261105

Herregud, är det redan torsdag, tänkte jag i morse. Visserligen var jag ledig i måndags och då blir ju tiden lite ur led, men det känns som att den här veckan har varat i cirka en kvart. 

Vår VD har fått en mansförkylning, så nu när inte TG och PC är kvar så är det bara jag och K, plus en av produktionskillarna men han håller till ute hos sig och håller på med något, väldigt oklart vad men jag tänker att det där får vara någon annans problem.
PC var ju väldigt mån om att berätta för alla hur oerhört upptagna alla, inklusive PC själv, var. Som om det inte skulle märkas att folk går och drar benen efter sig och tar jättelånga lunch- och fikaraster. Mitt gamla kontor låg mitt emot den lokalens enda toalett, jag brukade skoja om att var det något jag hade koll på hos folk så var det status på deras tarm och blåsa. Mitt nya kontor ligger så att man måste passera det på väg till lunchrummet, så numera har jag istället full koll på hur ofta folk hämtar kaffe och hur länge de sitter kvar på rasterna. Inte för att jag lägger mig i det för det är ju inte min sak, men det blir rätt pinsamt när vissa försöker få det att framstå som att de nästintill går på knäna och dignar under helt orimliga arbetsbördor samtidigt som de kan sitta och dega i lunchrummet i timmar. Jaja, nu är det i alla fall bara K och jag. Hon sitter på bottenvåningen och jag här uppe i örnnästet på andra våningen i en i övrigt helt tom kontorsbyggnad. 

Jag hade i alla fall missuppfattat det där med när K och M skulle gå i pension, visade det sig igår. Båda är födda 1965, och jag var hundra på att de sa att de skulle gå i slutet av 2027, vilket jag tyckte var väldigt tidigt men de rika de kan, tänkte jag. Men det visade sig att det inte var förrän 2029. Det är ju visserligen snart 2027 vilket gör att det ändå bara är två år kvar till dess, men det är i alla fall längre tid än jag mentalt hade börjat förbereda mig på. Och Gud vet vad som hinner hända på de åren. Vi pratade igår om att det är ju inte ens säkert att det svenska bolaget ens kommer att finnas kvar, vi blir säkert inpetade i det danska vad det lider. Inte för att det spelar mig någon roll, jag har ju ändå en dansk chef och så länge jag får behålla honom är jag nöjd. 

Jaja. Efter jobbet åkte jag och storhandlade. Släpade in vad som kändes som ett ton matvaror, stuvade in allt i kyl, frys och skafferi, tog med hundarna ut på promenad och passade på att avverka ett pliktskyldighetssamtal till min mamma. Det är inte jättekul att lyssna på hennes neverending story om hur tråkigt allting är, hon är som ett barn som gnäller över att den inte har någonting att göööööra och  inget man föreslår duger. Då ska tilläggas att min mamma är pigg och kry för sin ålder, hon är aktiv i flera föreningar samt i kyrkan, plus har ett helt gäng väninnor som hon umgås och åker på diverse pensionärsutflykter med så det är ju inte som att hon lever ett andefattigt liv direkt. Hon har flera väninnor som har så många krämpor att de knappt tar sig utanför dörren annat än via ambulans och ibland säger hon att ja, man får ju ändå vara tacksam för att man är frisk, men två andetag senare kommer det ändå en lång utläggning om att livet är så tråååkigt, och det är ju inte så mycket man kan göra åt det mer än att lyssna för några goda råd vill hon ändå inte ha. 

Kom hem och njöt av att inte behöva göra någonting mer än att träna ett corepass och göra rehab, sedan dimpa ner i soffan med en bok och en kopp te. AAAAAH. Messade med min dotter angående dagens biobesök, det visade sig att hon skulle se Jävla karlar tillsammans med sin sambo i helgen och Arkipelag som jag föreslog hade hon redan sett, så vi får väl helt enkelt se något annat. Det löser sig. Vi har ju det stående upplägget "filmen som visas i salong 4 sista torsdagen i månaden" i vår bioklubbs stadgar, men till det har vi lagt till vissa undantag, som till exempel om den filmen är en uttalad barnfilm, eller om det visas någon svensk film i en annan salong (svensk film, särskilt om den är i Colin Nutley-anda, är vårt guilty pleasure kan man nog lugnt säga) eller om det är en uttalad uppföljare där vi inte sett tidigare filmer (vi såg visserligen 28 years later utan att fatta att det var del tre, så ibland funkar det ju ändå). Det löser sig. Nu ska jag jobba, hem och städa, sedan tillbaks till stan igen. Min man hade feeling och skulle åka till stallet och försöka laga en sån där automatisk dörröppnare som funnits sedan minst tidigt 90-tal (då min referensram för denna förening började) men som varit trasig ända sedan 2017 (när jag gjorde min comeback efter att ha pausat några år). Hoppas det lyckas.

I morse var det minusgrader och jag fick skrapa rutor. Men vinterdäcken har åtminstone kommit på. Har också bokat tid för service för nu har bilen påbörjat någon slags nedräkning där det står "Inspektion om xx dagar" i displayen, vilket låter som att det skulle komma en barsk spanjor från Seat:s huvudkontor och börja pricka av saker på en lång checklista. Just nu är det 15 dagar kvar innan det är dags för INSPEKTIONEN, jag fick ingen tid på verkstan förrän 1 december men jag hoppas att både bilen och den imaginära barska spanjoren kan ta det med jämnmod.