Dan före dan före nationaldagen

Trött. Huvudvärk. Fullproppad med knarkvärktabletter så det är kanske inte så konstigt att jag är trött. "Fullproppad" är kanske en lätt överdrift, men det lät bra. Mycket som är lätta överdrifter låter mycket bättre än verkligheten.

Hade en diskussion med Björn och Micke idag angående ifall det var halv dag imorgon eller ej. Jag hävdade att det var det eftersom vårt avtal påbjuder halv arbetsdag dag före röd dag och det är torsdag imorgon och röd dag på fredag. Björn och Micke hävdade som en man att det där med halv dag inte gällde dagen innan alla röda dagar utan bara vissa. Jag undrade då om de kunde precisera vilka dessa special-röda dagar var och motivera varför de så att säga var mindre röda än andra, och det kunde de inte, men de fortsatte att med dårars envishet hävda att det inte var halv dag innan nationaldagen. Jag ringde vår löneadministratör och frågade om det fanns några dagar som var extra röda eller tvärtom, och det fanns det ju inte. DET VAR JU DET JAG SA. Känns alltid fint att ha rätt.

"Men vi ska ju ha möte i morgon eftermiddag", sa Björn lite snopet till Micke. Så himla oproffsigt av dom. Nu får de sitta på ett träligt möte medan den som har koll kan ladda upp för nationaldagsfirande. Så värst mycket firande blir det väl i sedvanlig ordning inte för vi har ju inte riktigt de traditionerna i Sverige. Ni vet väl förresten varför man firar Sveriges nationaldag?  Men det är principen som räknas.



 

Cyrus Smith hade nog inte gillat detta.

Saker jag stör mig rätt så rejält på just punkt nu är: folk som köper hus och sedan river ut allting för att "sätta sin personliga prägel" på det. Sånt djävla slöseri med resurser att jag knappt finner ord. Okej att man vill måla och/eller tapetsera om. Det är kanske inte jättefräsigt att leva med flottfläckiga strukturtapeter från omkring 1987, speciellt inte som man kanske tänker sig att bo där en längre tid. Fast medaljongtapeter och annat stormönstrat som var det fulaste som fanns omkring 1987 är tydligen jätteinne nu så håller man bara ut tillräckligt länge som kommer även strukturtapeter att förvandlas till en våt dröm för Sköna Hem och Elle Interiör-knarkare. Nä, men i alla fall. Lite färg och tapeter för att fräscha till det hus som Egon, 87, framlevde de sista ljuva åren i kan jag väl ha viss överseelse med. Men folk som köper hus och sen sliter ut fullt fungerande grejer för att de inte gillar träslaget på köksskåpen, diskbänkens placering, fönstrens storlek, att ytterdörren öppnas åt höger eller att tvättstugan ligger där man hellre hade velat ha en walk in closet. LÄGG NER DETTA, för jag blir så provocerad. Det finns liksom ingen fördragsamhet med någonting någonstans. Man kan inte acceptera att "jaha, nu har vi köpt en ordinär 60-talsvilla och då är köket inte större än så här" eftersom man BYGGDE SÅ SMÅ KÖK PÅ 60-TALET, utan det rustika franska lantköket på 50 kvadratmeter ligger endast ett saftigt ROT-avdrag iväg. Och Gud förbjude att någon skulle finna sig i att bo utan badkar, nej då ska det genast rivas ut en fullt fungerande duschkabin och installeras ett helt djävla spa som om livet hängde på att få ligga och löka sig i fesljumna bubblor om lördagskvällarna.
Då kan jag tycka: Men köp ett sånt hus då. Eller bygg ett nytt, så får ni precis som ni vill ha det. Sluta upp med att helt hysteriskt renovera bara för renoverandets egen skull. Det är så DJÄVLA onödigt och känns rätt förmätet med tanke på att en rätt stor del av världens befolkning inte ens har ett tak över huvudet. Okej, de får inte mer tak över huvudet för att folk sitter i en furupanelklädd gillestuga och är nöjda med det, men det känns som sagt onödigt och slösaktigt att riva upp golv och tak och flytta väggar bara för att det inte ser ut som EXAKT ens drömhus. Det blir ens hem i alla fall, oavsett om det inte råkar vara man själv som varit delaktig i det arkitektritade. Man vänjer sig vid att ha diskbänken på fel håll, eller kyl och frys på ett annat ställe än där man själv tänkt sig. Det går att leva även om man inte har ett panoramafönster i vardagsrummet och trädäck i alla väderstreck. Man dör inte bara för att man inte har plats för en matsalsmöbel i ek för 14 personer (att användas vid konfirmation, student och något enstaka annat tillfälle). Jag lovar. Hear my voice.

Astrologen

Lyssnar på Darins version av Magnus Ugglas Astrologen och undrar varför han, Darin alltså, uttalar "poem" som POÄM. När det dessutom ska rimma på "problem" i nästa rad, vilket då i RIMlighetens (hahaha) namn borde uttalas PROBLÄM, men det gör han ju inte. Vad är det för rim (hohoho) och reson i detta? VA? Darin! Svara mig.

Gäsp

Alltså den här kvällströttheten, va. Den börjar ju bli smått löjlig. Visserligen gick jag upp klockan 6 idag, och visserligen sov jag som en kratta i natt p g a 1. Min mans telefon ringde kl 23-och-nånting, och 2. jag var paniskt rädd för att vi skulle försova oss och vaknade därför klockan 02, 03, 04, 04.20, 04.45, 05.10, 05.25 osv. Men ändå. Sitter nu här och kämpar för att hålla ögonen öppna och klockan är inte ens 20.00. En lördagskväll. Det är ju för sorgligt. Bloggstatistiken för maj månad är också för sorglig. Nu sitter jag och kollar på Sanna Nielsen bara för att jag inte orkar byta kanal på tv:n. Mitt liv är uppenbarligen rätt sorgligt. Jaja. Imorgon är det ny månad, nya friska tag. Eller nåt.

Kristi Himmelsfärd

Kristi Himmelsfärd är ju en himla bra grej alltså. Åtminstone om man är ledig, vilket jag är. Åtminstone om man lyckas snika sig till att vara ledig på klämdagen också, vilket jag lyckades med. Åtminstone om man dessutom slapp jobba i helgen, vilket jag också lyckades undgå (med ett nödrop). I give you: LÅNGHELG. Så djävla bra helt enkelt. Det kan jag behöva. Har stressat alldeles för mycket på sista tiden. Jobbat som ett as, jobbat över fler dagar än jag har jobbat normal tid samt haft fullt upp på den så kallade fritiden. Hodeladi hodeladi hoppsan vilket liv, typ.

Idag har jag varit i Hörby. På internet heter det Horby. Det tycker jag är lite humoristiskt. Det kanske man inte tycker när man bor där, men det är ju inte mitt bekymmer. På hemvägen stannade jag utmed vägen och köpte jordgubbar av en ungdom i tandställning som inte kunde låta bli att fingra på sin SMARTPHONE ens när hon tog betalt. Gud hjälpe mig för dagens ungdom säger jag bara. Vill gärna äta dessa jordgubbar, men är så sabla mätt efter middagen. Dagens i-landsproblem är härmed presenterat.

Tidigare i eftermiddags tog jag en powernap på en timme eller så. Det är förmodligen längre än vad definitionen av "powernap" innefattar, men jag behövde det. Sen tyckte jag att jag kunde unna mig ett litet glas vin till middagen, men det är ju ungefär detsamma som att bjuda in John Blund oavsett om man har taktiksovit innan eller ej. Så nu är jag trött. Klockan är 21.30. Men långhelgen väntar.

Sleep with me

Är det bara jag som hakar upp mig lite på när småbarnsföräldrar bloggar om att de "söver" sina bebisar? Det måste vara något nymodigt, a k a djävulens påfund. Haha. Närå, skojar bara. Men alltså, "söver". Narkosläkare söver sina patienter inför en operation. Föräldrar "får väl sina barn att somna" på ett eller annat sätt. Förhoppningsvis utan att sätta en kloroformmask över deras små ansikten. ELLÖR? Är det dit vi är på väg?*

*Detta för att jag stör mig lite på folk som bloggar om hur J-O-B-B-I-G-T det är att ha barn som om ingen annan i hela världen genomlidit småbarnsåren innan dom. Det är som om sömnbristen, mjölkstockningarna och trotsåldern är helt nya fenomen som ingen annan har upplevt förut. Och sen tycker jag att många av dagens föräldrar är rätt slappa. De bloggar om en bilresa på ett par timmar "som gick jättebra, barnen var som små änglar hela tiden" och sen framkommer det att avkommorna varje vaken minut har distraherats med spel på paddor och mobiltelefoner och tecknad film på små portabla dvd-spelare, allt för att de inte ska ge något ljud av missnöje ifrån sig. Herregud säger jag bara. När mina barn var små och vi skulle åka till mormor och morfar (4 timmar i bil UTAN AC OCH BILRADIO, tänk det ni) så fick de typ ett paket Kalle Ankakex och en Bamsetidning och när inte det var roligt längre så fick de helt enkelt stå ut med att det var tråkigt. Och det gjorde de också. Hur kommande generationer ska kunna hantera till exempel ett strömavbrott utan att bryta ihop och få gå i terapi efteråt ska bli intressant att skåda.  

PS: Inser att jag låter som värsta det-var-minsann-bättre-förr-gnällkärringen i detta nu, MEN DET STÅR JAG FÖR. 

Då försöker vi igen

Ja, här duggar inläggen lika tätt som vårregnen i Sahara. Det vill säga inte alls (tror jag åtminstone). Inget spektakulärt har hänt sen sist. Folk verkar enligt media ha ett våldsamt bry med att klara av att gå till vallokal samtidigt som det är mors dag och Elitloppet på Solvalla. Till dessa personer tipsar jag om begreppet "förtidsrösta" (f d poströsta). Hur djävla svårt kan det vara på en skala?

Gick en barfotapromenad igår, årets första. Trist nog verkar "trottoarsopning" ha rationaliserats bort i den kommunala budgeten så vintergruset låg fortfarande kvar i ett ofattbart vasst lager som lådde fast vid mina postvintertunna fotsulor. Det var inte på något vis skönt. Hade detta varit en tortyrmetod så hade jag kunnat tänka mig att erkänna både det ena och det andra som jag har på ett samvete, men nu var detta i arla morgonstund och inga vittnen åsåg min mödosamma Golgatavandring uppför den grusiga backen som leder ut ur byn, så jag slapp undan.

Hade först intentionen att rensa ogräs igår, men sket i det för att tala klarspråk. Denna söndag var första dagen utan någonting speciellt på agendan på cirka tusen år, men Martin Luther satt som en liten apa på ens rygg och bara piskade på, och då hade jag ändå jobbat som en slav hela veckan OCH på lördagen. Fick tala strängt till honom och sedan åkte jag till Åhus och blev bjuden på Ottoglass av The Wendels istället eftersom det var mors dag. Obs, hade dessförinnan satt upp en av stormen Sven nedblåst tvättlina samt hängt tvätt på densamma, så lite nytta blev ändå gjord. Hur skulle det annars se ut liksom. Men sen satt jag mest i en trädgårdsstol och läste Kungarnas kamp, fortsättningen på Kampen om järntronen. Är ändå sjukt trött och seg idag och ser fram mot långhelg i slutet av denna vecka. Because I'm worth it och käften på dej, Luther.