These are the days that never end

Igår jobbade jag mellan 05-17, så kul är mitt liv just nu. Har ett berg av jobb som inte alls krymper i den takt det borde och deadline närmar sig med ljusets hastighet. Det har inte så mycket med mig att göra som att min roll i detta är (något förenklat) att granska andra människors redovisningar, och när jag sen hittar saker som inte stämmer, vilket jag alltid gör, så måste jag kontakta dom med frågor och därefter vänta tills de har dubbelkollat och svarat, och först därefter kommer jag vidare. Så det blir väldigt hattigt och spretigt och inte bara att köra ner huvudet och PLÖJA SIG FRAM. Informationen som jag efterlyser kommer heller inte sällan i en jättefil med kanske 30 stycken sneda och slarvigt inscannade fakturor på tyska, franska, indonesiska eller något annat språk jag bara kan enstaka ord av (när det kommer till indonesiska kan jag faktiskt bara ett enda: jumlah, som betyder ungefär mängd, summa, belopp. Se där vad man får lära sig) och det är väl en djävla tur att en av mina superkrafter är att jättesnabbt kunna hitta ett specifikt ord i en text. 

Igår kom HR-personligheterna på besök. Har ju som sagt inte jättemycket erfarenhet av HR, men alla våra kommer alltid i små käcka dräkter och jag hade mina sämsta Adidasbyxor, ett par som har krympt i tvätten och som har ett stort hål på ena knät. Tänker alltid att jag ska lägga dom i högen med saker som ska lagas, men eftersom det är min man som sköter tvätten får jag dom tillbaks ihopvikta så att hålet inte syns och det är ju inte som att detta upptar mina tankar 24/7 utan de åker in i garderoben och i garderobens mörker är alla Adidasbyxor grå (men framför allt hela). I går morse upptäckte jag Åh nej, det är dom med hålet men då orkade jag inte gå upp och ta ett par andra och det var inte förrän jag kom till jobbet som jag kom på att javisstja, idag var det ju HR-besök. Aja, jag utgår från att de inte hade kommit för att inspektera min klädsel. Fortfarande oklart vad besöket handlade om, men jag antar att de vill...bekanta sig med folket som de ska vara en resurs till?

Var sedan iväg på vårdcentralen och fick träffa en barnläkare. Alltså en läkare som var ett barn. Eller som åtminstone såg ut som att hon på sin höjd ganska nyligen slutat nian. Min vanliga läkare (som jag i och för sig nog bara har träffat en enda gång, men hon som är min husläkare eller vad det nu heter) var nämligen sjuk, så de ringde på förmiddagen och bokade om tiden till eftermiddagen och sa "ja, då får du träffa doktor Emelie, hoppas det går bra" och vad skulle jag svara på det? Nej, får jag inte träffa Cecilia så kan det banne mig kvitta? Ja, jobbar man på en vårdcentral har man förmodligen hört det mesta, så jag försäkrade att det gick hur bra som helst. 
Barnläkaren trodde i alla fall inte det var Mortons sjukdom, för då skulle man tydligen känna någon nervknuta mellan tårna och det gjorde hon inte. Hon kunde däremot inte svara på vad det var mer än att hon kunde konstatera att det fanns en lätt svullnad över tån bredvid stortån och att fotvalvet på vänster fot var mer nedsjunket än på höger. En snabbsänka uteslöt infektion och så togs det ett annat blodprov som skulle undersöka förekomst av GIKT. Vad i HELVETE?, om jag har det så dör jag, nej det gör jag såklart inte, men det är väl nästan på gränsen till en skamlig sjukdom? Så här står det dock på 1177: En giktattack kan komma plötsligt och besvären startar oftast på natten. En led blir snabbt öm, röd och svullen. Det gör mer och mer ont under några timmar, och den inflammerade leden blir mycket känslig för beröring. Ett lätt tryck från exempelvis ett lakan kan göra mycket ont. Det är vanligt att få feber och känna sig sjuk och frusen.

Av detta stämmer ju cirka ingenting, men det är väl lika bra att kolla upp det för det skulle väl vara min vanliga otur att ha någon variant av atypisk gikt (om det finns någon sådan). Det står också att om man har gikt ska man undvika alkohol, särskilt öl, även alkoholfri sådan, inte äta för mycket proteiner samt undvika mat med högt innehåll av puriner, röra på sig regelbundet och gå ner i vikt om man var överviktig. Om jag har gikt skulle det alltså inte finnas speciellt mycket för mig att göra, för jag dricker ju minimalt med alkohol (och aldrig öl), äter inte speciellt mycket proteiner. Det stod att 100-125 gram om dagen var ok och jag skulle nog säga att jag sällan kommer upp ens i det. Kollade vilken mat som innehöll mycket puriner och då skulle man undvika inälvsmat, vilket jag redan gör, och sill, makrill, sardiner, ansjovis och fiskrom, och det händer kanske en gång i månaden att jag äter stekt sill, annars är det väldigt sparsamt med den konsumtionen också. Rör mig regelbundet gör jag ju redan och min vikt är normal. Så OM det nu skulle vara det, vad ska man göra då om man redan lever som ett djävla skolboksexempel? Men ja, det är väl bra att få det kollat såklart. Sen fick jag också en remiss till röntgen för att utesluta någon rent fysisk orsak i stil med stressfraktur, och om inget av detta visade något så skulle jag få en remiss till en ortoped. Det kändes som en seg och långdragen historia. Någon gång hösten 2025 kommer jag kanske att få en tid där, sa jag missmodigt till min man på kvällen. Sen tyckte barnläkaren att jag skulle skaffa ett hålfotsinlägg också. Köpte ju, efter att ha googlat om Mortons sjukdom, ett framfotsinlägg som ska avlasta och ibland tycker jag det hjälper, men ibland inte. Nu var det tydligen hålfoten som skulle få sitt, tror min självbiografi kommer att heta något i stil med Berättelsen om alla dyra skoinlägg som vårdpersonal och löparskoförsäljare har prackat på mig till ingen som helst djävla nytta. 

Jaja. Åkte tillbaks till jobbet, jobbade som ett litet as i alldeles för många timmar, kom hem, tog en promenad med hundarna i mörker och ägnade sedan resten av kvällen åt att städa. Sen var det läggdags.

Idag är det fredag, min man ska åka till Köpenhamn och övernatta så det vankas EGENTID. Mmm. Men först måste jag bestiga jobb-berget, so long. 

There is champagne fine for communion wine

Veckan rusar och jag har så galet mycket att göra så jag skulle kunna jobba dygnet runt. Igår var det dock dags för ett planerat underhåll av nån mast, så det skulle bli strömlöst ungefär samtidigt som jag slutade. Hade kunnat jobba vidare hemma såklart, men det projektet jag sliter med just nu kräver nästan två skärmar och stora skrivbord, så jag sköt det framför mig istället. Åkte hem, gick promenad, tränade tabata och åkte sedan till stallet för att kolla på hoppclinic. Det här räknar jag som ett hopp-pass för mig, så nu är väl min kvot för terminen nästan fylld, skojade jag efteråt. Åkte hem, duschade, gick och lade mig och  så var den dagen över, hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

Idag ska jag jobba som en djävul, besöka vårdcentralen med min fot och sen skulle det komma några HR-personligheter från vårt huvudkontor för att träffa några personer, bland annat mig. Det känns inte riktigt som att jag har tid med det, men det får jag väl ta mig när de nu för en gångs skull visar lite intresse för hur vi har det. Annars vet jag inte riktigt vad HR gör? Är inte dödsimpad av vår i alla fall, men det kanske är annorlunda på andra ställen? Har ju (om man inte ska räkna en massa tillfälliga småjobb här och där efter nian) egentligen bara haft två ordentliga anställningar i det här livet, på den första (där jag var anställd nästan tio år) så var begreppet HR inte uppfunnet än utan det fanns någon chef som ansvarade för att skriva anställningsavtal och sen fanns det ett centralt lönekontor. När jag började på min nuvarande (23 år and counting) arbetsplats var det inte heller någon som talade om HR, men under resans gång så har det tillkommit en sådan avdelning i koncernen. Trodde att man som HR-människa skulle vara lite expert på saker som TILL EXEMPEL lagar och regler och kollektivavtal och sånt samt hur det ska tillämpas, men nja? Inte våra i alla fall. Hoppas det inte är likadant överallt.   

Ingen Köttbulle idag p g a teori, men samtidigt lite skönt eftersom jag måste jobba som en galärslav. Sen överraskade min man med att ha planerat in en Köpenhamnsresa för sig själv fredag-lördag denna vecka så då blir det EGENTID. Aaaah. Som jag ska njuta, hoppas jag. Men tills dess: in i ekorrhjulet. 

But for now there's something else that's calling me

Förra veckan, i samband med Alla hjärtans dag som åtminstone i mitt liv gick otroligt obemärkt förbi, ändrades displayen på bussarna här i nejden så att istället för att det står EJ I TRAFIK så står det KÄRLEK TILL ALLA. Det står fortfarande kvar på en del som man möter. Tycker ändå det är lite gulligt, det är ändå någon som har tänkt till och gjort sig besväret att knappa in något lite extra (eller hur det nu går till när man ändrar i bussens display) för att göra andra människor glada. 

Igår hade jag en synnerligen effektiv dag på jobbet, har bokat om några möten så att jag ska kunna jobba 100 % ostört med en synnerligen utmanande arbetsuppgift. Åkte sedan hemåt och tänkte bara lite snabbt svänga inom Konsum och hämta ett paket. Före mig i kön stod ett par som på knackig engelska försökte kommunicera med en snabbköpskassörska som inte heller hade det språket i blodet. Mannen i paret skulle hämta ut ett rekommenderat brev innehållandes hans nya pass, problemet var att den legitimation han hade att visa upp inte var en godkänd ID-handling så den kunde inte användas för att hämta ut hans godkända ID-handling. Detta engagerade hela personalen (4 st) och det diskuterades, försökte ringas till högre ort (högre ort var dock onåbara), bläddrades i instruktioner, diskuterades fram och tillbaka och till slut gjordes den något pragmatiska lösningen att mannen fick öppna sitt rek utan att det var utlämnat, lämna över det nya passet så att det kunde scannas och reket markeras som utlämnat så att systemet fick sitt och sedan var alla nöjda och glada. 

Hämtade ut mitt paket, åkte hem, gick en promenad och tränade sedan pilates. Damp ner i soffan med tanken att läsa, men fastnade med telefonen. Dumt. Sen tänkte jag att jag skulle lyssna på en podd och somnade i soffan. Dumt. Gick och lade mig, kunde inte somna. Dumt. Fast sedan somnade jag ändå. Idag är det onsdag och filmkväll, fast jag känner också att jag kanske borde åka till stallet på en teoriclinic. Känner lite att det är synd om instruktörerna som försöker fixa ihop olika grejer och ibland är det nästan ingen som kommer. Fast det kan ju rimligtvis inte bara vara mitt ansvar, men ändå. Om alla tänkte så, osv. Aja, jag får se hur jag gör.  

Dagen efter en kväll "på stan"

 Igår fick jag och Jenny äntligen till det och vi tillbringade fyra timmar med att äta, dricka vin och prata oupphörligt på temat Men vad är det för FEL PÅ FOLK? (Rätt mycket, enligt oss). Sen kastade jag en blick på klockan och den var 20.25 och jag fick göra ett snabbt val: antingen ta bussen 20.35 och vara hemma till strax efter läggdags, eller ta nästa buss en timme senare och vara hemma typ 22-ish. Bestämde mig snabbt för alternativ A och hastade iväg för även om vi hade parkerat oss på Bishops tvärs över gatan från stationen räknat så är det ju inte som att bussar och tåg väntar på en. Sen visade det sig att bussen inte gick från sin vanliga hållplats för där höll dom på att fälla träd så det blev några sekunders panik innan jag hunnit lokalisera var det var någonstans. Bussarna utgår från olika lägen och det finns absolut ingen logik i hur de är placerade. Min buss brukar gå från läge G, nu skulle den gå från läge A och det visade sig vara hållplatsen bredvid. Som i min värld borde vara F eller H om man ska följa alfabetet, men det tycker tydligen inte Skånetrafiken är någon sport utan de strör ut bokstäverna lite hur som haver. 

Kom hem strax efter 21, duschade och gick och lade mig. Känner mig lite seg idag trots uteblivet nattsudd plus att vi inte på något vis var drängfulla när vi skildes åt, men man tål ju inget nuförtiden. Har en helvetes massa jobb framför mig, så det är väl bara att köra så det ryker. 

That jukebox in the corner blastin' out my favorite song

I fredags fick jag ett litet utbrott på vissa kollegor som jag tycker inte är några lagspelare, det skulle jag väl inte heller beskriva mig som men det är väl ändå skillnad på att, som i mitt fall, gilla bäst att jobba på i sin ensamhet och för sig själv, och att, som i vissa andras fall, sätta sig över i etablerade rutiner, exkludera någon från ett gemensamt informationsflöde och att helt enkelt aktivt skita i att bidra till ett gemensamt mål. Var så irriterad att jag till slut stövlade in till vår VD och sa att jag faktiskt kände mig motarbetad och att jag var djävligt less på det. Den person som  i min värld motarbetar mig mest sitter i rummet bredvid VD:n och det är inte precis ljudisolerat, men det sket jag i för jag sa inget till VD som jag inte redan sagt till vederbörande. Fast det kändes lite som när man var liten och gick till fröken och skvallrade om att Pelle i fyran hade kastat snöboll på fel sida granhäcken. Vår skolgård delades ungefär på mitten av en rätt gles rad med granar, på ena sidan var skolan och skolgården och på andra sidan var det en slänt ner till en fotbollsplan/ishockeyrink (eller egentligen var det väl bara en platt yta, men det var vad den användes till) och det var en uttalad regel att snöboll endast fick kastas på "andra sidan granhäcken" och där kunde man inte sätta sin fot under vinterhalvåret för man var i princip fredlös medan lärarna satt i lärarrummet och rökte och drack kaffe som om det inte fanns någon morgondag. Och Pelle MED FLERA hade kommit på den smarta grejen att de kunde stå 10 centimeter in på granhäckssidan och sula iväg sina stenhårda grusiga isbollar in i den snöbollsfria zonen för då var de ju per definition "på andra sidan granhäcken" och på något sätt kom de undan med detta, för som jag minns det så fick man en massa skit i stil med "det är fult att skvallra" även av lärarna? Fast Pelle fick sig kanske en skrapa i lönndom, det vågar jag inte uttala mig om. Jag fick i alla fall lite feedback från VD som var att han redan "haft en sittning" med vissa som gick ut på att de skulle ta ett större ansvar i vissa frågor men att det nog "behövdes en till" och det skulle ske i slutet av kommande vecka (pga tjänsteresa). Vi får väl se. 

Åkte hem, tränade, åt lunch, var sedan med på ett informationsmöte som jag i princip bara behövde sitta av eftersom jag redan fått den informationen av min chef. Kändes ju skönt att vila hjärnan lite. Tog sedan ut hundarna på en promenad. Solen sken och det var ELVA PLUSGRADER. Knäppte upp jackan och bestämde mig för att gå en lång runda, det skulle kunna ha varit jättehärligt om det inte var för att jag fick en stor vattenblåsa på insidan av ena stortån vid point of no return, och det var ju precis så oskönt som det låter. Kom hem, plåstrade om mig själv och så beställde vi hämtmat och kollade på House of Cards. Var helt sinnessjukt trött och gick och lade mig redan klockan ÅTTA, trodde nästan att jag höll på att bli sjuk eller något för jag kände mig helvissen. Men vaknade nästa dag och kände mig som vanligt igen. Gick ut på promenad, tränade pilates men efter att ha ätit lunch tog jag inte bara en utan två powernaps trots att jag ändå sovit hyfsat på natten, så något var det kanske? Men sedan piggnade jag till och började kolla på skidskytte och såg herrarna skida hem guldet och det är ju alltid kul. Låg i soffan, såg något krypa över min vita t-shirt och jaha, där kom vårens första fästing. Ja, det ska väl vara ett vårtecken så gott som något?

Fixade sedan en prinsesstårta till yngsta barnbarnet, det var enklast möjliga variant med färdigköpta bottnar och färdigköpt lock. Hatar verkligen att kavla marsipan, så det där med färdiga lock är en sådan välsignelse.  Gjorde extra lyxig och framför allt mycket fyllning och sen fick den stå i kylskåpet och götta till sig. Igår hade vi kalas för den nyblivna tolvåringen, det känns faktiskt helt galet att ha så stora barnbarn (fast ännu galnare att den äldsta om en dryg månad fyller femton och ska skaffa EPA). 

Den här veckan är det sportlovsvecka, men det påverkar inte mig mer än att det inte är någon ridning utan det är gemensamma clinics istället. Ska nog gå på en hopp-clinic (alltså vara publik såklart, hahaha).  Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa Jenny och dricka VIN, vårt senaste försök blev ju inställt på grund av tågstrul och sen har vi inte lyckats få till det p g a livet. Men ikväll så! Hoppas jag i alla fall. DET BEHÖVS VIN NU. Plus (och kanske mest av allt) en bästis att tala ut med. 

Shave his balls with a rusty razor

Fan vad skönt med fredag, var min första tanke när jag tvingade upp korpgluggarna i morse, för även i natt väcktes jag av att Tage levererade en hundspya. Dock tog min man hand om den och jag lyckades också så småningom somna om, men det var ju inte med glädjetjut jag skuttade ur sängen för det. Jag gillar mitt jobb och jag har många supertrevliga kollegor - men somliga är det inte, och dessvärre har jag en hel del med dom att göra just nu. Blir så trött på vuxna karlar som beter sig som småbarn. De har ansvarsområden som inte sköts, man påtalar det gång på gång på gång och ger dom tusen möjligheter att lösa saken på egen hand och inget händer. Sen erbjuder man sig att "hjälpa till" att styra upp så det blir någon form av systematik i saker som ska skötas systematiskt och inte via spridda punktinsatser när någon råkar komma ihåg eller (vanligast) bli påmind om det. Vilket i praktiken betyder att man får göra exakt allt som dom inte själva förmår/ids, och inte för att jag begär tacksamhet men man behöver ju inte heller ta att bli bemött som om de vore tjuriga tonåringar och man vore deras tjatiga morsa som bad dom plocka upp efter sig, och dessutom då och då hitta gympapåsar med svettiga strumpor och mögliga handdukar inknölade längst in under sängen fastän man sagt åt dom tusen gånger att packa upp den så fort de kommer hem.
Igår hade jag först ett sånt gubbmöte där engagemanget var OBEFINTLIGT. Sa jag inget så sa ingen annan heller något och när tillräckligt lång tid av Tysta Timmen förflutit så var det någon som började prata om något helt annat än det mötet skulle handla om. Tidigare när jag har ifrågasatt varför just detta inte hade blivit gjort så skyllde och klagade man på att det sättet som det gjorts på var så tungjobbat och svåröverskådligt. Okej, då föreslog jag att vi skulle göra ett omtag och presenterade ett nytt förslag som alla sa var bättre. Men oj, sen visade det sig att man var tvungen att jobba även i det nya systemet och då hette det "men varför ska vi göra det här, det har vi ju redan gjort en gång". Det var gnäll och pust och stön så att man trodde att man allraminst hade fått en biroll i Bron över floden Kwai (givet att man inte var officerare och tack vare Genevekonventionen och Alec Guinness' rollfigur slapp arbeta med att bygga broar åt japanerna). Dagen avrundades med att jag hittade jobbmotsvarigheten till en gömd gympapåse när jag letade efter något helt annat, och min bjussighet när det kom till kollegial stöttning var 100 % slut. Tur att dagen också var det. Ska nu skicka tillbaks den här surdegen dit den hör hemma, detvillsäga adressera den till den som har ansvaret och låta den redogöra för hur han (för det är såklart en han) har tänkt säkerställa att detta blir gjort och att lagkrav uppfylls, för det är FAN I MIG inte mitt djävla ansvarsområde bara för att jag råkar vara lite mer insatt i det än vad kreti och pleti är. Obs, jag hjälper mer än gärna kreti och pleti med såna här grejer eftersom alla inte kanske har den kunskapen och dom verktygen som behövs, men då vill jag FAN inte bli behandlad som nån djävla soptunna och SÅ FAN HELLER om det ska vara okej att försöka smussla undan information för att man ska slippa göra sitt djävla jobb. 

Åkte till Laserkvinnan på behandling efter jobbet, vilket kändes otroligt välbehövligt. Hon kan verkligen TA I, nästan så att det är på gränsen även för mig. Därefter besökte jag den lokala ICA-butiken som hette något så pampigt som ICA HÖVDINGEN (varför heter ICA-butiker alltid sånt som ICA BARONEN, ICA GENERALEN osv, nästa steg blir väl ICA RIKSKANSLERN?) för eftersom jag inte skulle åka hem mellan jobb och stall så behövde jag få något i mig och tänkte någon sallad eller baguette eller liknande, men HÖVDINGEN hade nog det fattigaste utbudet av mat som inte krävde någon form av tillagning som någon någonsin skådat. Fick nöja mig med en surdegsfralla utan pålägg, några bananer och kexchoklad. Aja, blev ju mätt åtminstone. Åkte sedan tillbaks till jobbet och jobbade lite till, sedan till stallet, sedan hem och sov min något upphackade skönhetssömn. 

Idag ska min man ska på anställningsintervju så han behövde bilen, så jag ska jobba till lunch, sedan hem och lämna av den samt sitta av ett möte i eftermiddag (vem lägger ens möten en fredag eftermiddag?) med information om den senaste omorganisationen som jag tror jag redan har fått av min chef, men nu ska vår VD ge sin version av det hela. Sen är det äntligen helg. Ska fixa en tårta till yngsta barnbarnet som fyller år på söndag, det och hans kalas är väl det enda göromålet, i övrigt tänker jag slappa. Eller ja, efter att jag har gått mina mil förstås, hehe. 

Till stallet istället, v 7 2024, pt 2

Igår skulle vi rida en övning som var så här: Galoppfattning någonstans på långsidan, 10-metersvolt i galopp innan hörnpassering, sedan vända halvt och rida förvänd galopp, avbrott till trav, ny fattning, ny 10-metersvolt i galopp och så vända halvt igenom och rida förvänd galopp, osv osv. En SVÅR övning, särskilt för Köttbullen som har svårt för galoppen rent allmänt. Men så DUKTIG hon var. Fina och balanserade fattningar i båda varven, hon fixade 10-metersvolterna utan att bryta av och även den förvända galoppen utan att bryta av till trav eller slå över i korsgalopp. SÅ NÖJD! Sen var det kanske inte någon skönridning, ibland kände jag mig mer som traktorförare än ryttare, men man kan ju inte få allt. 

Min ridkompis J blev avslängd två gånger! Hennes häst bara flög i luften, hon gör det ibland när hon tycker det blir jobbigt men nu har det varit lite väl mycket på senare tid så vi funderade på om hon kanske har ont någonstans? Stallpersonalen skulle känna igenom henne och sitta upp på henne imorgon så det är nästan så att jag hoppas att de hittar något, för det är väl en sak med en häst som är "lite busig" (som ett russ på lektionen innan vår som kom på att hon kunde göra sig av med sin ryttare bara genom att skaka på kroppen) jämfört med en häst som verkligen systematiskt försöker bli av med sin ryttare för det är ju inte normalt. Då vill man ju att det ska bero på något så att man kan göra något åt det. 

På grund av detta blev lektionen lite upphackad, men J skadade sig i alla fall inte som tur är. Nästa vecka är det sportlov, då är det clinics och andra sportlovsaktiviteter. Ska nog dit på onsdagen och kolla på lite hoppning, annars kändes det mest som att det riktade sig till de yngre. Aja, kan ju vara skönt med lite "ledigt" också.