Har överlevt helgens BOOT CAMP med träningsvärk och ett skavsår i röven som minne. Hade Pojken och han kändes SUPERFIN hela tiden. Tänker att programridningslägret tidigare i veckan ändå gjorde någon nytta, för hela helgen har han varit jättefin i formen, gått stadigt på tygeln och jobbat på jättebra. Framför allt i galoppen! Fina fattningar i båda varven och jag har till och med kunnat jobba honom lite i galopp. Stort för att vara oss.
Vi var elva stycken och uppdelade i två grupper som red två pass per dag. Dag ett red vi först ett dressyrpass med en evighetsövning som kallades "hunden". Det var, om man utgår från volten vid C: komma på spåret, volt tillbaka mellan H och E (det var hundens ena hängande öra), rida tillbaks, volt tillbaka mellan M och B (andra örat), rida till C, lägga en 15-metersvolt (hundens ansikte) och sedan fortsätta med första örat, andra örat, ansiktet, osv osv. Först i ena varvet, sedan i andra varvet. Först i skritt, sedan i trav. Jättebra lösgörande övning för man kunde ju även göra de där volterna tillbaka lite som framdelsvändningar runt de koner som stod utplacerade för att markera vändpunkterna. Pojken jobbade jättebra och kändes kanonfin hela tiden.
Pass två var ett pass med bommar där vi skulle rida en bana och trava och/eller galoppera över upphöjda cavalettibommar, vanliga cavaletti samt galoppbommar. Det kändes inte jätteavancerat och det gick bra.
Dag två inleddes med ett monsterdressyrpass där fokus låg på sitsträning. Så det var bara att lägga upp stigbyglarna framför sadeln och jobba fram skavsåret. Vi red på kvartslinjerna med övergångar från trav till skritt och från trav till halt. Sedan galopperade vi på stora mittvolten och JEFLAR vad Pojken kändes fin. Jag har varit lite tveksam till att galoppera honom utan stigbyglar för ibland klampar han iväg i fyrtakt och ibland blir övergångarna rätt så vidriga, men den här gången kom vi in i en positiv spiral där han gick fint, jag kunde fokusera på att sitta rätt och ha honom framför mig, vilket såklart ledde till att han gick ännu bättre och jag kunde jobba ännu mer med min sits och att arbeta honom på rätt sätt. Hade kunnat hålla på i TIMMAR (trots skavsåret från helvetet), men det var kanske tur att vi inte gjorde det.
Nästa pass var det hoppning och det gick OCKSÅ bra. Nu var hindren kanske...40 centimeter, men det känns lagom för mig, mesproppen. Pojken har inget direkt emot att hoppa (åtminstone inte dom höjderna), men någon naturbegåvning är han inte. Han är det där typiska kallblodet, lite klumpig och hoppar (känns det som i alla fall) med lite sänkt rygg och utan större finess. Men jag kände mig ändå helnöjd.
Höstterminen börjar om bara en vecka! Är sjukt taggad på detta nu, så jag hoppas att skavsåret hinner läka tills dess, haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar