Ett fall för Robert Aschberg?

Häromdagen när jag var ute i trädgårdslandet och plockade lite morötter så dök Katla upp som den eldsprutande drake till grannkäring hon är. Hon frågade i barsk ton om jag var medveten om att jag hade massor av mördarsniglar inne hos mig. Jag medgav att jag hade sett en och annan. Hon sa: Det är för att ni har en massa skit där, och så pekade hon på en del ogräs som jag rensat bort ur trädgårdslandet men som jag låter ligga kvar ovanpå jorden så att de kan brytas ner och åter till jord varda. Jag talade om för Katla att om hon gick ut i skogen och tittade så fanns det fullt med mördarsniglar där också, de finns överallt och inte bara i just vår trädgård. Och här vill jag tillägga att vi inte ens har särskilt många. Jag har hört folk vittna om att de kan plocka hundratals per dag, men vi kanske hittar 2-3 stycken i snitt.
Katla sa i anklagande ton att de hade ätit upp alla hennes astrar, och jag bara: Jaha. Jag menar, vad ska jag göra åt det? Be om ursäkt? Det var uppenbarligen vad Katla förväntade sig, och när denna ursäkt uteblev så fick hon ett utbrott och började lipa och skrek att hon inte orkade mer, här slet hon för att hålla i ordning i sin trädgård medan vissa andra bara skiter i det. Jag tyckte inte det fanns så mycket mer att tillföra, speciellt inte som hon yttrade detta samtidigt som hon gick in i sin håla sitt hus igen, det var ju uppenbart att hon inte ville fortsätta diskussionen och inte mig emot.
Jag ska minsann ringa till Miljö- och Hälsoskyddskontoret om lukten i er trädgård, gastade hon avslutningsvis och jag bara "jajamensan, det är bara att ringa" och det är nästan så att jag hoppas att hon gör det. Fast förmodligen är hon en sån som är ökänd på i alla instanser, dom är liksom urtypen för såna som ringer till TV för att klaga på kanalutbudet eller till SMHI för att klaga på vädret eller till Telia för att klaga på att ingen ringer till dom. Det är aldrig någon - ja, bortsett från Katla och Tengil då - som har tyckt att det har luktat någonting i vår trädgård, så gissningsvis kommer lukten från deras egen trädgård, alternativt deras egen fantasi.

Men ändå. Jag har aldrig varit med om att bli anklagad för att liksom vara The Evil Mother of Skånes alla mördarsniglar. Eller för att ha skit i min trädgård, fast man kan ju tycka att mördarsniglarna skulle trivas förträffligt just där det finns så rikligt med växtlighet jämfört med den sterila trädgårdsfascism som råder på andra sidan staketet. Det är som om en utsvulten skulle rata ett dignande julbord till förmån för att äta några torra dinkelskorpor med Anna Skipper.
Mördarsniglar är trista varelser, men jag har aldrig varit med att någon har börjat lipa över dom. Eller förlorade astrar heller för den delen. Man känner lite så här: Tänk på svältkatastrofen på Afrikas horn en stund.


Och sen tittar man på sina egna blommor som inga mördarsniglar har tuggat på och, tja, hånskrattar bakom Katlas rygg.