I helgen som gick var jag och min pojkvän och tittade på ett hus. Ett så kallat renoveringsobjekt, för än så länge är vi bara och rafsar runt lite i reakorgarna på hemnet. Men i alla fall. Mäklaren påpekade redan i telefonen att det fanns "en hel del att göra". Vilket visade sig vara sant, men vi är ju även läskunniga och har förmåga att dra en och annan slutsats, så det kom inte som någon direkt överraskning.
Jag körde lite på min en-miljon-på-banken-look medan min pojkvän mer var sig själv. Mäklaren, som var en ung tjej, påpekade för mig att jag "såg ut att ha en händig man". Det har jag förvisso, men det enda min pojkvän gjorde just då var att ha en rutig skjorta och peta lite på ett element, så kriterierna för händighet kändes minst sagt dimmiga. Kommentarer på temat "ja, det syns minsann att du inte har tummen mitt i näven" upprepades med imponerande variation åtskilliga gånger under visningen, i princip så fort han vidrörde någonting. Jag fick ingen händighets-cred för att jag krälade omkring under diskbänken och fingranskade statusen på avloppsledningarna, men det kanske inte ingår i mäklarutbildningens första lektion, hur man lurar på folk ett ruckel genom att få dem att tro att de är händigare än de är. Hade jag varit yngre hade jag blivit skäligen uppretad över denna övertydliga könssegmentering, nu tyckte jag mer det var underhållande.
När jag nämnde min en-miljon-på-banken-look för Barbie sa hon: Men VAD hade du på dig då? och man riktigt såg hur hon scannade av hela min garderob för sin inre syn utan att komma fram till något som såg rikt ut. Men idag sa Tord att de enda som har en miljon i kontanter på banken är såna som samlar burkar, så jag ska nog fortsätta med min baglady-look, det verkar enklast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar