Samtal i och bredvid tv-soffan

Igår började jag, kanske som sista nu levande person, titta på Vigil - död man ombord på SVT. Den verkar lovande, och som en bonus så får man njuta av skotsk dialekt när den är som bäst. För några år sedan så jobbade jag rätt mycket ihop med en kollega i Glasgow, han pratade mycket men skitfort och med oerhört sammanbitna tänder så allting var på gränsen till obegripligt och efter varje Skypemöte var jag helt slut efter att ha försökt hänga med i svängarna. Kan inte heller påstå att han direkt ansträngde sig för att göra det enkelt. Han var dock smidig på det viset att om man fick slut på samtalsämnen så kunde man be honom berätta något historiskt om Skottland, så fick man en megaföreläsning som täckte allt från romarnas uppförande av Hadrianus mur till slaget vid Culloden, visserligen serverat på obegriplig dialekt men det blev i alla fall inte pinsamt tyst. 

I alla fall. Satt där i tv-soffan och tittade på mordutredning i u-båtsmiljö och där kom ju ett bekant ansikte! Eftersom jag är lite ansiktsblind så händer det inte så ofta. Hon den rödhåriga, var har vi sett henne? frågade jag min man som sin vana trogen "inte hade tid att titta på tv" men ändå stod bredvid soffan och lade sig i handlingen. Min man kände också igen henne, men kom inte på det. Kan det vara någon i Downton Abbey? undrade jag, men njäää, det kändes inte som att det ringde någon klocka. Harry Potter då? försökte jag och min man bara: JAAA! Det är ju Ron Weasleys syrra! 

Senare utspelade sig detta helt realistiska samtal:

Jag: Jaha, tänk att Ginny Weasley skulle gå och bli lesbisk polis, det hade man ju aldrig kunnat tro.
Min man: Det är väl inte så konstigt...Hon är ju syster till en ynk!
Jag (upprörd): Det var det dummaste jag har hört. Ron är väl ingen ynk! 
Min man: Han är ju helkass på att trolla.
Jag: Det är han inte alls! 
Min man: Är han ju. Säg nåt som han är bra på!
Jag: Han är ju jättebra på trollkarlsschack till exempel.
Min man: (blir svarslös)
Jag (triumferande på ett sätt som inte är värdigt en 53-åring?): HA! Där fick du! 

Sen kom jag på att det inte ALLS var (hon som spelar) Ginny Weasley som var med i Vigil - död man ombord utan det var ju (hon som spelar) Ygritte, a k a "you know nothing Jon Snow" från Game of Thrones. Jaha, då kan ju i princip vad som helst hända. Mvh Kan inte skilja på fantasi och verklighet. 

Hatet mot Biltema

Fick ju alltså återvända till Biltema för inköp av säkringar, som eventuellt kan vara orsaken till att mitt ena helljus och mitt andra halvljus inte lyser trots sprillans nya glödlampor. Biltema i Ankeborg hotar ju med att bli Sveriges eller om det var Europas största affär, så "just nu är det lite rörigt", det vill säga man hittar ingenting. Den som har designat Nya Biltema måste ha utgått från att alla människor är minst 175 centimeter över havet, för är man som jag blott en och femtioåtta så får man irra som en råtta i en Skinnerbox och sträcka nacken ur led för att kunna identifiera de där djävla skyltarna som heter BIL 14, FRITID 44, RÖV 6 och allt vad det heter som det hänvisas till i deras rötna sök-själv-för-här-finns-ingen-att-fråga-system. 

Sökte på "säkring" och fick upp såna där i porslin som sitter i (gamla) hus. Tydligen heter säkringar som sitter i bilar "flatstiftssäkringar". Lät ju i det närmaste perverst, som lesbiska nunnor som behövde ett safe word att väsa fram bakom härskarluvorna eller ja, det var kanske bara min fantasi som skenade iväg lite väl mycket. Ställde mig och glodde bistert på vad som kändes som hundra meter väggyta som innehöll säkringar i alla regnbågens färger? Jaha, men vilka flatstiftsäkringar passar till min bil? frågade jag mig själv irriterat för här fanns en uppsjö: mini, midi, maxi, micro och sen fanns det ta mig fan även "micro 2" plus någonting som bara hette "säkringar" men som såg exakt likadana ut som dom som hette "mini" och sen fanns det en variant som hette LED som lyste när de inte längre var i detta livet så man enkelt skulle hitta den trasiga. VAD I HELVETE? Stegade bort mot kundtjänst för att be om hjälp med att bena ut vad som var vad, för i det rötna söksystemet fanns ingen information som var till någon nytta. Det fanns det inte i kundtjänst heller visade det sig, utan de sa bara att man fick ta med en säkring från sin bil och jämföra. Jamen lätt när man inte ens har sin bil med sig? Djävla djävla Biltema. Stegade tillbaks till hylla BIL 10, där jag nu tillbringat avsevärt mer tid än vad jag önskat, plockade åt mig två olika boxar med två olika sorters säkringar (inte nog med det, för man måste ju också veta vilken strömstyrka de har och ORKAAAAAA). 

När jag stod där fick jag sällskap av ett äldre par som tillsammans med en i Biltemas stackars personal skulle leta rätt på en glödlampa i hylla BIL 11, där jag ju tydligen går som barn i huset numera. De hade letat i det rötna söksystemet och hittat ett artikelnummer, men tror ni att Biltemas artiklar är placerade i någon slags kronologisk ordning? Nänänä, så enkelt skulle ingenting vara, utan de var istället insorterade efter något slumpmässigt system. Den stackars personalen ursäktade sig med att hon inte brukade packa upp och att det hade varit ett annat företag som monterat upp hyllor och fyllt på. Nu vet jag precis hur helvetet är konstruerat, det är inte alls designat med svavelosande sjöar och djävlar som sticker glödgade eldgafflar i en, utan det är att jobba på Biltema och förväntas hitta varenda sketen glödlampsmodell av åttahundra miljoner olika artiklar när det inte finns något system för det. 

Hasade därifrån, till kassan, betalade för en livstidsförbrukning av säkringar och hittade sedan inte min bil eftersom hade siktet inställt på en smutsig blå Kia istället för min mans vita Peugeut. Irrade omkring på den jättejättestora parkeringen i timmar (kändes det som). Åkte sedan till Hööks och köpte STÖVELVÄSKAN. Den är stor som ett hus, jag är faktiskt lite osäker på om den kommer att få plats i skåpet i stallet. Vem har ens så höga stövlar? Ja, det var väl denna dagen, ett liv.  

Let there be some fucking light

Bilen fortsätter att gäcka mig. Ett halv- och ett helljus är trasigt, min man offrade sig och bytte både glödlamporna, vilket tog säkert en timme eftersom halva motorn måste lyftas ut, och sedan funkade de lik förbannat inte. Det är nog en säkring, sa han och så skulle jag gå ut och kolla var säkringarna sitter. De sitter inte där man tror, dessutom fanns det säkringar både inne i kupén och i motorrummet. Använd  det medföljade verktyget för att ta ut dem, mästrade instruktionsboken och jag bara VILKET DJÄVLA VERKTYG? För något sådant fanns inte, i alla fall inte som jag kunde se. Dessutom hade jag inga reservsäkringar, så idag blir det en ny pigg liten utflykt till Biltema. Och då är det ju inte ens säkert att det handlar om säkringar, kanske är det någon djävla mus som har gnagt av en kabel? Det tristaste med bilar är ju att man inte har en djävla ANING om någonting som försiggår under den där motorhuven. Och jag har noll komma noll procents intresse att lära mig. Det ska bara funka i samma stund som jag vrider om nyckeln i tändningslåset, allt annat är lika lockande som att vandra genom samtliga helvetets nio kretsar. 

Lånade min mans bil i morse för han har firmabil så han behöver inte använda den, men när jag kom till jobbet och parkerade så noterade jag att även den var enögd. Det är som att en FÖRBANNELSE vilar över fordonen i den här familjen just nu.  

Ska trösta mig med ett besök på Hööks efter Biltema eftersom någon - häst misstänker jag - hade trampat sönder min ena stövelsträckare i måndags, vilket jag upptäckte efter lektionen. Funderar på riktigt på att skaffa en stövelväska, vilket på ett sätt känns som den mest onödiga pryl som någonsin har uppfunnits, men det finns verkligen inget bökigare än att bära omkring på ett par ridstövlar på när de inte är på fötterna. Dessutom hade det varit ett bra ställe att förvara stövelsträckarna på när man rider istället för att de ska ligga utanför boxen och då uppenbart riskeras att trampas sönder. Vandringen mellan skåpet och boxen där man har famnen full av 1. Ett par stövlar, 2. en påse med hjälm, sporrar och handskar, 3. dressyrspö, 4, skyddsväst, 5, träns, är sannerligen inte rolig (dagens i-landsproblem så här långt). Att bära en väska hade känts mer värdigt tror jag. Eller så vill jag kanske bara tröstshoppa. 

 

Däckad bilist

Har tagit tag i problemet "vinterdäck" och känner mig löjligt nöjd. I somras råkade jag backa emot en kant och fick punktering på ett bakhjul. Så djävla löjlig anledning att få punktering, det blev ett stort hål i sidan av däcket som inte på något sätt motsvarade den kraft med vilken jag backat mot kanten, det rörde sig om en hastighet på kanske 5 km/h, och naturligtvis på ett däck med skitbra mönsterdjup. Brast ut i en helt orimlig serenad av självömkan: (Jamen typiskt att det ska drabba mig under semestern, ska jag nu bli tvungen att åka in till STAN bara för att fixa ett djävla DÄCK, sånt här händer BARA mig, VARFÖR??? repeat x 100) varpå min man, förmodligen för att få tyst på gnället, lite provisoriskt bytte det plus det andra bakdäcket till mina vinterdäck eller friktionsdäck eller vad fan det nu heter, för enligt honom så var det lagligt att köra med både sommar- och vinterdäck bara man hade samma sort på samma axel. Detta skulle senare visa sig vara FEL-FEL-FEL, så do not try this at home. 

Ja, sen var väl tanken att jag skulle fixa det efter semestern, för min kraftigaste ursäkt var ju att jag inte hade lust att åka in till stan enkom för detta. Sen har det varit väldigt lätt att glömma bort det, kan jag ju säga. Aldrig har jag så lite tid eller lust eller feeling eller motivation för att göra någonting som involverar  något så trökigt som byte av däck, kan jag ju säga. Så jag har rullat omkring med två sommar- och två vinterdäck fram tills nu, när det börjar bli dags att byta till vinterdäcken. Då kom jag på att någon gång tidigt i våras så var det ett av vinterdäcken som började med oskicket att inte hålla luften ordentligt. Det är bara att åka in med det och be att dom byter ventilen, sa min man så käckt, för han är aldrig så snar att säga att det är bara när det gäller någonting han inte själv ska göra. Jag är ju annars fruktansvärt bra på att ta tag i saker och ting istället för att skjuta upp det, men bilen är min Akilleshäl. Så djävla tråkigt att klockorna stannar, och som det inte vore nog med det så blir man ju halvt ruinerad bara man sätter sin fot på en bilverkstad. Just den gången i våras var det ju ändå dags att byta till sommardäcken, så därför sköt jag problemet framför mig som en sann prokrastinerare. Vilket jag alltså inte ÄR i vanliga fall, men ingen regel utan undantag. 

Nu är det ju snart vinter och det där med vinterdäcken har ju pockat på uppmärksamhet ett tag även om det inte har varit direkt kallt i Skåne. Men det är väl bara en tidsfråga innan det smäller till och fryser på, och då vill man ju inte, jag upprepar inte, stå med två mediokra sommardäck och två rätt så kassa vinterdäck. Så i fredags bokade jag tid på en däckfirma som ligger på samma gata där jag jobbar, igår lastade jag in fyra blandade däck som jag inte hade en aning om vad som var sommar och vad som var vinter, körde dit och bara LÖS DET. Det gjorde dom med bravur. Alla som jobbade där såg ut som att de var med i Wheeler Dealers eller Moonshiners, väderbitna gubbar med stora skägg och magar, keps, pilotglasögon och skitig overall, men man får ju anta att de kunde sina saker. 6500 kronor fattigare blev jag, men nu har jag åtminstone fyra splitter nya vinterdäck. Det andra tar vi till våren så får du lägga upp en budget för det, sa en av Moonshiners-gubbarna tröstande när kontot dränerades på slantar. 

Åkte sedan till Biltema för att köpa nya lampor till bilhelvetet. Tyckte jag hade hela handskfacket fullt med olika modeller av glödlampor men inte den som behövdes. Biltema i Ankeborg håller på att bygga om och bygga ut, de ska bli Sveriges eller om det var Europas största Biltema. Fick irra runt i vad som kändes som dagar innan jag hittade glödlamporna. Betraktade matt hundratals hyllmeter av olika modeller och fabrikat, gav upp och hasade mot kundtjänst, visade med tragisk min upp den trasiga lampan för en anställd och frågade vad det var och hur man kunde hitta en sådan. En H1, 55W sa han  utan att tveka och med samma självklara tonfall som om han nyss sagt att jorden var rund. Jaha, och HUR ska man veta det, undrade jag lite uppgivet och fick en liten engagerad föreläsning kring att man kunde se det för det bara var ett stift och så vidare. ZZZzzzZZZ, men tack ändå till kundtjänstkillen. Obs, ej ironi. 

Nu ska bara min man hitta feeling för att byta lampan. Där går gränsen för min förmåga känner jag. Däck kan jag byta om jag måste, men lampor där man måste montera ut halva motorn för att ens kunna öppna kåpan, nej tack. Det överlåter jag med varm hand till någon annan. Själv festade jag loss det inne på Biltema och fyndade och fyllde på spolarvätska eftersom en irriterande lampa på instrumentpanelen hade varnat för det ett tag. Endera dagen kanske jag tvättar bilen också. Det är nog ett par år sedan sist och häromdagen frågade min kollega om det var min bil "den som är blå upptill och brun nertill". Så det kan vara dags. Om några veckor är det dags för besiktning, och det är dessutom tid för service. Tänker att jag tar besiktningen först, så kan jag ta service OCH fix av anmärkningar OCH eventuell ombesiktning samtidigt. December lär inte bli BILlig. 

Till stallet istället, v 46 2021, pt 1

Igår var det markarbete mot hoppning och det gick ganska bra, i alla fall bitvis. Hann inte riktigt jobba med den höjda högerhanden (nu låter det ju som att jag rider och heilar samtidigt, det handlar kanske om att höja den 5 cm) men ja, det kändes hyfsat. Vi red en övning som var: trava över bommar på öppna delen av A- respektive C-volten, fatta galopp efter bommarna och sedan galoppera genom två hörnpasseringar, vända snett igenom och hoppa ett litet kryss på medellinjen, eventuellt rätta galoppen, galoppera genom två hörnpasseringar, trava över bommar på öppna delen, fatta ny galopp och galoppera några meter, sedan trav. Det var såklart en nyttig övning för Köttbullen som har såna issues med sina galoppfattningar, och utifrån det perspektivet gick det jättebra, det blev nästan bara fina fattningar. Sen var väl vägen mot det lilla krysset inte mycket att skriva hem om, för där ville hon inte följa den linje jag hade tänkt och en gång blev det missförstånd och hon bröt ut. Men ett par gånger blev det väldigt fina språng där hon riktigt drog upp benen under sig och inte bara klampade i och snubblade fram. Med tanke på att hon har (haft?) norra Europas sämsta koordinationsförmåga så har detta ej varit hennes starkaste gren om man säger så. Så på det stora hela är jag nöjd. MEN efter lektionen fick jag ett riktigt deppigt besked, att Karin ska sluta. Det där händer ju då och då att instruktörer säger upp sig, jag är såklart inte så naiv att jag inte fattar att vi är en arbetsuppgift för henne (om än förhoppningsvis en något mindre jobbig sådan), men det är ju inte ett kall som hon måste följa. Men ja, deppigt, för jag trivs så himla bra med Karin. Nu vet man ju inte hur det blir med något. Det har i och för sig alltid blivit bra när vi har bytt innan, men hur länge varar en sådan svit? GULP. 

Till stallet istället, v 45 2021, pt 2

I fredags var ingen bra riddag. Var generellt på dåligt humör p g a ett mail från Gnälliga Benny i Jämmerdalens BK, mer om det en annan gång, och Köttbullen var på sitt stoigaste humör - IGEN. Ingen bra kombination. Sen hade jag halsbränna också, det låter ju kanske inte så dramatiskt men det är inte kul när man ska sitta ner i traven och riktigt känner hur magsyran trycks upp i strupen för varje steg. 

Köttbullen kändes bara allmänt brötig. Ville inte ta högertygel, ville inte lyssna på vänsterskänkel, ville inte gå fram, osv. Karin är på mig som en hök om att inte fastna i högertygeln men hur faaan ska man göra  i vänster varv när man ska rida upp till yttertygeln och man knappt får ta i den? Sedan kom jag av en händelse att tänka på ett tips jag fick av förra ridskolechefen när jag red Pojken, han hade ju lite samma problem fast Köttbullens är gånger tusen. Tipset var att rida med högerhanden lite höjd. Testade det och plötsligt så gick det rätt bra? Nu vet jag inte om det bara var en slump och att hon ändå var på väg att bli lösgjord och så plötsligt gav hon med sig samtidigt som jag testade. Pratade med Karin om det efteråt och det lät väl som att hon mer trodde det var slumpen, men att det skadade väl i alla fall inte att försöka. Så det ska jag testa ikväll tänkte jag. För naturligtvis var lektionen slut precis när Köttbullen kom in i sitt samarbetsvilliga skede, men sådär är det ju jämt. 

Skyddsängeln

Har läst Skyddsängeln av Sofie Sarenbrandt, del en miljon i den enligt baksidestexten "omåttligt populära deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld". Hetsläste* ju nyss Mytomanen och den här tar vid ett drygt halvår efter att den slutade. Handlingen är denna: 

Körsbärsträden står i full blom, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas över den annalkande påsken. Sju månader har gått sedan en nära kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande.
Samtidigt som polisen lyckas gripa indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarligt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett ödelagt mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet.

Ja, vad ska man säga? Tror att om Emma Sköld hade varit en riktig polis så hade hon blivit omplacerad för samarbetssvårigheter för det är ju HELVETE vad hon inte rättar in sig i ledet. En misstänkt person som hoppar från en färja? Emma dyker i efter. Ett tips om något övergivet hus i Tjottahejti? Emma kastar sig i bilen och åker dit på stående fot. Hon är ju i fullständig avsaknad av allt vad impulskontroll heter. I övrigt känns det ganska mycket samma lika som tidigare och det blir rätt mycket upprepningar och ältande av tidigare händelser. Men ändå okej, om än lite rörig emellanåt. Den får tre DNA-analyser av fem möjliga. 

* Inte för att det var andlöst spännande utan mer som i "var tvungen att läsa snabbt för att hinna bli klar p g a 14-dagarslån på Skyddsängeln",