Out in the fields

Idag har jag hittills tillbringat cirka sex timmar utomhus. Temperatur: runt nollan. Väder: Blåst och snöblandat regn.
Man kan ju välja bättre dagar, om man säger. Inte ens hundarna hade lust att gå ut, fick riktigt schasa ut dom i trädgården för en stund sedan. Då hade i och för sig två av flockens tre hundar varit med utomhus två av de där sex timmarna, men det tyckte de uppenbarligen var mer än tillräckligt. Men nu är alla dagens utomhusgöromål avklarade, så nu djävlar ska det eldas i kaminen och slappas så in i.

I believe in loving, my oh my

Jag såg precis att man kan köpa "Lewi's 501 vintage shorts" för 499 kronor. Och nej, jag tänker inte länka för det här var fan i mig det dummaste jag sett på länge. Alltså i princip FEMHUNDRA SPÄNN för ett par trådslitna, avklippta och fransade jeansshorts som såg ut att ha varit med ett bra tag. Ja, men det är väl symptomatiskt för den tid vi lever i. Det verkar vara snudd på vara dödsstraff på att ha kläder längre än en "säsong", sen är det ut med det gamla och in med det nya, som om de fyra årstiderna vore chockartade fenomen som inte på något vis återkom år efter år. Och därför är det väl ingen som fattar att jeansshorts är det bistra öde som drabbar ens favoritjeans när man haft dom i så många år att de knappt håller ihop längre. Så länge är det uppenbarligen ingen som orkar vänta nuförtiden, så då langar man hellre upp en femhundring för att få det att se ut som att de var gamla och slitna. Alltså er har dom ju verkligen lyckats med, de där som tror att samhället och dess resurser kommer att bestå i evigheter bara alla konsumtionshetsar varandra till döds först. Herregud vad provocerad jag blir av detta.

Jag, Claudius

Det kom snö i helgen. VAFFAN, snö? Här har man gått och njutit av barmarken, spanat på vintergäck och snödroppar och hört fåglar kvittra och minst en gång om dagen konstaterat att "man märker att det har blivit ljusare" och "ja, nu går det på rätt håll". Och så drösade det ner en halv decimeter snö och sabbade hela grejen. Så bittert, och istället för att gå omkring och fröjdas över att det blir ljusare och går åt rätt håll så fick man rätt magsurt konstatera att vi faktiskt bara är i mitten av februari än. Och februari tillhör ju vintermånaderna, alltså är det fritt fram för Kung Bore att härja loss om han så önskar. Och den som säger att "snön lyser upp" till mig förtjänar att få dö skrikande.

I lördags skulle vi kolla på Jag, Claudius. Ja, ni vet, den där gamla serien om romarriket som gick när man var liten och som jag minns som en rätt intrigfylld och bloddrypande historia. Fick den på dvd i julklapp och nu kände jag att det var läge för lite action. Kan väl säga att action i en 1970-talsproduktion inte direkt motsvarar nutidens tempo. Fy helvete vad segt det var, och jag hade tillbringat nästan hela dagen utomhus och vandrat backe upp och backe ner, och tagit ett glas vin till maten framför kaminen. Domnade bort till en helt annan värld långt långt innan Claudius ens hann börja berätta sitt livs novell.

Ska göra ett nytt försök ikväll. Ej för sent. Samt spik nykter. Det är nog de villkor som krävs för att överleva brittisk kostymdrama från 70-talet, dessvärre.

Jag hade en gång en tandläkare som liknade Dr Kovacs i Cityakuten, men det var så längesen så längesen

Var hos tandläkaren på den årliga kontrollen. För mig gick det bra, för tandläkarmottagningen: något sämre. Först skulle det röntgas, och då fick dom inte igång datorn till vilken röntgenutrustningen är ansluten. Så där fick jag ligga med den där blygrejen över strupen i typ en kvart medan det klickades och svors friskt en bit bort. När röntgenbilderna granskats och det hade petats och slitits i ens gamla amalgamfyllningar från Hedenhös och konstaterats att jag varken hade hål eller tandlossning, då skulle tänderna putsas och blästras med någon slags blandning av salt och pimpsten. Och då hade ett korn modell större satt igen munstycket så det bara kom en fesen stråle vatten och inget mer. Fick ligga i en halv evighet med uppspärrade käkar och munnen full av salivsug och grejer medan det rensades, testades, inte ficks att fungera och så skulle hela proceduren göras om igen och igen och igen. Nöjd med att ha överlevt vacklade jag sedan ut i receptionen för att betala, och då funkade inte den datorn heller, så jag slapp betala. Hahahahahahahahaha. Det gjorde jag alltså inte, utan jag fick snällt stå och vänta tills ettor och nollor hade ramlat på plats i systemet så de kunde sno mig på 895 bistra kronor.   

Medan jag stod och väntade så blev en gubbe som kommit in akut uppropad. Han travade förbi receptionen och snappade åt sig en bit av en fyllning som han lagt på disken eftersom han tydligen kände att det inte räckte med att verbalt beskriva sin trasiga plomb utan den måste dessutom visas upp till allmän beskådan. Alltså ibland undrar jag vad det är för fel på folk?

En sömnig lista

Jamen, en lista om sömn passar väl bra såhär i vintermörkret när det känns som att man borde ha gått i ide...eller nåt. Även om det numera faktiskt är ljust ända till kl 17.00, vilken lyx. Listan hittade jag hos Maria.

När brukar du gå och lägga dig?
Tidigt! Det fanns en gång i tiden när jag insisterade på att vara uppe sent eftersom jag tyckte att jag liksom kände mig lurad på värdefull tid annars. Det var i min ungdom, ska väl tilläggas. Nu är jag mer rädd att bli lurad på värdefull sömn. Går extremt sällan och lägger mig efter 21.00 på vardagar. På helger kan det hända att jag håller mig vaken ända till 22.30-ish, men det sker inte utan ansträngning kan jag väl säga utan att skämmas det minsta.

När vaknar du?
Ja, jag är ju alltså ingen kvällsmänniska och i veckorna går jag upp 04.15, ännu tidigare om jag ska cykla. På helgerna brukar jag vakna vid samma tid, men det funkar att somna om och då kan jag ligga och dra mig till...sju-halvåtta sådär.

Är du morgonpigg?
Indeed. Inte så att jag studsar upp med ett leende när klockan ringer, men har jag väl satt fötterna på golvet är jag liksom igång. Får vansinnigt mycket gjort på morgnar och förmiddagar, sedan blir jag mer och mer laidback ju längre dagen går.

Vad finns på ditt nattduksbord?
En WAKE UP LIGHT och en hög med böcker.

Vad gör du i sängen innan du somnar?
Läser.

Vilken låt är allra bäst att somna till?
Ommadawn (Mike Oldfield).

Hur är din säng bäddad?
Hur? Hur många sätt kan man bädda en säng på? Med tillslätade täcken, kuddar vid huvudändan och överkast på.

Vad är ditt bästa sova gott-tips?
Morfin? Nä, skojar bara. Att ha tillbringat en hel dag utomhus brukar få mig att slockna som ett litet ljus och sova som en stock. För insomningsproblem har jag ljudboken "Linda som i Lindamordet" av Leif GW Persson, läst av Tomas Bolme, som stensäker metod. Har fortfarande, efter närmare tio år (I kid you not), inte kommit längre än till sjätte cd:n (av kanske 14).

Hur sover du egentligen?
Periodvis okej, periodvis inte jättebra. Har oftast inga insomningssvårigheter utan det är mer att jag somnar och sen BOOOIIIING, vaknar efter kanske en halvtimme och sen är det lögn i helvete att somna om. Nästa sömntåg brukar inte komma förrän efter tre-fyra timmar sådär, och då är det inte så mycket natt kvar. Då borde man ju fatta att lösningen är att plugga in "Linda som i Lindamordet" i öronen, men i helvete att jag kommer på det just då. Sad but true.

Vad har du på dig när du sover?
Allt från ingenting alls till pyjamas och raggsockor, beroende på temperaturen.

Hur är din sovfrisyr?
Skulle nog påstå att den är exakt likadan som när jag är vaken. 12 mm händer det inte mycket med, när frisyren börjar visa självständighet är det dags att klippa sig igen.

Vad har du för säng?
Två vanliga 90-sängar utan sängram, med dubbelmadrass och dubbeltäcke och en massa kuddar.

Vad gör du mitt i natten?
Sover, alternativt försöker somna (om).

Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?
Är ju inte mycket för det där med heminredning och vi är i princip aldrig i sovrummet annat än när vi sover, så mysfaktorn består väl i: massor av böcker och taxar under täcket.

Vad är det konstigaste stället du har sovit på?
TÄLT! Det är förstås inte speciellt konstigt, men fyfan så vidrigt, jag hatar verkligen camping. Åtminstone omgiven av brölande och banjospelande och ståbasjammande idioter på bluegrassfestival, som jag var senaste gången. Hultsfred är ju rena söndagsskolan i jämförelse. Och det är dessutom tveksamt om man ens sover under såna omständigheter, så jag får kanske svara pass.
.

Och nu blire reklam för Woolpower

Det finns platser på jorden som är kallare än andra, och då menar jag inte Antarktis, Arktis eller ens Sibirien. De är ju rena semesterparadisen där man kan sitta med en paraplydrink och slappa i bikini, jämfört med hur det är att sticka näsan in i ett ridhus. Temperaturen i ridhus, åtminstone under perioden september till maj, går mot den absoluta nollpunkten i en galopperande (haha!) hastighet som en linjärt avtagande funktion av tiden man tillbringar där. Det är väl okej om man rider, men så fort man råkar vara stilla i mer än någon minut så tränger en utstuderat råkall iskyla in genom alla raggsockor, tjocka jackor, värmande underställ och lager-på-lager-principer som finns i hela världen. Det är väl enda gången som man kan gå ut från en byggnad i minusgrader och uppleva att det ändå är lite varmare utomhus.

Nu håller jag ju inte på jättemycket med hästar längre, så tillfällena i ridhus blir av naturliga skäl inte heller så många. Men nu i vinter har jag vid några tillfällen kört hundträning i ridhus, och stålsatt mig och varit beredd på att snudd på dö en köldrelaterad jämmerdöd. Men ser ni! För ett tag sedan investerade jag i ett underställ från företaget Woolpower, mest för att jag kände att jag ville stötta dom för att de 1. väljer att behålla arbetstillfällena i Sverige istället för att skicka dom till något låglöneland för att öka sin egen vinst, 2. verkar ha en allmänt schysst inställning till arbetsmiljö, medinflytande, personalpolitik och liknande, 3. gör riktiga kvalitetsprodukter. Eller det sista visste jag ju inte när jag beställde mitt SUPER-UNDERSTÄLL från Woolpower utan det var mer på känsla och chans jag beställde, men jag blev verkligen inte besviken.
För istället för att, efter ett par timmar i ridhus, sätta sig i bilen, vrida upp värmen på max och huttra sig hela vägen hem för att tina upp i en skållhet dusch, vara tvungen att dricka litervis med varma drycker och sitta under filtar i raggsockor för att någorlunda återfå normala kroppsfunktioner (och då är jag inte ens speciellt frusen av mig!), så kan man nu sätta sig i bilen, åka hem varm och gosig, skala av sig och bara fortsätta sitt liv som om ingenting hade hänt. Efter att ha varit I ETT RIDHUS. Helt djävla otroligt. Tänk att man skulle bli nästan 48 jordsnurr innan man skulle få uppleva något sånt.

Så nästa gång ni ska investera (för de är ju inte direkt gratis de här underställen, men det är lätt värt varenda krona och sen får man faktiskt väga in att sömmerskorna har kollektivavtal och avtalsenliga löner) i något som på riktigt håller värmen, så gör som jag. Himla synd för Woolpower att jag inte är någon trendig modebloggare med 100 000+ besök i timmen, men det är ju inte mitt fel.

Words don't come easy?

För längelängelängesen hade jag en dator med en 8088-processor och orange text med svart bakgrund där man kunde ordbehandla, spela schack och skriva fräna kommandon i DOS och inte så värst mycket mera. Mitt ordbehandlingsprogram på den tiden hette Cicero och jag älskade det, för det var bara ett tomt ark med en blinkande markör, lite som en skrivmaskin. Tangentbordet hade extra funktionstangenter för MARKERA och KLIPP UT och KLISTRA IN och det var väl ungefär allt vad finesser som fanns, men vem behövde mer på den tiden? Tyvärr gick den gamla trotjänaren i graven och jag blev tvungen att börja handskas med Windows och WORD istället. Jag blev på allvar helt stressad av att det fanns en massa ikoner som skräpade ner gränssnittet, vilket jag tyckte störde den skapande verksamheten. Hahaha. Det var tider det. Sånt tänker man aldrig på längre. Word är förstås ett jättebra program med en massa finesser och funktioner som man aldrig kunde drömma om ifall man varit med från början, när det där med "ordbehandling" var lite exotiskt och nästan suspekt när man var van att hamra fram sina alster på en bucklig Halda.

En sak som jag HATAR med Word är dock den här funktionen som har kommit på senare år, att infoga extra rad mellan stycken med samma format som standard. Den som har kommit på det är förmodligen någon sjuk djävel med galopperande dyslexi som vill ta hämnd på hela världen. Hatar det här att varenda djävla gång man gör en radbrytning så blir det dubbelt radavstånd, och det vill jag inte ha. OM JAG HADE VELAT HA DET, så hade jag tryckt på enter en gång till, svårare än så är det ju inte. Nu måste jag istället markera de två styckena, högerklicka, gå in och bocka i rutan "Infoga inte tom rad mellan stycken av samma format" och sen dessutom GÖRA OM DETTA varenda djävla gång jag råkar tycka att nu passar det med ett nytt stycke.

 

Har försökt att ange detta som standard så att fucking djävla kuk-Word ska komma ihåg detta, men just är det som att Word har drabbats av Alzheimer, för även om jag väljer "ange detta som standard för alla dokument" så serveras ändå dubbla radbrytningar nästa gång jag öppnar ett nytt dokument. Om någon av mina cirka tre läsare sitter inne med en lösning så HÖR AV ER FÖR FAN.

Mvh: Snart_vansinnig_68:a