Och så var det måndag igen

Helgen gick rasande fort, precis som den brukar göra. Jobbveckan avslutades med ett möte där jag fick ta över ytterligare ett knappt påbörjat projekt som någon annan inte hunnit med, kul kul. Dock är projektet i sig spännande, så jag gnäller lite mest av princip. Har också fått ett nytt projekt som är mindre kul, men enligt min chef fick man inte ens säga "det här blir nog svårt" om det, för det hade så många redan sagt så det var han træt af at høre. Det man möjligtvis fick säga var att det skulle komma att ta lite tid, så, ja, min sommar är väl räddad. 

Lämnade jobbet, körde min lilla intervallträning, åkte och handlade med svetten strömmande. Kom hem,  fixade lite i trädgården och blev sedan upphämtad av hon-som-behöver-medryttare-till-sin-ponny för att hänga med till det stallet där hon hade sina hästar uppstallade. Det var ett jättefint ställe med ridhus och utebana och sådär, men jag kände ändå att det var nog inget för mig, i alla fall inte om jag fattade upplägget rätt och det var att de som var uppstallade där turades om med insläpp, vilket ju förvisso är helt rimligt, och då utgår jag från att jag ska hjälpa till med det "min/mina" dagar (också rimligt), men då blir det plötsligt tider att passa och förhålla sig till och det är jag inte så intresserad av. Plus att en del av hästarna som skulle tas in (jag hjälpte till) var såna där stirriga typer som jämt är på tårna och flyger i luften om så bara ett löv rör sig på fel sätt, och det är jag inte heller intresserad av. Såatteh, nä, det blir nog inget med det. 

På lördagen försökte jag komma ut tidigt i skogen med hundarna men det var ändå äckligt varmt. Gick i bokskog och där var det åtminstone skugga, men svetten rann. Kom hem, fiskade upp min man och så åkte vi till Lantmännen och köpte hönsmat. Ett spännande liv! Förra gången min man var där så såg han ju Lisen Bratt Fredricsson i kön till kassan, men en sån upplevelse var ju såklart inte att tänka på den här helgen eftersom det ju var GCT i Stockholm den här helgen, så det var bara hem och sätta på tv:n och kolla och heja. Sen låg jag väl i soffan större delen av eftermiddagen och kolladep å hoppning och lyssnade på regn som föll. 

Igår hängde jag med taxmänniskor på en sån där "prova på allt möjligt"-aktivitetsdag. Träffade vår fd IT-chef som jag inte sett sen han slutade för säkert 10 år sedan. På den tiden var han en typisk karriärsråtta med snobbiga kläder och stressad blick, men nu hade han downskiftat eller vad det heter, och var väldigt soft och laidback. Hade skaffat tax, bara en sån sak, höll på att bygga vaktelburar, funderade på att skaffa höns, så vi hade mycket att prata om även sen det obligatoriska vad-gör-du-nuförtiden-snacket var avhandlat. Blev riktigt uppiggad av denna metamorfos.

På "prova på allt möjligt"-dagen så höll jag och en kompis i delen som hette "prova på rallylydnad och doftsök". Det är alltid skitsvårt att veta hur man ska lägga upp en sån dag, antingen kommer det jättemycket folk på en gång eller så kommer ingen alls, är min erfarenhet. Men igår var det för en gångs skull rätt så lagom, folk kom lite i omgångar så det blev inte kö men inte heller jättemycket dötid. Vädret var okej, men GUD vad det var knott och mygg överallt. Hade myggspray med mig, annars hade jag förmodligen varit anemisk vid det här laget. 
Kom hem vid halv fyra på eftermiddagen, var helt slut trots en trevlig dag men jag blir ju sån av att ha folk omkring mig. Hann precis se omhoppningen i Grand Prix:en som Henrik vann, blev så glad och det är ju fan overkligt hur bra det går för honom just nu. Läskigt med Peders olycka dock, men det kom ju information sen om att han "bara" var mörbultad, inget brutet. Ja, sen var det väl bara att masa sig upp ur soffan och börja med brödbak och matlagning och förberedelser inför veckan som kommer. Kort vecka, midsommar på fredag. Vi har noll komma noll planer för den, men det gör ju inget. Jag brukar påstå att vi i vår familj aldrig firat midsommar, men sist jag var "hemma" så lånade jag med mig min mormors fotoalbum (mina föräldrar hade ingen kamera) och där finns det dokumenterat att vi var iväg på något sånt där firande med stång och ringdans i den närmaste byn flera gånger. Det är uppenbarligen inget som har lämnat något bestående intryck hos mig och jag tycker midsommarfirande är lite obegripligt. Det enda jag gillar med det är jordgubbarna, men det behöver man ju inte begränsa sig till midsommarafton för att frossa i. 

Var så lat igår att jag inte fick ihop mina 10 000 steg, och har tydligen också varit halvlat hela veckan för i normala fall tycker jag inte att det är något problem med att få ihop de 100 000 steg som jag har som mål för en vecka, men nu blev det bara 92 000 nånting. Aja, det är bara att göra om och göra rätt och lite dispens kan man ju ge sig själv när det har varit så himla varmt som det har varit. Hade förhoppningar om att komma till Moria den här veckan i min Sagan-Om-Ringen-vandring, men det fattades några kilometer så det blir den här veckan. Nästa etapp är mellan Lóthlorien och Amon Hen och den är 482 km, bör väl vara framme där i oktober eller så. Tror inte direkt att Peter Jackson kommer att höra av sig och vilja göra en film av detta, hehe.  

Soon we'll be living high and wide

Vaknade i natt av det nuförtiden UNDERBART VÄLKOMNA ljudet av regn som föll mot torra löv, torrt gräs, torr jord. Senast det regnade var den 16 maj, och det var välkommet även då. Ännu mer nu, efter en hel månad av i princip konstant solgass, det har ju för fan knappt ens varit mulet. Vår gräsmatta är död, sa min man dystert häromdagen. Gräs dör inte, sa jag och påminde om 2018 då den också hade samma halmliknande utseende som nu, sen när regnet äntligen kom så tog det tre dagar och sedan var det grönt igen. Och i det här sammanhanget är ens gräsmatta faktiskt det allra minsta bekymret. Kollade på väderprognosen och det skulle kunna bli lite ostadigt väder de närmaste dagarna. Säger absolut inte nej till det, jag är team "växlande molnighet, tidvis regn" alla dagar i veckan. 

Igår åkte jag "in till stan" för synundersökning. Trodde det skulle ta max en halvtimme, men så var jag ute i så god tid så istället för att parkera rätt så nära (här i Ankeborg består centrum av gågator så var man än parkerar så får man gå en bit) som jag först hade tänkt så bestämde sig snåla jag för att ställa mig på en gratisparkering utanför centrum och på så sätt få en liten promenad, och det var väl tur det eftersom besöket tog en och en halv timme. Ska ha en annan typ av linser plus nya progressiva glasögon och då skulle det ju provas ut bågar och det skulle mätas på glasen på ett sätt som jag inte minns att de gjorde senast, men det var ju 2017 och en och annan detalj kan ju ha fallit ur minnet. Vet nu att den korrekta benämningen på de där små plattorna på glasögonen, de som vilar mot näsbenet, är KUDDAR, så nu vet ni det. 

Drygt 6000 spänn fattigare men med förhoppningen om att kunna se som en örn så promenerade jag ut ur Specsavers butik. Tänkte att jag skulle stanna och köpa en glass och liksom flanera längs med gatorna som i en sång av Tomas Ledin, lite somrigt sådär i alla fall, men det var så sabla mycket folk i glassbutiken så jag orkade inte ställa mig i kö utan åkte hem istället. Slank inom Coop för att hämta ett paket, när jag kom ut på parkeringen så lufsade det omkring en hund där som inte såg ut att ha någon ägare i närheten. Det här var cirka 16.30 när det är som mest folk på Coop men framför allt också mest trafik på stora vägen som går precis förbi, så man ville ju liksom inte bara tänka att det ordnar sig nog.

En tjej som hade samma tanke som jag tog en bild och lade ut i den lokala Facebookgruppen och jag bestämde mig för att ta med hunden hem, det var väl bättre att ha den i vår inhägnade trädgård än att lämna den vind för våg på Coops parkering. Sagt blev gjort, hunden - som såg ut att vara riktigt gammal och typ en korsning mellan Siberian Husky och amstaff - hoppade snällt in i bilen och följde med hem. Våra hundar blev såklart TOKIGA (de fick inte komma ut, men såg genom fönstret att det var en Främmande Hund I Deras Trädgård, vilket såklart var en kränkning av det hundliga territoriet), min man blev glad och började ordna med vattenskålar och satte sig sedan och klappade och kliade den bakom öronen, för han gillar hundar i allmänhet och gamla skruttiga hundar i synnerhet. 

Skrev i Facebookgruppen var hunden var någonstans och lämnade även mitt telefonnummer. Då var det en som skrev så här: Känner igen den hunden, tyvärr inte första gången detta händer! Jag frågade om hen visste hur man kunde komma i kontakt med ägaren och fick det något kryptiska svaret Inget jag personligen skulle rekommendera. JAHA? och vad menas med det? Ja, hur som helst så var det någon annan som kände någon som kände ägaren så efter ett tag ringde han, han bodde i grannbyn 4 kilometer bort, och vi bestämde att vi skulle träffas på Coops parkering, så vi (bad min man att följa med ifall det låg någon sanning i det där med "inget jag personligen skulle rekommendera", inte för att jag tror att något skulle hända mig i vittnens närvaro på Coops parkering, men man vet ju aldrig) lufsade dit med hunden i släptåg. Efter ett tag dök det upp en karl som visade sig vara hundens ägare, han berättade rätt så omständligt att de bodde på landet med bara åkrar och ängar runt omkring och hade inget staket och "det brukade gå bra" att släppa ut hunden, fast ju längre han kom i resonemanget desto tydligare framstod det att det nog varken var första eller sista gången den hunden var på äventyr eftersom han refererade till vart den "brukade" ta vägen (Coop och ett annat ställe i byn), men "vad skulle man göra" för han "kände inte för att gå med den i koppel". Jag kände nästan inte för att lämna tillbaks hunden till en så uppenbart ansvarslös ägare, men det var väl inte mycket att välja på. Själv hade man väl ältat vad som skulle kunna ha hänt (trafikolyckor, skador, eller bara det att den var försvunnen och kanske inte kom hem igen), men han var uppenbarligen inte den typen, så det låg kanske något i vad den där personen skrev i Facebookgruppen. 

Aja, sen var det bara att lufsa hem igen, vi hade ju planerat att åka till TIPPEN, men nu hade klockan hunnit bli så mycket att vi knappt skulle hinna dit. Var dessutom sjukt trött och liksom grusig i ögonen efter att ha varit på den där synundersökningen och därefter provat ungefär 1000 olika glasögonbågar, så vi sköt upp det till en annan dag. Städade och rensade ogräs istället. Idag ska jag jobba, sedan köra lite intervallträning, handla, åka hem. Ikväll ska jag hänga med till det där stallet där det finns en ponny som eventuellt behöver en medryttare, få se vad KÄNSLAN säger om det. Sen är det helg, tjoho. 

What would you do if I sang out of tune?

Igår jobbade jag som vanligt, fick till en i mina ögon vettig lösning på ett av alla djävla mission impossible som alltid verkar landa på mitt bord. Mailade iväg detta förslag till den som är ytterst ansvarig med ett what do you think about this? och fick ett Perfect! till svar. Åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården, tog in dom igen, körde 45 minuter tabata och gick sedan en promenad. Har kommit på att det är ett bättre upplägg att träna först och promenera med hundarna efter träningen än tvärtom, så nu gör jag så istället. Det lockade inte jättemycket att gå någon promenad för solen stekte och det var jättevarmt, men jag tvingade iväg oss på en liten runda i alla fall. När det är såhär stekhett så vet jag inte vart vi ska ta vägen. Skogen som ligger närmast är barrskog och där blir det väldigt varmt och är mycket flugor som surrar omkring en, vilket är något av det värsta ljud jag vet. Sen finns det lövskog en bit bort och där är det skuggigt och lite svalare, men kryllar av fästingar och det brukar också vara mer mygg där, fast nu är det nog för torrt för att det ska vara ett problem. Sen kan man såklart gå där det är öppna fält, där kan det fläkta skönt men man har ju ingen skugga. HERREGUD VILKA PROBLEM. I natt ska det "kanske" komma lite regn, men det ska fortsätta vara lika varmt de kommande tio dagarna. 

Kom hem och gick sedan ut i trädgården och växthuset och vattnade mina miljoner tomatplantor. Bevattningsförbud råder i kommunen, men vi har 2000 liter sparat regnvatten i tankar. Eller hade, för nu börjar det ju gå åt. Man får visserligen vattna med kanna och det gör jag ju ändå alltid, för vi har ingen slang som är tillräckligt lång. Men med regnvatten dårå. Hoppas på påfyllning nu! 

När jag planterade om mina tomater första gången i...april kanske, så var det sådär en 7-8 plantor som var så himla små och taniga och liksom efterblivna, det var nästan bara hjärtblad och en lång sladdrig stjälk när de andra hade börjat få de riktiga bladen, så jag tänkte att det där blir det ju aldrig något av. Men hur det nu var så är det ju svårt att slänga någonting som ändå lever, så jag tryckte ner de där små klenisarna i en tom godislåda med lite jord på och ställde ut i växthuset. Trodde frosten skulle ta dom, men de klarade sig. Har duttat dit en skvätt vatten när jag varit ute och vattnat purjolöken som också har stått i växthuset, och nu plötsligt är de, de f d klena tomatplantorna alltså, jättestora och kraftiga och mycket finare än de som fått stå under växtbelysning och som jag har daltat och duttat och planterat om i större krukor och haft mig med. Nu ska jag bara hitta något bra ställe att ha dom på. Vet inte vad det är för sorter, det spelar såklart ingen roll men det hade ju varit bra att veta om de är hög- eller lågväxande åtminstone. Men det ger sig väl. 

Ska till optikern idag för linsundersökning. Har skjutit på det rätt så länge, men plötsligt händer det. Tycker linser fungerar OK på jobbet, när jag tränar, promenerar, rider, kör bil, osv, men hemma åker de ut fortare än man hinner säga "progressiv", för jag ser så himla dåligt på nära håll med dom så när jag ska läsa eller hålla på med telefonen eller något annat smått så får jag antingen ta ut dom eller ta på läsglasögon. Ser inte heller jättebra på långt håll med linser, i alla fall inte jämfört med när jag har mina progressiva glasögon, utan nu är det lite mellanmjölk av allting. Tycker också att mina progressiva glasögon är lite jobbiga att ha på sig, för de är så tunga och sen glider de alltid ner för de har inga...ja, gud vet vad det heter, men såna där små plattor som vilar mot näsbenet som jag inbillar mig gör att glasögonen sitter stadigare på plats, men det var väl inget jag tänkte på när jag provade bågar. Men nu gör jag det. Har haft dom sen 2017 så det kanske kan vara dags att unna sig ett par nya bågar åtminstone? Aja, vi får väl se. Ska sedan hem och så ska jag och min man åka till TIPPEN och slänga grejer. Mmm. Nästan det bästa man vet. 

Och imorgon är det fredag, snart helg igen med andra ord. Herregud vad tiden bara springer iväg, snart har halva 2023 också avverkats. Ska det vara såhär?

Cujo

Har läst-om Cujo av Stephen King. Det var inte igår om man säger så. Cujo (eller möjligen Carrie, det var i samma veva så minns inte riktigt vilken jag började med) var en av de första Stephen Kingböckerna jag läste, jag var väl sisådär 15-16 år och de liknade exakt inget jag dittills läst. Alla känner väl till handlingen antar jag:

CUJO, en sankberhardshund på nästan hundra kilo, är den bästa vän Brett Camber, tio år gammal, någonsin har haft. En dag jagar Cujo ner en kanin i en håla i marken. I denna håla bor det rabiessmittade fladdermöss. Vad som sedan sker med Cujo och de stackare som råkar komma i hans närhet avslöjas i denna thriller, som utan tvekan är ett av Stephen Kings mest gastkramande rysare.

Minns inte riktigt att det var SÅ mycket av berättelsen som handlade om Vic Trenter och hans kollegas reklambyrå eller om Vic och Donna Trenters rätt så rötna äktenskap, det gjorde väl inte så stort intryck på mig på den tiden eller vid senare omläsningar heller för den delen, var väl bara intresserad av läsket i form av rabies och det antydda (eller verkliga?) monstret i Tads garderob. Men visst håller den än, det gör den. Den får fyra rabiessprutor av fem möjliga.   

I'm running wild, I'm running free

Igår tog jag mig till mina gamla promenad/löparstråk, från tiden när jag bodde "i stan". Saknar det sällan, även om jag ibland får för mig att allt var så himla mycket smidigare på den tiden. Att bo på landet innebär ju mycket logistik hit och dit, man kan liksom inte bara gå ut genom dörren och ta vägen vart man vill via någon form av sammanlänkad infrastruktur som man kan i stan. Har ju supermånga härliga skogar och rundor häromkring, men för att ta sig dit och hem finns det oftast bara EN väg att gå, och den kan man ju vid det här laget. Kan också bli lite avundsjuk på såna som har gångavstånd till allt så att man slipper vara så beroende av att ha bil. Men det är väl cirka det enda jag saknar med stan.

I alla fall. Svängde av på vägen hem från jobbet för att köra lite intervallträning i värmen, hade först tänkt mig Pi-rundan, men fick ett infall och svängde höger istället för vänster och kom in på en grusväg som jag kunde svära på att jag kände varje meter av men uppenbarligen hinner man glömma en del på de snart 15 år som gått sen jag flyttade från stan, för jag hade glömt att man från denna grusväg kan svänga in på en stig som går genom lummig lövskog. Fast det som då knappt var stigar nu mer har fått karaktären av promenadstråk, lite mer utjämnade och tillrättalagda via kommunens försorg får man väl anta. Det var i alla fall skönt att komma in i skuggan för det var cirka 25 grader varmt och molnfri himmel, MEN i skuggan bodde dessvärre samtliga av kommunens blodsugande insekter. Stötte också på en gubbe med håv som jag vagt identifierade som någon gammal lärare från när jag pluggade biologi på högskolan för hundra år sen. Det är för varmt! hojtade han efter mig när jag ångade förbi i ett moln av svett och myggor, och jag höll med. Det var faktiskt för varmt, men intervallpasset var fantastiskt. Kände mig så STARK och  även snabb, även om jag såklart inte är snabb i ordets rätta bemärkelse, men känslan av kraft i benen var underbar. 

Åkte hem i en bubbla av endorfiner, var ute i trädgården med hundarna, rensade lite ogräs åt hönsen och gick sedan in och körde ett pass pilates. Kände mig enormt REDIG som det heter där jag kommer ifrån. Pratade i telefon med hon-som-har-en-ponny-som-behöver-medryttare och vi bestämde preliminärt att jag skulle hänga med till deras stall på fredag för att kolla läget och lite sådär. Har fortfarande ingen riktig känsla för om jag vill det här eller inte, men det ger sig väl. Pratade med min man och redde ut ett missförstånd som vi båda surat lite över sen i måndags, samt skvallrade lite om den pågående Grannfejden mellan de två medelålders plus damerna på andra sidan staketet. När jag var ute med hundarna tidigare så noterade jag att Granne Ett (hundgrannen) hade satt upp ett litet staket runt sin stenlagda uteplats samt ett nät på sin halva av den gemensamma gräsplätten som är framför uteplatserna, medan Granne Två inte har synts till på evigheter. Min man trodde att nätet var för inte Granne Etts hundar skulle härja i hennes pallkragar, men jag tror det handlar om något HELT annat. Hörde brottsstycken av ett samtal mellan Granne Ett och ett par som var och hälsade på henne för någon vecka sen, av det förstod jag att Granne Två (kattgrannen) tagit eller tagit bort någon form av nät som tillhört Granne Ett, och det var mycket snack om att "här har man bott i 30 år..." och (från de besökande) rätt så demonstrativa "bäst man passar sig så man inte trampar i kattskit" och då erinrade sig min man om att han också hade hört någon som var hos Granne Ett prata om något som var "anmälningsbart", men mer än så vet vi inte och det kan ju för övrigt strängt taget vara vad som helst. Men att de inte är kontanta längre är ganska uppenbart. Får väl se om jag får läge att ta ett snack över staketet så jag kan få reda på lite mer. 

Började sedan läsa-om Cujo av Stephen King för jag har ingen lånebok just nu och jag vet inte, tv lockar liksom inte riktigt när solen skiner och det är högsommarvärme. Gick sedan och lade mig, hann somna innan min man gjorde det och har fått ihop ett skapligt antal timmars nattsömn, gött. Enligt väderprognosen så ska det kanske komma en regnskur på lördag kväll och det hoppas jag verkligen för det är verkligen för djävla torrt och eländigt överallt.  

Vanished right into the air

Min man har fått ont i ryggen och kan p g a det inte ligga på sidan, och det är också (i alla fall om man ska gå efter den gamla devisen "alla män är djur", höhöhö) på gränsen till vad man skulle kalla djurplågeri, att putta till honom så att han slutar snarka, för det är alltså det som är problemet (för mig, för honom är det mer att han har ont i ryggen). Är just nu också inne i en period av att sova jättejättedåligt, tror det har med ljuset att göra även om själva sovrummet är mörkt. Men vaknar av ingenting, ofta mindre än en timme efter att jag somnat, och sen tar det tusen år att somna om. Blir inte enklare av att ens partner vilar tryggt i Morfei armar och ger ifrån sig snarkningar vars ljudnivå börjar närma sig det hygieniska gränsvärdet för industribuller. 

Då är det en SABLA tur att man som jag har ett eget Flickrum™ för då är det ju bara att knalla dit och lägga sig. Somnar tyvärr inte lättare för det, för nu är det ju dessutom varmt så in i helvete, och Flickrummet™ vetter mot grannens trädgård och grannen är en otroligt flitig typ som är ute och tvättar bilen och klipper gräset och sågar (lät det som igår) saker till långt in på kvällskvisten. Det är i normala fall inte såna ljud som direkt stör mig, men när man redan har ett stresspåslag för att man bara kommer att få högst fyra timmars sammanhängande sömn så räcker det ju med motsvarande ljudnivå från en fallande knappnål för att det ska låta som att det marscherar förbi en blåsorkester. 

Igår åkte jag till Jysk och köpte ett extra täcke. Vill inte hålla på och släpa mitt täcke fram och tillbaka mellan sovrummet och Flickrummet™ eftersom det (endast i min hjärna, obs) liksom sänder signaler att man stampar iväg i vredesmod. Vet inte vem som skulle ha bekymmer med detta utom jag själv dårå, för min man sover ju och har inte en aning om ifall mitt täcke är här eller där, men det är så jag känner. 

I alla fall. För ett par år sedan köpte jag ett såkallat tyngdtäcke för det skulle ju vara så bra mot allt möjligt. Man skulle somna lättare, sova bättre och slappna av mer och fan vet om det inte snudd på ingick att man kunde få någon form av Nobelpris på köpet också. Nä, men åtminstone de tre första detaljerna är ju något som jag känner att jag gärna vill ha mer av (ja, det fjärde hade väl inte suttit fel det heller, men man får ju vara lite realistisk i sina önskemål), så jag iväg och skaffade ett sånt fortare än någon hann säga "lyckad reklamkampanj". Gillar absolut känslan av tyngd, men tyvärr tvingades jag konstatera att det varken gjorde till eller från för min periodvis rätt så skrala nattsömn, medan det däremot var ASJOBBIGT att till exempel byta påslakan i nämnda tyngdtäcke, det var som en ojämn brottningsmatch där täcket hela tiden hade övertaget, plus att det var rent generellt jobbigt att hantera när man skulle svepa det om sig, om det är definitionen av "klen" så är det det jag är. 

Efter några månaders kamp så gav jag upp, packade ner täcket i sin lilla originalförpackning och förpassade detsamma in i garderobens djup, där det fick dväljas fram tills för ett tag sedan då jag kom på att jag ju kunde ha det i  min pallsoffa/säng i Flickrummet™ för då slipper jag släpa mitt vanliga täcke fram och tillbaks som jag ju inte gillar att göra. Plus att jag ju inte sover där exakt varje natt, och inga hundar sover där någonsin, och därför behöver man ju kanske inte byta påslakan exakt lika ofta heller. Släpade fram tyngdtäcket, draperade det med mycket möda och stort besvär i ett påslakan och placerade i Flickrummet™ och tyckte att AAAAH, vilken grej. 

Fast det visade sig vara ÄNNU krångligare att vända sig och få täcket med sig än jag mindes, eller så har det att göra med att pallsoffan/sängen bara är 80 cm bred? I alla fall så känns det som att dra täcket om sig efter att ha vänt sig kräver ett kraftmoment som jag inte är beredd att offra nattsömnen för, så igår surfade jag i en känsla som påminde om vredesmod men som inte var det in på Jysks hemsida, där de lämpligtvis hade 50 % rea (fast säg när det inte är SUPER MEGA SALE på Jysk?) och beställde ett täcke för upphämtning i butik samma dag, eller CLICK & COLLECT som det tydligen heter på svenska nuförtiden. Det var ju rätt smidigt, tycker dock att snåla Jysk kunde ha bjussat på en himla påse att bära täcket i, kände mig som en karaktär i Snobben när jag larvade ut till parkeringen på det deppiga köpstället lite utanför stan där JYSK är beläget.

Jag på JYSK igår. 

Det finns väl ett sånt ställe i varje mellanstor stad med självaktning, ni vet upplägget: det finns affärer i stil med Mekonomen, Biltema, Jula, Jem & Fix, Elgiganten och Media Markt, men för att det inte bara ska bli ett karlarnas paradis så har man även smackat dit JYSK, Rusta, MIO Möbler samt en handfull kläd- och sportbutiks-outlets för att hela familjen ska ha någonting att bränna pengarna på, inbillar jag mig att man har tänkt i alla fall. Hur som helst, på detta område finns det även en cykelaffär och där svängde jag hastigt in eftersom jag ändå var där och eftersom jag ändå känt att jag behöver skaffa en ny cykelhjälm. Min gamla är från 2009 (varsågod för värdelöst vetande) och det har börjat lossna små bitar av skumgummifodringen som faller i ett sorgset regn över mig varje gång jag tar på eller av den, så 14 år är kanske vad livslängd man får räkna med? Dessutom fanns inte (tror jag i alla fall) hjälmar med Mips (Multi-directional Impact Protection System) på den tiden, eller i alla fall har inte min gamla cykelhjälm det. Mips skyddar mot rotationsstötar (köpte en ridhjälm med Mips 2020) och det är ju kanske inte så dumt för det är väl i första hand det man kan råka ut för om man ramlar av en häst eller cyklar omkull och slår i huvudet. Hittade en reakorg med Mipshjälmar där priset var nedsatt med 30 % på skyltexemplar, så där slog jag till som en hök och kände mig N-Ö-J-D. 

Åkte hem, brände av 45 minuters tabata-träning och tog sedan ut hundarna på en promenad. Ägnade sedan resten av kvällen (okej, rätt överdrivet, det var kanske 10 minuters aktiv tankeverksamhet) åt att fundera på hur jag skulle lösa problemet med att det är så himla LJUST i mitt Flickrum™, som ligger i västerläge med kvällssol. Har en gardin, men det är bara en liten kappa (heter det va?) och inget man kan dra för fönstret när man vill ha det mörkt. Amen köp en rullgardin då tänker säkert ni, men jag gillar inte rullgardiner, tycker de liksom är falska och opålitliga. Tänker mig istället något slags draperi i tjockt tyg, ska bara hitta det ultimata TYGET för detta ändamål. Scannar av Tradera och loppisar och till dess får jag väl helt enkelt bada i ljus. 

Idag ska jag köra lite intervallträning, tror jag tar Pi-rundan för den ligger lägligt till på väg hem från jobbet. Sen hem och promenera med hundarna och träna pilates, sen är det väl hopp och lek eller nåt sånt. 

Det sista han sa

Har läst Det sista han sa av Laura Dave. Detta är handlingen:

Skydda henne.  

En flicka knackar på dörren och lämnar en lapp till Hannah Hall. Den är från Owen, hennes man. Trots sin förvirring och sina farhågor förstår Hannah direkt vem som avses: Bailey, Owens sextonåriga dotter som förlorade sin mamma i späd ålder och som vill ha så lite som möjligt med sin styvmor att göra.  

Hannahs desperata samtal till Owen förblir obesvarade, FBI anhåller hans chef och både de och polisen dyker oannonserade upp vid deras hem. Hon förstår att mannen hon gifte sig med för ett år sedan inte är den han utgett sig för att vara. Den enda länken till att få reda på vem Owen egentligen är och varför han har försvunnit är Bailey. När de tillsammans börjar lägga ihop pusselbitarna inser Hannah och Bailey att livet aldrig mer kommer att bli detsamma.

Tyckte det här var en medelbra bok, inte direkt dålig men absolut inte "den ultimata bladvändaren" som det stod på omslaget att Reese Witherspoon sagt om den. Det fanns spänning och ett visst driv, det gjorde det, men mot slutet kändes allt lite väl tillrättalagt och konstruerat. Den här boken får tre träsvarvar av fem möjliga.