söndag 22 februari 2015

Mördare av mördarsniglar

Vi lider av mördarsniglar. Ja, kanske inte just exakt punkt nu, men det är väl bara en tidsfråga innan de börja kräla fram ur lövhögar och annat och föröka sig av hjärtans lust.

Minns förr, innan det fanns mördarsniglar. Då tyckte man att åker- och trädgårdssniglar var ett bekymmer, men det är ju fan i mig ingenting mot den misär som mördarsniglarna åstadkommer. Mot de förra hade man åtminstone en rimlig chans, mot de sistnämnda är man om inte dödsdömd så åtminstone rätt så i underläge. Man plockar och plockar. Vi har nästan 2000 kvadratmeter tomt och man kan lätt plocka flera hundra sniglar vid ett och samma tillfälle. Nästa dag är det fan i mig minst lika många igen. Förra året tänkte jag att nu djävlar är det jag eller sniglarna, så mot mina principer köpte jag järnfosfat och strödde ut (principen var: inga bekämpningsmedel i trädgården, men järnfosfat är ju åtminstone inte giftigt för andra än för sniglar). Men man kan ju inte täcka 2000 kvadratmeter med järnfosfat varenda gång det har regnat, då hade man ju fått skaffa en sån där silo som finns på bondgårdar och börja beställa hem bulktransporter från Lantmännen.  Känns väl inte riktigt görbart om ni frågar mig.

Men nu i år är jag laddad. Har beställt en såkallad snigelplockare (en av de trista sakerna med att plocka mördarsniglar är att man måste kröka rygg som om man var en figur på Vincent van Goghs tavla Potatisplockarna. Och det låter sig kanske göras lite lättvindigt av någon ung och vital person, men när man som jag och min man har uppnått en slags motvillig medelålder så är inte kroppen med på vad som helst längre. I alla fall inte utan att protestera och hämnas på något sätt). Läget är ju som det är och även om man hatar mördarsniglar så har de väl ändå rätt att dö en hyfsat snabb och smärtfri död. Så nu har jag hittat en finurlig grej som plockar, klipper sönder och deponerar mördarsnigeln i en plastpåse som man sedan bara knyter ihop och slänger i soporna. Allt utan att man behöver böja sig eller vidröra det slajmiga (allvarligt? Har ni fått mördarsnigelslem på händerna någon gång? Det är fan i mig nästan OMÖJLIGT att tvätta bort, det krävs liksom skrubbning med grova sidan av en Scotch-Brite-svamp och löjliga mängder varmt vatten och tvål). Hoppas den funkar. Jag har annars inga skrupler mot att helt sonika sätta en tung träsko på mördaren och vrida till, det tråkiga med den metoden är att det blir en massa snigelkadaver som hundarna tycker är fint att rulla sig i när de, kadavren, uppnått en viss grad av mognad och odör. Alltså måste man plocka upp och allvarligt, det finns roligare saker att göra än  att skyffla upp döda sniglar.

Ska även handla extragrovt slippapper på rulle och spika på pallkragarna, för då ska det enligt uppgift riva och raspa såpass oskönt mot mördarsnigelmagarna så att de då inte ska tycka att min plocksallad är mödan värd. Det återstår dock att se. Nu djävlar är det hur som helst krig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar