Vad ska vi göra med vår tro, vad ska vi göra med vårt hopp, vad ska vi göra med vår kärlek som glöder?

Jag har en ganska frostig relation till centrala studiestödsnämnden, eller jag begriper mig inte på de som INTE har det. Det känns som att man stiftade förbund med själva djävulen den dagen man helt naivt första gången kryssade i rutan som angav att man önskade låna fullt belopp. Föga anade man då att man sedan skulle få ha dem i hasorna i resten av sitt liv, och att man, så fort man tycker att man har lite flyt i tillvaron, ska undermineras med helt ohemula krav på återbetalning. Och djävla roligt har man inte haft för pengarna att det känns som att det är värt att inteckna sin själ för all framtid. Men alla har ju varit unga och dumma.

Jag tycker att jag är hyfsat vuxen och ansvarskännande. Speciellt nu i dessa tider, när jag till och med har fått en ekonomisk rådgivare. Eller så är det bara ytterligare en instans som tar över ens liv, för jag tycker att han lägger sig i det mesta. När jag var där för att få råd om vilket sparande som är mest förmånligt för ett barnbarn började han fråga ut mig om mina försäkringar. Jag tycker försäkringar är förskräckligt tråkigt, men här fanns det pengar att spara, vilket jag i och för sig tycker är något roligare. Så vips hade han bokat tid med en försäkringsrådgivare som ska gå igenom och snygga till min ganska oorganiserade härva av tråk. Vilket kanske kan behövas. Ja, men i alla fall så skulle han, min ekonomiska rådgivare, gå in på min internetbank och kolla hur mycket jag egentligen betalade i hemförsäkringspremie, för det hade jag inte i huvudet. Jag vet vad jag gjorde förra sommaren, det var då jag betalade min hemförsäkring, så han satte igång och scrolla vilt i kontoutdraget för att få fram aktuell summa.

För att komma till saken så är det så, att jag lider väldigt mycket av att betala tillbaks pengar till CSN. För att lindra plågan något brukar jag därför skriva några saftiga svordomar på "meddelande till betalningsmottagaren". Det är inte så att jag tror att någon på CSN verkligen får ta del av detta, och jag är även medveten om att tjänstemännen på CSN inte är personligt ansvariga för återbetalningssystemet i allmänhet och mina studieskulder i synnerhet, men det känns åtminstone bättre för mig.

Det kändes däremot ganska DÅLIGT för mig när min ekonomiska rådgivare scrollade omkring bland posterna på mitt kontobesked och hittade formuleringar som CSN knullar jultomten i röven och liknande mogna uttalanden. Det är rätt svårt att behålla sin värdighet då, kan jag meddela. Jag funderar så här i efterhand på om han verkligen bokade tid med en försäkringsrådgivare som han sa. Han kanske ångrade sig och slog numret direkt till psyket istället. Än har ingen hört av sig, men det är kanske bara en tidsfråga.