A hard rain's gonna fall

I natt regnade det! Halleluja, ville jag nästan utropa när jag klev ut genom ytterdörren i morse (för mig, fortfarande natt för många) och möttes av ett stilla smattrande mot de nyutspruckna löven. Minns inte när det regnade senast? men det var flera veckor sen. Så det var välbehövligt och rätt skönt efter all sol (säger jag nu mest pga soleksem i nacken, på överarmarna och i hårbotten som kliar något fördjävligt). 

Igår nådde jag någon form av bottenrekord i tankspriddhet. Ser mig verkligen inte som en särskilt tankspridd person rent generellt, men det är klart att vissa saker går ju mer obemärkt förbi än andra. Igår hände detta: Kom hem från jobbet vid 14-tiden, tog hundarna och gick ut i skogen, kom hem vid 15.30-ish, gick in, tränade ett pass tabata som tog cirka 40 minuter, gick sedan ut för att fixa lite i trädgården. Noterade då att min mans firmabil stod på gårdsplanen. Konstigt, jag hörde inte när han kom och vad konstigt att han inte kom in och sa hej, tänkte jag och började fundera på om han var sur, men kom inte på någon direkt anledning. Vårt hus är liksom inte jättestort så när jag är i det som jag skämtsamt kallar "gymmet", som i själva verket är ett par kvadratmeter tomt golv mellan köket och matrummet där jag brukar utöva min såkallade hemmaträning, så är det omöjligt att någon skulle kunna gå in i köket utan att jag lägger märke till det. Och min man går alltid till köket när han kommer hem från jobbet (det gör jag med så det är väl inga konstigheter? eller? hur gör andra?)

Han kanske gick ner i källaren dårå, tänkte jag (lite hoppfullt, haha), och sen gick jag ut och rensade ogräs  och matade hönsen och samlade in ägg. Kom in och då satt min man vid matbordet och såg yrvaken ut. Kom du hem nu? undrade jag förvånat och han bara nää, jag var ju hemma när du kom hem med hundarna. Det visade sig att han hade kommit hem vid 15-hugget för han skulle beta av lite fakturering och en del annan administration som ingår i en elektrikers vardag, men känt att en powernap nog inte hade varit i vägen först så han hade gått upp och lagt sig. Men HUR kan man (som jag) komma hem och INTE se att en stor röd firmabil står och nästintill blockerar trappan in till huset? Har ju nyligen sett Uppdrag granskning som handlar om Alzheimers och det var ju så att jag kände att jag skulle kunna kvala in där nu. 

Aja. Idag är jag trött. Var i stallet på teori igår, det var om longering och det är väl intressant att få till sig lite tips och tricks. Åkte hem och var hemma strax efter 21. Då visade det sig att min man (som slår nya bottenrekord i tankspriddhet hela tiden) hade stängt av värmepannan som i söndags kväll då för han tänkte sota den, men sen hade han glömt det och glömt att sätta igång pannan igen. Sånt märks ju inte när det är i princip sommarvärme ute, men det betydde att det fanns noll varmvatten när jag skulle duscha. Var ju inte som att jag var genomsvettig som efter ett ridpass, men hade ju ändå varit i stall, klappat hästar, gosat lite med Köttbullen samt kvällsfodrat så "fräsch som en nyponros" var ju inte direkt en beskrivning som passade in på mig. Nu är man ju en viking så jag duschade ändå, kallt, och blev ohyggligt klarvaken av detta, vilket innebar att min man somnade först, hann börja snarka varpå jag blev ännu mer klarvaken. Gick raskt och lade mig i mitt Flickrum™, och där var det kallare än i sovrummet så då piggnade jag till igen. HELVETE vilka problem man har. Somnade väl någon gång innan midnatt åtminstone, men det är ju inte mycket att skryta med när man sen ska upp vid 04. Aja, det är väl bara att bita ihop och kämpa sig igenom dagen. Idag ska jag på thaimassage på det där nya stället jag var på för några veckor sen. Hoppas jag håller mig vaken, men efter förra gången hade jag blåmärken, så det är nog ingen risk att jag slumrar till. Hehe. 

Ingen du älskar kan dö

Har (delvis) läst Ingen du älskar kan dö av Anna Platt, men det var en bok som jag påbörjade men inte iddes slutföra. Detta är handlingen:

Lena har lämnat ett trasigt äktenskap för att uppfylla sin dröm om att öppna ett pensionat på Mallorca. Men i en grop på hennes nya tomt hittas en död man. Renoveringen stannar av och Lena dras in i sökandet efter mannens identitet.

I Stockholm inleder Bianca en passionerad affär med sin gifta chef, samtidigt som hon tampas med saknaden efter sin bror som försvann spårlöst fyra år tidigare.

Och i Sligo på Irland upptäcker Shane att den man som han har trott var hans pappa inte är det. Så vem är då hans biologiske far?

Den här kallades "en psykologisk thriller" på baksidestexten, men GÄSP kände jag ganska så omgående. Tyckte både karaktärerna och hela berättelsen kändes ansträngt konstruerad och lite som att författaren ville använda boken som en förevändning för att kunna åka till Irland och Mallorca för att göra research. Den får en överkorsad pint Guinness av fem möjliga.

Surface agreements, statements of fact, trying to prove we can do it

I morse när jag hade rullat ut Skrynklan (som vi kallar vår numera gemensamma bil eftersom min man, för längesen, råkade backa in i något men i låg hastighet så det blev inte precis en buckla, men plåten ser liksom lite skrynklig ut vid ena bakdörren) nerför vår lilla gata och skulle svänga ut på stora vägen så kom det en skabbräv dystert lunkande nere vid pizzerian. Det var en så deppig syn att mötas av halv fem en måndagsmorgon när man ändå försöker tänka lite peppiga tankar om ny vecka, nya tag och så vidare. Fast det var ju såklart mer synd om räven. 

Mig är det ju inte synd om även om det är måndag morgon, för jag har haft en toppenhelg och nu väntar en kort vecka eftersom det är Kristi Himmelsfärd på torsdag och jag har tagit ledigt på fredag. LÅNGHELG, va? Det är grejer det. Särskilt när den ligger framför en och liksom varslar om allsköns trevligheter som sovmorgnar och dagar man kan fylla med sånt man själv har lust att göra. 

I fredags åkte jag till den del av Ankeborg där man har smackat upp saker som: Biltema, Jula, Jysk,  Media Markt, Granngården, Mekonomen, Elgiganten, Jem & Fix, några sportbutiksoutlets och så vidare. Påbörjade min mission på Granngården där jag köpte 50 plastkrukor i modellen större än de jag redan har som är svinbra, plus en glass. Satt sedan i solen på parkeringen och njöt av tillvaron och tyckte att jag hade all tid i världen, vilket det strax visade sig att jag inte alls hade. Vidare till Jula för uthämtning av paket innehållandes ett par neoprentofflor på rea, sedan Biltema för inköp av mer växtbelysning och sen var det bara att ratta vidare till spårskogen. Kom dit en timme innan vi skulle träffas och körde min lilla intervallträning i kombination med skogspromenad, och det var härligt men också förfärligt varmt och svettigt. Var ju klädd för jobb, inte för att småjogga runt en kuperad barrskogsslinga i gassande sol och 25 graders värme. Men a löparwannabe's gotta do what a löparwannabe's gotta do. Sen åkte vi till en annan del av spårskogen och la spår och sen var det hem och duscha och göra pizza, äta och gå och lägga sig eftersom klockan var ställd på 06.15 dagen därpå.

Tillbringade i princip hela lördagen i spårskogen och det var så härligt. Solen sken, fåglarna kvittrade, bokarna har precis spruckit ut och allt var sådär ljusgrönt som det bara kan vara i en bokskog på våren. Enda nackdelen var att myggen också vaknat till liv och angrep med liv och lust. Den delen av våren/sommaren hinner man ju lite förtränga under den kalla årstiden men nu blev man mer eller mindre smärtsamt påmind om dessa djurs existens. Hade dock myggspray i bilen så klarade mig hyfsat.

 
Flera hundar gick spårprov, däribland Laban, och han klarade det galant. Var i princip för mig bara att följa efter, någon gång fick jag hålla tillbaks honom lite när han gick iväg in i någon tätning för att undersöka, men annars höll han sig i spårkärnan hela tiden. Skottet rörde honom inte i ryggen, han har inte uppvisat några tecken på skotträdsla innan heller men ingen har ju heller stått tio meter bort och skjutit. Men han var helt obrydd, till och med så att domaren frågade om han var skottprovad tidigare eftersom han var så lugn. G-Ö-T-T. Så nu har vi ett förstapris, det har alltså inget att göra med att någon kommer etta och någon annan tvåa osv, utan det är det pris man får om hunden visat utmärkt spårförmåga i ett för eftersök lämpligt tempo och utan ingripande från domaren tagit sig från A till klÖv, inklusive skottprov, på max 45 minuter. Laban var ute i 31 minuter men det kändes som timmar. Han avvek som sagt inte nämnvärt från spåret (det är då tiden kan börja rinna iväg), men han är långsam och noggrann. Mycket behagligt tempo. tyckte domaren och för den som någon gång spårat med till exempel en labrador eller vorsteh eller någon annan stor ras som plöjer fram genom snåren i vad som känns som 180 km/h så är det här makliga promenadtempot ju liiite skillnad, och inte till det sämre. 

Igår var en ledig dag! Skönt tänkte jag och tog med mig flocken ut i skogen. Gick en mil, kom hem, tränade ett pass pilates och åt lunch. Sen tänkte jag mig att jag bara skulle plantera om tomater och sitta nere i trädgårdslandet och rensa kirskål och lite sånt där stillsamt, men då meddelade min man att han skulle fälla en stor asp som står på gränsen mellan vår och de tyska sommargästgrannarnas tomt, för det hade han kommit överens med dom om att han skulle göra och då var det lika bra att passa på nu när det var fint väder. Tyskarna var i Tyskland så jahapp, det var bara att dra på sig arbetshandskarna och rätta in sig i ledet. Att fälla ett träd tar ju inte så lång tid, inte heller att kapa upp själva stocken, utan det som är verkligt tidsödande är att ta hand om alla grenar och kvistar som utgör minst 50 % av trädet. Så där gick större delen av eftermiddagen åt till att skilja kaffeveden från sånt som ska flisas med kompostkvarnen, och då blev jag inte ens klar. Men däremot trött, så då bestämde jag mig för att det fick vara nog för inomhus väntade bröd som skulle bakas och en middag som skulle lagas och matlådor som skulle fixas, osv. Fixade det och sen blev det SOFFLÄGE resten av kvällen. 

Men härlig helg! Har dock bränt mig lite i solen så nu kliar det överallt och jag känner med den stackars skabbräven som jag såg i morse. I fredags (tror jag det var) så slängde jag in lite ogräs till hönsen och då kom alla rusande utom Astrid, hon gick omkring för sig själv och bar på något som jag först trodde var en vante, men det visade sig vara en enorm padda, stor som en hand och även död som en sten. Höns äter väl inte paddor? sa min man med motiveringen att dom var "äckliga", vilket han rimligtvis inte kan veta om en höna tycker eller ej, för de äter ju mördarsniglar och maskar och larver och annat som ingen normalt funtad människa känner att snålvattnet börja rinna till vid tanken. Däremot är ju paddor svagt giftiga, men höns är ändå rätt smarta i det avseendet. Nästa dag hittade jag paddan, det som var kvar av den, med ena armen avsliten och innandömet fullständigt urgröpt. Så ja, höns äter paddor, minus skinnet, vilket härmed anses vara bevisas. 

I veckan som kommer ska jag jobba (fast bara tre dagar). Ingen ridning för det är teorivecka, vet inte ännu vad som kommer att hända för de andra teorigångerna den här terminen har det ju varit gemensamma clinics, men nu tror jag man bara ska träffas med sin grupp och ha...någon slags teori?  antar jag. Aja, det ger sig. Ska på thaimassage imorgon, det ska bli G-Ö-T-T. Sen är det väl inget mer planerat egentligen, förutom lite jobb och sånt därnt. Jamen då kör vi. 

Skuggland

Har läst Skuggland av Marcus Dunberg, den handlar om det här:

Friskolan Lyceum, en guldskimrande gåva från de rika till de rika, är en värld där barnen till de förmögnaste står högst i kurs. 11-åriga Daniel är längst ner i den hierarkin, något som hans psykopatiska klasskamrat Lucas utnyttjar.

När Lucas och hans vän Ian begår ett övergrepp på Daniel går det inte längre att blunda för trakasserierna. Eller? Lucas terrorregim fortsätter, samtidigt som Daniel och hans mamma Vicki beskylls som lögnare. Vicki och Daniel faller allt djupare ekonomiskt, socialt, mänskligt, och de inser att ingen rättvisa kommer att skipas.

Samtidigt oroar övergreppet, lögn eller inte, skolans mecenat och grundare miljardären Gunnar Grentz. Han har åtnjutit en helt ny form av respekt och politiskt inflytande efter att Lyceum kommit till världen. Och nu är hans position hotad. Snart störtar en pojke mot sin död. Men vem? Och varför?

NJAE? kände jag väl redan efter de inledande kapitlen, och inte blev det så värst mycket bättre sen. Rätt seg och halvdant berättad historia, karaktärerna saknade djup och kändes inte speciellt trovärdiga (inte för att jag hänger med rikigar så här kan jag möjligem vara ute på tunn is), speciellt inte barnen. Den får två Gucciväskor av fem möjliga.

 

The mirror of your dreams

Fredag! Det har varit vårväder hela veckan, fast kallt om nätterna. Läste en artikel i någon kvällstidning  som andades besvikelse över att Skåne inte levererade några blommande rapsfält ännu, och det lät som om det var ka-ta-strof. Det är det ju såklart om man ser det ur de rapsodlande böndernas perspektiv, men det kändes som att andemeningen här snarare handlade om det rent estetiska. Rapsen är absolut senare än normalt, eftersom det varit K-A-L-L-T, remember, men den är nog på gång, såg ett fält som började skifta i gult så sent som igår. Men kvällstidningsjournalister verkar ju älska rubriker om skördar som eventuellt riskerar slå fel så att gemene man blir utan nypotatis och jordgubbar till midsommar. Mig veterligen har det aldrig hänt, däremot har det någon gång hänt att det inte funnits svenska jordgubbar att köpa till den 28 maj när min dotter fyller år och traditionen bjuder jordgubbstårta. 

Aja. Igår frågade jag min man lite sådär i förbifarten om han tänkte rida som idag då. Ja, det tänkte han väl, sa han (men utan någon större entusiasm), hur så, behövde jag bilen? Och då började jag åma mig om att ja, egentligen skulle jag ju vilja åka till spårskogen och lägga spår men nä, den som har en fast aktivitet ska väl ändå ha företräde till bilen den dagen, så nä, jag skippar det. Men efter att ha funderat på saken en stund så kom han fram till att det nog kunde vara rätt gött att komma hem en fredag och bara vara, för han hatar ju verkligen sin ridtid. Sen följde en massa Är du säker? Du behöver absolut inte avstå från något för min skull, osv osv, men summan av kardemumman var ändå att det blir spårskog för mig i morgon och följdaktligen också i eftermiddag. Då är det inte ens lönt att åka hem emellan eftersom jobbet så att säga ligger på vägen dit, så där sparar jag några mil. Får ett par timmar att slå ihjäl efter jobbet, men då ska jag passa på att uträtta lite ärenden. A k a SHOPPING, som jag ju är så bra på. Eller kanske inte, för är det något jag skjuter upp gång på gång så är det väl just det, men nu djävlar. Ska till Biltema (blev aldrig av tidigare i veckan) och köpa växtbelysning, till Granngården och köpa planteringskrukor (om det inte finns på Biltema, men jag vill inte ha i sån där sladdrig plast som går sönder bara man tittar på dom) för jag ORKAR inte längre hålla på och samla tomma mjölkpaket och grejer till mina odlingar. För ett antal år sen investerade jag i pluggbrätten och BRA planteringskrukor i stabil plast, och det är faktiskt om inte guld värt så i alla fall betydligt smidigare att hålla på med. Nu behöver jag dock lite större krukor för att kunna plantera om tomaterna en gång till innan det är dags för den slutliga utplanteringen, plus att jag kommer att behöva de små krukorna till att plantera annat i. 

Ska också till Jula för att hämta ut ett par tofflor som jag beställt för upphämtning i butik. När min exman jobbade på ett sockerbruk i mitten av 1980-talet så fick han ett par träskor med stålhätta som han tog med sig hem därifrån när han slutade ett par år senare. Sen snodde jag dom och har alltså haft som såna där praktiska hoppa-i-om-man-bara-ska-ut-till-brevlådan-lite-snabbt-skor ända fram tills nu, när de faktiskt inte längre håller måttet ens för att gå och hämta in posten. Att åka till skoaffären för att köpa nya träskor kändes förvisso som en grej man minns från barndomen, då var det VÅR!, men det gick inte att uppbringa samma känsla nu utan jag klickade hem ett par "trädgårdstofflor" i neopren som Jula råkade ha rea på just där och då. Så spännande kommer min shoppingtur idag alltså att bli. Sen tänker jag att jag åker till spårskogen och går en runda och kör lite intervallträning där innan det är dags att lägga spår. Sen hem och sen tror jag det det blir hemgjord pizza till kvällsmat faktiskt. Ska bara riva av åtta timmars arbetsdag först va. 

Till stallet istället, v 19 2023

Fick rida Knubbis i dressyrgruppen igår, för Köttbullen behövdes till någon barnlektion. Såg mycket fram mot det, men efteråt kändes det lite sisådär. Fick liksom inte till någon framåtbjudning att tala om och det var så mycket fokus på övningen. Hade föredragit att gneta omkring på volter, men nu var det någon slags variant på markarbete med bommar på böjt spår och bommar som låg som ett V på medellinjen så att man skulle träna på att rida rakt. Det gick väl ändå skapligt, MEN: gummisnodden på Knubbis' ena säkerhetsstigbygel lossnade och flög av för att aldrig mer återfinnas. Då har man liksom ingen utsida på stigbygeln och jag tänkte att jaja, det är väl inte hela världen, men herregud, den stigbygeln var som ett levande väsen och jag tappade den stup i kvarten, företrädesvis när jag travade mot någon av bomserierna  och red lätt och och skulle skänkla på för att få lite extra tryck i traven. Visst kan jag rida lätt utan stigbyglar, uppenbarligen kan jag också rida lätt med ena foten i den ena stigbygeln och den andra hängandes lös och ledig, men det var otroligt irriterande. Fick liksom inget flyt med någonting tyckte jag. Aja, nu kanske någon fixar nya stigbyglar i alla fall, den där gummisnodden har nämligen varit trasig i flera veckor. Inget ont som inte har något gott med sig, kanske?

Nästa vecka är teorivecka, kanske ska jag då försöka få till en drop in-ridning? Om det nu är någon när det är klämdag och grejer, jag har planerat att vara ledig och kanske tycker jag då att "det är jobbigt att ha en tid att passa". Den som lever får se. 

And we all hang on behind

Igår jobbade jag till 15.00, skulle egentligen slutat i vanlig tid (13.15-ish) men så hörde en kollega av sig och behövde hjälp lite snabbt med en grej och då är man ju inte den som är den. Sen inledde vi vårt Teamsmöte med att avhandla diverse information om bland annat 1. hans frus löparkarriär (stigande, hon är helgrym), 2. våra egna löparkarriärer (dalande, för att inte säga stendöda), 3. deras nyinköpta kolonistuga, 4. lite skit om en gemensam kollega, innan vi kom in på själva ärendet. Så det hade väl inte behövt ta så himla lång tid egentligen, men nu blev det så här. Susade hemåt med en känsla av lätt stress för jag tyckte jag låg back i mitt träningsschema. Igår skulle jag egentligen ha kört mina små intervaller, tänkte optimistiskt att jag kunde beta av dom när jag gick hem från bilhandlaren men då var jag ju trött, plus att jag bar på en kasse som innehöll en tom matlåda, jobbtelefonen och en bok och även om jag inte springer långa sträckor i taget så vill jag fan inte göra det med en kasse i näven, där går väl gränsen. Så tänkte att jag kan ta dom i samband med hundpromenad som igår då. Gillar att springa med hund, men inte med tre samtidigt. Remus är så långsam, Tage ligger på som om det gällde livet och Laban är än här, än där. Men det gick ändå rätt bra förutom att jag snubblade på en lömsk uppstickande rot och föll som en fura framlänges, pladask. Hann tänka ungefär åh nej, nu kommer jag att slå mig halvt fördärvad, för det gör man ju nästan per automatik om man ramlar omkull när man är på sitt femtiofemte jordsnurr, men istället hände detta: jag landade och tog emot mig med ena armbågen och handen, och liksom bara sköt ifrån och studsade upp på fötter igen som en annan elitidrottare. TYVÄRR var jag ju ensam på en liten skogsstig så det fanns inga vittnen till denna bedrift, vilket det ju alltid verkar göra om man istället ligger  i gyttja och krälar hjälplöst som en annan Gregor Samsa. Kände mig helnöjd med att slippa framstå som en karaktär i en Kafkaroman, studsade hemåt på lätta fjät och rev av ett pass tabata när jag ändå var igång och hade ångan uppe. Kände mig STARK och det är ju inte en alldeles självklar känsla alla dagar. 

Idag ska jag förhoppningsvis jobba lite mindre, eller i alla fall sluta i för mig rimlig tid. Ska handla på vägen hem och förhoppningsvis också ha kvar ork och inspiration till att svänga inom Biltema och köpa lite mer växtbelysning, vilket har stått på min to-do-lista ett tag nu. 

Helgen är i antågande, planerna är lite diffusa. Egentligen skulle jag ha börjat på en ny viltspårkurs som hålls alldeles här i närheten som förra helgen, vilket jag tyckte var nästan overkligt vältajmat eftersom den förra slutade helgen innan. Viltspårkurser växer verkligen inte på träd så det gäller att smida medan järnet är varmt. Skillnaden mellan de här kurserna är att den som jag har gått är cirka hundra gånger mer tidskrävande. Spårskogen ligger 45 minuters färd bort enkel resa, detvillsäga en och en halv timme per dag går bara åt till restid. Man lägger spår till varandra, vilket dels innebär att man måste åka dit dagen innan och lägga spåren, dels att man kan få spår av rätt så tvivelaktig kvalitet (och även själv råka lägga spår som inte blir bra, så det är verkligen inte som att jag är skuldfri i detta) och det tar evigheter och lite till, men är oftast väldigt trevligt och personligt och kul. Den andra kursen är mer lyxvarianten. Det tar mig max 10 minuter att köra dit, man kommer till färdiga spår som alltid är högkvalitativa. Man går sitt spår, får sin feedback, dricker lite kaffe och sen är det klart. Den riktar sig egentligen mest till jägare och det enda som är tråkigt med den är väl egentligen att det av naturliga skäl blir väääldigt mycket jaktsnack och där har man ju inte mycket att komma med, men det är ju inte deras fel. Hur som helst. Det var ett spårtillfälle på förra kursen som blev framflyttat till som på lördag då, så att det ändå krockade lite, men det skulle komma något sånt där ta-igen-tillfälle längre fram så det var inte hela världen tyckte jag. Men så har lyxkursen blivit framflyttad två veckor, vilket innebär att jag ändå skulle kunna spåra med gamla kursen, MEN nu har jag ju sålt min bil. Och min man rider på fredagarna, så då kan jag inte vara med och lägga spår. Har mailat och frågat om någon vänlig själ möjligen skulle kunna förbarma sig över min spårläggargärning, men har inte fått något svar än. Så lite beroende på vad svaret blir så tillbringar jag antingen lördagen i spårskogen eller så är jag "ledig" såkallat. Blir bra vilket som, känner jag.