Jag må ha gnölat massor över min sena semester, hur värdelöst det varit att jobba när alla andra varit lediga och vice versa, men när det visade sig att min sista vecka sammanföll med ryttar-EM i Rotterdam så klagade jag inte en sekund. Har följt sändningarna slaviskt och glatts och förtvivlats över med- och motgångar. Och lipat. Speciellt idag när den individuella hoppningen avgjordes. När Martin Fuchs stod överst på prispallen och grät som ett barn till nationalsången så var det storlip även i min tv-soffa. Började också nästan böla över stackars Ben Maher som nästan hade guldet i en liten ask, men som rev så snöpligt och såg så ledsen ut. Och när Mary Lou äntligen klarade vattengraven så föll det nog även då en liten tår från undertecknad. Ja, herregud. Så känslig man har blivit.
Måste ge en eloge till SVT som sänt så himla mycket från EM. Så kul att få se hela klasser och intervjuer "behind the scenes" och inte bara något hopsnörpt sammandrag av de bästa. Måste också ge en eloge till kommentatorerna som både är kunniga och så extremt sportsliga. Aldrig hör man dom säga ett ont ord om några konkurrenter, utan det är idel lovord och prisanden av andras insatser. Jag är väl inte en bättre människa än att jag i hemlighet kan önska en liten rivning eller till exempel ett felaktigt byte eller en missad piaff om det skulle gynna någon jag hejar på. Men såna är inte SVT:s kommentatorer, utan de tycker alltid att andras misstag är otroligt synd. Sportsligt var ordet, sa Bull.
Nu är EM slut och så också semestern. På riktigt. Imorgon klockan 04.05 piper alarmet och sen är det bara att traska iväg till gruvan och försöka få liv i semesterhjärnan igen. Vi får väl se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar