Till stallet istället, v 45 2026, pt 1

Red Gubbhästen igår och nu kom den berömda pannkakan ner på jorden, det var väl ändå bara en tidsfråga men besvikelsen blev stor, tyckte verkligen att vi hade någon form av kemi och allt kändes jättebra, men igår fick jag som ingen riktig kontakt. Och eftersom det har gått så himla bra de andra gångerna så visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera det. Vet till exempel med Tösen, den enda storhäst jag gillar att rida, att när hon står emot så kan man ta in henne på en liten volt några varv så brukar hon ge efter. Men med Gubbhästen har jag inga såna verktyg. Inte så att det gick asdåligt, det gjorde det inte. Men den där känslan av samspel ville inte infinna sig, och övningen vi gjorde - skänkelvikning på hörnlinjen och sen bogen in på resten av långsidan - var ganska svår. Det gick bättre i trav än i skritt, och när vi sen mot slutet galopperade så kändes han toppenhärlig. Men vägen dit var inte rolig. Är mest sur på mig själv för jag tyckte jag red som en djävla sopa. Nu är det ju ridning ikväll igen, men då ska jag gissningsvis ha Spanjorskan. Och sen missar jag hela nästa vecka för då är jag i Dääänmääärk. Och på söndag nästa vecka är det Pay & Ride. Det känns ju SÅDÄR. Men men. Det får väl gå i alla fall.