Igår kom ett sms att min mördarsnigelplockare fanns att hämta på ett utlämningsställe nära mig. Med tanke på att avsändaren till försändelsen var "Snigelshopen" så hade man ju förväntat sig att det skulle gå riktigt lå-å-å-å-ngsamt (hahaha). Men det gjorde det alltså inte. Beställd på söndagen, hämtad på onsdagen. Återstår nu bara att se om den funkar lika bra i verkligheten som i reklamen, men än finns det ju inga mördarsniglar (eller finns gör de ju, men i dvala och ej till någon större förtret). Förväntningarna är skyhöga.
Lite lustigt dock att "ett utlämningsställe nära dig" råkade vara Don Corleones bageri som jag bloggade om i ett annat liv 2007. Nu är det ju över fem år sen jag flyttade ut på landet, så jag fattar inte riktigt hur försändelsen har hamnat där? Har aldrig handlat någonting från "Snigelshopen" innan, så det kan ju inte vara några gamla uppgifter som ligger kvar och skräpar i systemet. Jaja, det var inte hela världen eftersom jag jobbar bara ett stenkast därifrån.
Att gå in på köpcentrat där bageriet ligger är lite som att träda in i en annan värld, då detta ligger i anslutning till ett såkallat miljonprogramsområde. Där sitter arbetslösa karlar från jordens alla hörn och spelar kort dagarna i ända, lugnt och stillsamt så det är inte så att man går dit med livet som insats (som vissa verkar tro). För ett tag sedan var det någon som tog upp att man borde jobba för att det skulle finnas en naturlig samlingsplats där även för kvinnor. Men då var det väl någon lättkränkt djävla viting som uttalade sig i lokalpressen? (är lite osäker på källan här) och tyckte att nu gick väl ändå jämställdheten lite väl långt. Skulle vi liksom lägga våra heliga svenska skattepengar på att några kärringar i slöja skulle ha någonstans att gå om dagarna?
Ibland får man bara sån lust att döda, slakta, mörda. Och nu syftar jag inte längre på mollusker som äter upp min sallad och snuvar mig på en årsskörd av vaxbönor och haricot verts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar