onsdag 5 december 2018

En lovsång till hönshjärnorna

Annika önskade sig en uppdatering angående hönsen, och vem är jag att inte lyda såna önskemål blint? Tomten framstår plötsligt som en vek slacker i jämförelse med mig.

Alltså, alla borde ju skaffa höns! Eller okej, ALLA var kanske att ta i, men alla som gillar djur och som har tillgång till trädgård. Mer lättskötta och trevliga djur får man faktiskt leta efter. Eller i alla fall är våra det. Är med i någon hönsgrupp på Facebook och om man bildar sin uppfattning enbart på informationen där så kan man lätt tro att livet som hönsägare inte består av något annat än sjukdomar, ohyra, rovdjursangrepp, höns som vägrar sova på sittpinne, lägga ägg i reden, tuppar som attackerar småbarn, problem med fukt och mögel i hönshuset och liknande ELÄNDE, men det får man väl ta med en nypa salt.

Rent generellt är temat i hönsgrupperna nu "varför värper inte mina höns?" och sen kommer det tips om ökad belysning och värpfoder. Jag får inte riktigt ihop det där, för min del vill jag ju att hönsen ska få leva ett så naturligt liv som möjligt, då ingår en viloperiod under den mörka årstiden och under den får man inga ägg. Eller i alla fall inte så många, vi får just nu kanske ett ägg varannan dag eller så, men eftersom jag har frusit in massor av ägg från den tiden då vi fick 40 ägg i veckan så sitter vi verkligen inte i sjön när det kommer till att vara självförsörjande i det avseendet. Ska man börja mixtra med konstgjord belysning och ge särskild mat för att maxa äggproduktionen så kan man ju lika gärna köpa sina ägg på Konsum, anser jag. Så nä, jag reviderar mitt tidigare uttalande. Alla borde inte alls skaffa höns, det borde krävas någon form av intelligenstest också.
  
I alla fall: Våra blommehöns (Mette-Marit, Christine Perfect, Jeanette, Michelle Obama, Magnhild och Brienne) är så himla trevliga! De lever i frid och harmoni med varandra och universum. Avsaknaden av tuppen Lars märks inte alls. Det är ju inte en så stor flock så eventuellt har de inget behov av en ledare eller hierarki. Eller, det är väl sannolikt att det finns något system, men det är ingenting som jag har lagt märke till. Det är ingen som tar för sig mer än någon annan och ingen som verkar utanför eller mobbad. Nu råder det ju inte brist på vare sig utrymme eller mat och därför uppstår inte heller någon direkta konkurrens om någonting, och det är ju i såna situationer som det visar sig vem som har mest och minst att säga till om.

De är inte direkt handtama, men himla nyfikna och sociala. Så fort man närmar sig hönsgården eller går in i den så kommer de kutande för att se vad som är på gång. Sen går de omkring och krafsar lite uppfordrande, för oftast kommer man ju med något gott. Om det inte finns några matrester eller ogräs så brukar jag slänga ut typ viltfågelfröblandning eller något annat de kan gå och plocka med, vilket är OTROLIGT UPPSKATTAT.

Hönsgården just nu är en sorglig historia, inte ett grönt strå och det tror jag aldrig någonsin det kommer att bli mera eftersom det här gänget är ute i ur och skur i alla väder. Har sett bilder i ovan nämnda Facebookgrupp på höns som vägrar gå ut när det regnar eller snöar, men det gäller inte detta gänget. De flaxar ut så fort luckan öppnas på morgonen och sedan tillbringar de dygnets ljusa timmar med att picka och sprätta och plocka och dona (därav avsaknaden av växtlighet). När det börjar skymma så går de in i hönshuset, hoppar upp på sittpinnarna och sitter där tills det blir ljust igen.

Från vänster till höger: Mette-Marit, Brienne, Christine Perfect, Michelle Obama, Jeanette.
Tittar man riktigt noga så står Magnhild och trycker bakom Jeanette, men hennes nougatfärgade
fjädrar smälter väldigt bra ihop med jorden.


Huvudet på Christine Perfect, en suddig Michelle Obama och längre bak i bild:
kameleonten Magnhild.
Jättehönan Brienne.
 
Jeanette och bakdelen av Christine Perfect.
Mette-Marit med sin kungliga krona.
Från vänster till höger: Christine Perfect, Michelle Obama, Jeanette och så doldisen Magnhild.
Helvete vad det var svårt att få henne att fastna på bild. Får kanske göra ett eget blogginlägg om
bara henne?

5 kommentarer:

  1. Haha, sa där skygg var aldrig min farmor Magnhild. Tvärtom faktiskt, det var hon som styrde och ställde. Min beskedliga och snälla farfar gjorde som hon sa och de levde lyckliga (tror jag iaf), trots att min farmor varit lite lätt pa foten i sin ungdom. Fyra barn med tre olika män, det var grejer det pa den tiden. En riktig tuffing var hon min farmor.

    Det är sa roligt att läsa om dina höns och lära sig mer om hur de funkar. Det är nästan sa att jag skulle vilja ha en trädgard och själv skaffa en alldeles egen hönsgard. Men skulle det funka med katter? Naja, det kommer inte att hända men jag köper iaf ägg fran frigaende höns. De levereras till min brevlada varje manad och smakar jättegott.

    Ja, skriv mer om hönsen och sen vill jag ocksa veta hur det gar med kaninprojektet.

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din Magnhild verkar ha varit före sin tid! :D Jag hörde någonstans att i Köpenhamn har nästan var och varannan människa, som bor så att de har tillgång till en liten plätt mark, en egen liten flock. Vet inte om katter ger sig på fullvuxna höns? Våra grannar har katter som springer i vår trädgård jämt och ständigt (och blir bortjagade av hundarna), men de verkar inte vara speciellt intresserade av hönsen eller ens vaktlarna. Men de är ju såklart inhägnade.

      Radera
  2. De är ju rent fantastiskt fina. Brienne ser väldigt respektingivande ut, precis som hon ska. Nu några frågor: Går ni och öppnar/stänger dörren eller sker det med något slags automatik? Hur fryser man in ägg? Klarar de sig utan värme i hönshuset eller har ni någon form av element ifall det skulle bli iskallt i vinter?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har en automatisk hönslucka med timer som öppnar och stänger på vissa klockslag, jättesmidigt. Vi har ingen värme i hönshuset, jag tillhör den kategori människor som tycker att höns är fåglar och fåglar har ett inbyggt system för att hålla värme. Det största "problemet", när det kom en köldknäpp för ett tag sedan, var att vattnet frös, men det var ju bara att ha ett par extra behållare och byta ut några gånger per dag.
      Det blir ju klart lite extrajobb om det skulle bli en riktig vargavinter, men sett till statistiken så är det rätt sällsynt i Skåne.
      Jag knäcker äggen i en bytta, vispar upp lite lätt och sen in med dom i frysen. Sen när de är djupfrysta så tar jag ut äggblocket ur byttan och lägger i en plastpåse, så tar det minimalt med plats i frysen. Tinas upp och går jättebra att använda till bakning eller omelett, t ex. Styckfryser också i typ engångsmuggar för ibland vill man ju kanske bara ha ett ägg och då är blocken lite opraktiska.

      Radera