Dit floden för dig

Har läst Dit floden för dig av Shelley Read, en bok som enligt uppgift skulle vara något i stil med Där kräftorna sjunger, en bok som jag i och för sig bara tyckte var lite sisådär. Detta är handlingen:

1940-tal, Colorado. Den tonåriga Victoria Nash lever och arbetar på en persikofarm som ensam kvinna i en familj fylld av destruktiva män. Av en slump möter hon främlingen Wilson Moon på gatan och de faller handlöst för varandra. Relationen är lika passionerad som förbjuden. När Victoria blir gravid tvingas hon fly upp i bergen och bosätta sig i ett litet skjul. Hon är förkrossad av sorg, men den starka samhörigheten med vildmarken ger henne kraft att försöka återta det hon förlorat. Samtidigt stiger floden i dalen och hotar att utplåna hennes hem och allt hon känner till.

Den här boken fyllde mig av en känsla av att den skulle kunna ha varit en följetong i Allers när jag var liten, och jag skulle kunna ha läst den med samma inlevelse som jag läste Den blå lagunen när den gick som följetong i Allers när jag var liten, åtta-nio år sådär. Tyckte den var superspännande då, skulle gissningsvis inte tycka den var lika superspännande idag. Lite den känslan fick jag av den här boken. Den kändes...platt, liksom endimensionell, tillrättalagd och inte speciellt svår att lägga ifrån sig. Lite som en Allersroman. Den får två persikor av fem möjliga. 

Midsommar 2024

Jaha, midsommar kom och gick i år också, inget dramatiskt direkt. Jag kan inte minnas ett enda midsommarfir värt namnet, i många år har jag t o m tänkt att vi inte precis firade midsommar i min familj men jag har sett foton i familjealbumen att det har vi minsann visst det gjort, i alla fall vissa år finns det bildbevis på att vi åkt iväg till något ställe där det rests stång och spelats dragspel och sådär, men jag har absolut noll minne av det så någon stor grej har det i alla fall inte varit. Det blev det inte i år heller, men lite långhelg är ju aldrig fel. 

I torsdags åt vi midsommarlunch på jobbet. Den var rätt så påver, men man ska väl inte klaga för även en påver midsommarlunch är ju bättre än ingen alls, men jag tänkte för mig själv att när det var Jenny och jag som ordnade midsommarlunchen så var det fan i mig lite mer stil på den. Efter lunchen var tanken att jag skulle vara med på ett möte, men det blev med väldigt kort varsel och för mig okänd anledning flyttat till fredagen och då tackade jag vänligt men bestämt nej och åkte hem. Gick ut med hundarna, städade det sista, åkte sedan till stallet, var väl hemma därifrån vid 20-tiden och då var jag vrålhungrig så jag gjorde en Coop-pizza (min man hade ätit något grandiost på sitt jobb och var fortfarande mätt) och tog ett glas vin bara för att markera att det var helg. 

I fredags gick jag en runda med hundarna i strålande solsken, kom hem, släppte ut hönsen, satt en stund i trädgården och njöt av ledighet, fint väder, att ha en trädgård och höns som pickar runt fötterna på en. Sedan gick jag in och lagade mat och vi, det var bara jag och min man, åt midsommarlunch vid tvåhugget sådär. Det var trevligt, efter det inträdde någon form av seriös matkoma och vi orkade varken göra eller äta mer den dagen så det var väl ändå en djävla tur att man varken hade gäster eller var bjuden någonstans utan bara kunde ligga i soffan och dröna resten av dagen. På kvällen låg vi och slötittade på fotbolls-EM, Frankrike mot Nederländerna, en match som ingen av oss brydde sig det minsta om och inget hände det heller trots att kommentatorerna hävdade att det var en innehållsrik första halvlek. Hur det nu kan vara det när det står 0-0 efter 45 minuter! 

På lördagen vaknade jag tidigt, gick en långpromenad utan att möta en enda människa ens när jag gick genom byn. Kom hem, släppte ut hönsen, tränade ett benpass, gjorde fotrehab och åt rester till lunch. Låg sedan och läste resten av dagen tills det var dags att laga middag. Sen kollade vi på The Glory och sen var det väl läggdags. Man har ju inte ett alltför händelserikt liv om man säger så. 

Igår traskade jag ytterligare en långrunda, lämpade av hundarna hemma och travade sedan till bibblan för att lämna och hämta böcker. Pratade i telefon med min dotter, kom hem, tränade pilates, stekte pannkakor till lunch, låg sedan på soffan och läste större delen av eftermiddagen tills det var dags att masa sig upp och fixa ihop lite middag. Ett sånt gött liv man har ändå va? Åt middag, kollade på The Glory, gick och lade mig tidigt. Vaknade vid midnatt av en variant av mardröm som jag brukar kalla logistikdröm, för det är hela tiden på temat att jag ska ta mig någonstans och det blir hela tiden en massa komplikationer, det kan vara tåg som man måste ta men som blir inställda, bussar som man måste hinna med men så hittar man inte rätt hållplats, man är ute och kör bil och tar fel avfart från motorvägen och hamnar på helt fel ställe och det är omöjligt att ta sig tillbaka och det är alltid tider som måste passas och saker som man absolut inte får men ändå hela tiden riskerar att missa och en djävla stress helt enkelt. Nu i natt var jag ute och cyklade på en sån där gammaldags cykel med ett jättestort hjul och låg i mittenfilen av en trefilig väg och skulle svänga av men kom liksom aldrig i ett läge där jag kunde byta fil, vips körde jag istället bil och följde efter en annan bil som körde mot färdriktningen i en rondell och jag bara körde efter fastän jag visste att det var fel men det fanns liksom ingen återvändo, och plötsligt var jag i Göteborg och sekunden senare i Jönköping och bilen var försvunnen och jag vågade inte ringa min syrra och be henne komma och hämta mig för det var så pinsamt på något sätt. Sedan vaknade jag. Låg och tänkte på om jag var stressad på något sätt, för det här brukar vara universums sätt att tala om det för mig, men kunde inte komma på någon speciell orsak. Det ger sig väl. Somnade om och vaknade sedan klockan 03.00 och kunde inte somna om en gång till, så speciellt utvilad känner jag mig inte just nu. 

Men nu är det ny vecka och nya tag! Idag ska jag till Laserkvinnan på behandling, sen bara hem och gå ut med hundarna och göra fotrehab och sen inget mer. Har - som det ser ut just nu - en ganska lugn vecka jobbmässigt, men det kan såklart ändras med mycket kort varsel. Dags att kavla upp ärmarna och dra igång. 

Till stallet istället, v 25 2024

I torsdags var det dags för extra dressyrträning och djeflar vilket pass vi fick! Igår när jag tränade pilates kände jag att träningsvärken fortfarande inte släppt helt så det var mycket för pengarna om man säger så. Fick Köttbullen, hurra! Vi gjorde egentligen inget megasuperavancerat, vi inledde med att rida fram ganska länge med enhandsfattning - det är så nyttigt!, och sen var det en evighetsövning med öppna och skänkelvikning, men det gick i ett och svetten rann om oss alla. Köttbullen var duktig, tycker jag, hon kärvade lite i öppnan i höger varv men det blev inte sån anspänning som det mycket väl skulle kunna ha blivit, vet inte om det är jag som har blivit bättre på att tolka hennes signaler eller hon som har insett att det inte hjälper. Hehe. Efter ridningen s-l-ä-p-a-d-e vi oss ner till hagarna med hästar och ponnyer och sen tillbaka upp till stallet igen med trötta fötter. Nu är det sommarlov för hästarna, vi ses igen vecka 31 då det är dags för BOOT CAMP. 

It's written in the starlight

Igår hade jag ett möte klockan 10 och planen var att jag sedan skulle åka hem och ta några timmars ledigt för att sedan fortsätta arbetsdagen när jag var i synk med USA:s tidszon. Mötet började dock en timme senare än jag trott, vilket innebar att min tidsplan sprack något. Svängde inom Willys på hemvägen, parkeringen var oroväckande full och det verkade som att jag var den enda som inte skulle bjuda in till fest à la Pripps Blå-reklamen för djävlar vad folk bunkrade upp. Jag fick tag på allt jag behövde för att sno ihop en midsommarlunch, skönt att det är fixat i alla fall. 

Kom hem, slängde ut hundarna i trädgården, släppte ut hönsen, gick in med hundarna, åt lunch, tog med min hundarna ut på promenad. Promenerade cirka 1½ timme, hann sedan klämma in ett pass pilates också innan det var dags att börja jobba igen. När jobbdelen var avklarad var jag rätt trött, men tvingade mig själv att åtminstone städa toaletten, bädda rent i sängarna, tömma diskmaskinen och gå ut med soporna innan jag gav mig själv ledigt för resten av dagen.

Det var ju onsdag och därför filmkväll. Vi såg en dansk komedi som hette Hygge! som väl var sådär, den  var lite smårolig ibland men också väldigt konstruerad och också rätt förutsägbar.  

Så var det då dagen före midsommarafton. Det påstås att jobbet ska bjuda på midsommarlunch, sen har jag ett möte som börjar klockan 13 och sen är det hem, ut med hundarna, städa klart och så iväg till stallet för  ett pass extra dressyrträning. Sen väntar långhelg och inget planerat. SÅ GÖTT. Over & out. 

Folk som sår i snö

Har läst Folk som sår i snö av Tina Harnesk och det tycker jag att du också kan göra. Detta är handlingen:

Ingen ska komma och berätta för Máriddja när hon ska dö och ingen kan dra ur 85-åringen sanningen om cancerdiagnosen hon fått.
Särskilt maken Biera måste hållas ovetande. Den enda hon kan anförtro sig åt är Siri, en växeltelefonist i den nya telefonapparatmaskinen som gubben skaffat bakom hennes rygg.
Kajs mamma är död utan att ha yppat sin hemlighet. Kan Norrbotten ge Kaj en plats att slå rot och kommer Mimmi våga be honom om det hon längtar efter mer än allt? För sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn för då kan allt gå förlorat.
Det börjar med andra ord bli hög tid att tjuvskjuta en älg. Och tända på en lada.

Jag gillade det mesta med den här boken. Kanske att de där samtalen mellan Máriddja och Siri fick ta lite väl mycket plats, och ibland tyckte jag att det blev lite skevt med den språkliga balansen mellan den ibland lite skämtsamt raljerande tonen och när det ibland blev så finstämt och känslosamt att man fick gåshud och en klump i halsen. Men nu petar jag i smådetaljer här. Såg en recension där någon tyckte att boken blev obegriplig med alltför mycket inblandning av samiska ord och uttryck, men det håller jag inte med om. Har ju rätt så nyligen läst Stöld och Straff av Ann-Helén Laestadius och det kanske är därför jag är lite uppdaterad? Hehe. Nä, men jag tyckte det framgick av sammanhanget, inget blev obegripligt utom möjligen att det dröjde orimligt länge innan jag förstod att Biera var samiska för Per, men det var kanske meningen? Hur som helst. Den här boken får fem skotrar av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er. 

If you want it right now you can have it right here

Igår hade jag en sån där splittrad dag på jobbet. Hade möten, slutade vid lunch, åkte på massage, kom hem, smackade igång jobbdatorn för lite fler möten. Var sedan trött både efter massagen och alla möten, men tog ut hundarna på promenad och piggnade till något. Kom hem ungefär den tid då det var dags att ge hundarna deras kvällsmat, så gjorde det, släppte ut dom i trädgården, lockade in hönsen i hönsgården, samlade ihop ägg och hundar, gick in och åt kvällsmat. Kom sedan på att ÅH NEJ!! jag hade ju glömt att göra min fotrehab (ska göras varannan dag) så det var bara att masa sig upp igen och plocka fram gummiband och tennisboll och andra attiraljer och köra igång. Sen ringde min syrra och vi babblade en stund, mest om ett litet drama i hennes kompiskrets där vissa nu hade börjat umgås mer men då utan att bjuda in de andra, och det är väl inget med det egentligen men ändå hade det blivit som att de liksom smusslade med det för att inte trampa andra på tårna. Jag känner ingen av de här personerna så för mig var det väl lite som att Radioteatern ger ett medelålders medelklassdrama, men men. 

Tidigt i säng, min man var ännu tröttare än jag p g a att han har så långa dagar just nu. Inte på jobbet, men logistiken till och från lämnar en del övrigt att önska. Det är väl knappt 4 mil dit, men för att kunna vara på plats klockan 07 när de börjar så måste han ta bussen hemifrån 05.40 och får sedan stå och vänta i stan en halvtimme på nästa buss. Slutar 16 och förut hann han precis med en buss så att han var hemma till 17 men nu är det sommartidtabell så nu är han inte hemma förrän 18 och energinivån är därefter. Jag hade blivit TOKIG, framför allt av det här med att stå och vänta på bussar man ska byta till, men han tycker ändå det funkar. Med tanke på hur djävla dyrt det är att äga och köra bil så är det ju bra för Familjen AB. 

Idag har jag ytterligare en sån där splittrad dag med möten både arla och särla. Ska storhandla på hemvägen också för att ytterligare förgylla dagen något, men skönt att kunna göra det innan varenda djävel ska rusa omkring på Willys och bunkra färskpotatis och dill och gräslök som om det inte fanns någon morgondag. Förhoppningsvis hinner/orkar jag också städa lite. Vi brukar ju veckostäda på torsdagarna, men imorgon ska jag ju rida ett extra dressyrpass och det börjar redan klockan 17 vilket innebär att jag måste åka hemifrån senast 16 och innan dess ska hundarna hinna rastas och för att det inte ska bli tokstressigt så får jag nog dela upp städningen och ta en del på onsdagen och lite på torsdagen. Intressenklubben kan sluta anteckna nu. 

En giftig sanning

Har läst En giftig sanning av Camilla Sten. För sent upptäckte jag att det var en fristående fortsättning på En farlig talang, som jag inte orkade läsa ut p g a ointressant. Men jag tänkte att jag får väl ge den en chans när jag ändå baxat hem den från bibblan. Detta är handlingen:

När den unga standupkomikern Lina Gyllenborg hittas död i sitt hem anklagas hennes pojkvän Jonas för mordet. Han hävdar att han är oskyldig, men både polisen och media är övertygade om hans skuld. Trots detta frias han i rätten, till allmänhetens chock.
Fyra år senare kontaktar Jonas kriminalpsykolog Rebecca Lekman med en begäran: han vill att hon ska hjälpa honom att hitta Linas mördare. Rebecca misstänker att Jonas ljuger för henne, men ett tungt besked gör att hon inte kan tacka nej till arvodet. 
När Rebecca börjar gräva djupare upptäcker hon att Lina haft hemligheter som kan ha kostat henne livet. Och snart inser hon att det finns någon som är villig att göra vad som helst för att förhindra att sanningen ska komma ut.

Jag tog mig (uppenbarligen) igenom den här boken, den hade väl i alla fall snäppet mer action än sin föregångare. Tycker dock inte att den var sådär superduperbra, stör mig på karaktären Rebecca för att hon alltid "vet" exakt när folk ljuger, bara för att hon är psykolog så har hon väl ändå inget sjätte sinne ELLÖR? Tycker också det är irriterande att hennes föräldrar konsekvent ska omnämnas "din mamma" och "din pappa" när någon talar om någon av dom. Plus: men ordna upp ditt djävla äktenskap eller skilj dig? Orkar inte. Den här boken får två punchlines av fem möjliga.