ingen som tycker så ibland får man väl offra sig. Gjorde också MAGI med ljud, hehe. Vårt ridhus är jättegammalt och ljudanläggningen likaså. Förra vändan när jag var aktiv i tävlingssektionen så investerade vi i mixerbord, förstärkare och CD-spelare, detta var på 90-talet och denna utrustning är fortfarande kvar men i skick därefter. Men tekniken går framåt! Har tidigare investerat i en bluetooth-högtalare från Clas Ohlsson, den är jätteliten, kanske 12 x 12 cm, men djeflar vilket bra ljud det ändå är. Hängde den ena i ena ändan av ridhuset och det lät  toppen även i den andra ändan, alltså 60 meter längre bort, detta testade vi redan förra gången det var Pay & Jump. Tänkte nu testa att utveckla det hela, så jag hade införskaffat ytterligare en som gick att seriekoppla med den första och voilà så hade vi peppig musik även på framridningen utomhus. Var dödsimponerad av räckvidden, för telefonen som sände via bluetooth låg i domartornet och högtalaren satte vi utanför sekretariatet som ändå var...20-25 meter bort och med isolerade väggar mellan. Men det funkade kanon. Plus att jag hade rotat fram en gammal telefon ur gömmorna, avinstallerade alla appar utom Spotify och dedikerade den till att enbarat spela musik, så ingen ska behöva lägga ifrån sin egen telefon som man kanske vill eller måste använda till annat. Var så NÖJD med mig själv för denna lösning till en förhållandevis billig peng (högtalarna kostade lite drygt 400 kr styck och telefonen var ju som sagt en gammal som inte användes längre). Nu återstår egentligen bara att hitta en lika kreativ lösning för att kunna prata i mikrofon, kanske finns det något karaoke-hemmakit som skulle funka? Får luska lite i det. 

Hur som helst. Stod några timmar i kiosken och sålde korv och kaffe, vi hade en HIMLA tur med vädret måste jag säga för solen sken och himlen var blå så länge Pay & Jump:en pågick, men sedan mulnade det och när jag körde hem vid 14-tiden så öste regnet ner. Då var det gött att bara komma hem, slänga sig på soffan och slappa resten av dagen och kvällen. Min man var ju på 50-årsfest på annan ort och skulle övernatta så jag hade egentid dessutom. Fixade fusk-indiskt till middag, detvillsäga sån där färdig Tikka Masala-sås och så kycklingbitar och råkost från Picadeli som jag fräste ihop med lök och lite wokgrönsaker. 

Igår gick jag upp tidigt, tog en 11-kilometersrunda med hundarna, tränade pilates och fotrehab och låg sedan på soffan och läste tills min man kom hem med lite skvaller från yttersta periferin av min bekantskapskrets.  Utöver det hade han varit på Erikshjälpen och hittat en helt ny, inplastad elcentral för 500 spänn, skulle man köpa en sån i fackhandeln så skulle den gå på minst 2500 plus moms enligt hyfsat säker källa så han var nöjd. 

Skönt med kort vecka men om jag trodde jag skulle ha det slappt och skönt utan att behöva ge mig av till stallet titt som tätt så trodde jag fel. Idag ska Laban och Remus till veterinären för att vaccineras och  sen är det kick off-möten för nästa del i projektet jag jobbar med så både imorgon och på onsdag så är det bokat såna där möten som man måste ha i dubbla uppsättningar varje dag så att det ska matcha tidszoner både i USA och Australien. Och sen på torsdag är det extra dressyrträning, så då ska jag ju till stallet i alla fall. Men sen är det tre dagar ledigt. Och sen är det uppehåll på ridningen, tror det var boot camp vecka 31 och sen börjar terminen vecka 32. Och viltspårträningen är i princip över för i år. Så nu kanske jag ska börja odla? Eller kanske bara ta det lugnt.