Coming up: helg

Igår jobbade jag med statistik, satt och uppdaterade en massa diagram som visade förändringar över tid och då behöver man, jag, inte tänka utan det är bara högerklicka, markera data, klicka här, klicka där, upprepa i oändlighet. Otroligt vilsamt, men också lite sövande så för att inte falla i koma så drog jag igång lite julmusik på Youtube, men det var faktiskt rätt sövande så när jag skulle stänga av så såg jag i kanten av Youtube rubriken LEMLÄSTADE SIN DÖDA VÄNS KROPP som jag såklart inte kunde låta bli att klicka på och det var en inspelning från en rättegång om en man som hade inte bara haft ihjäl utan också styckat och stoppat sin väns kropp i frysen. Enligt sig själv för att han inte hade någon stor frys. Allt under inverkan av heroin och tabletter, så det var väl rationellt med en knarkhjärnas mått mätt. Det var inte sövande, kan jag meddela. 

Kom hem, städade, sen skulle min man ha jobbintervju på Teams så jag blev utschasad med hundarna för att inte störa. Skulle ju ändå gå ut, så det var inte så illa som det lät. Kasade och slirade ett varv runt byn i snömodden, vilket inte på något sätt var behagligt. Kom hem och sen var det dags att åka till stallet. Efter ridningen var det ett litet möte om hemsidan, sen körde jag hem i tät dimma och kom hem lagom tills handbollen började, och efter matchen var det läggdags. 

Idag ska bilen på service så jag har tagit bussen. Gick från stan och ut hit till industriområdet där mitt jobb ligger, det tog 40 minuter i så rask takt det nu gick i snömodden. Det känns okej att åka buss på morgonen, men fasar lite för att göra om samma procedur i eftermiddag för då går man, eller i alla fall jag, med mer tunga fjät och fullt med folk lär det ju vara överallt också. En av miljoner fördelar med att börja och sluta tidigt (och i förlängningen tyvärr också att köra bil) är ju att man kan röra sig i människobyn på tider då resten av Ankeborgs kommun är någon annanstans, men ska man åka kollektivt från landsbygden får man ju anpassa sig efter de tider som finns, och de är inte så många. Men ska väl inte klaga eftersom jag åker buss så otroligt sällan så de få tillfällen jag gör det får jag väl bita ihop och stå ut. 

Vad händer i helgen? Imorgon ska jag rida Köttbullen för tränare, sen är det handboll, Sverige-Ungern, på kvällen och det är väl ungefär allt som är planerat. Over & out. 

Till stallet v 49 2023, pt 2

Igår var det en övning med bommar. IGEN! Jag vet att det är väldigt nyttigt och bra med bommar, men ibland tycker jag inte att vi gör något annat och då längtar jag efter att bara trava på en volt under nedsittning och bara manglas runt. Gårdagens övning var: trav över en bomserie med normala avstånd och sedan över en annan som låg i sicksack och hade längre avstånd och där man då skulle välja om man skulle rida på framåt eller hålla igen. Sen samma sak i galopp, fast då skulle vi göra en volt runt bommarna med normala avstånd. Det gick väl rätt så okej, fast Köttbullen var lite seg i början. Fast efter att vi hade galopperat några gånger över bommarna så blev hon nästan lite het och började typ försöka hoppa studs över dom. Här var det visst High Chaparall, vad hände med att rida kontrollerat? frågade ridlärare V och jag svarade att jag inte hade haft så värst mycket att säga till om där. Sen gjorde vi om det och då fick jag hålla igen för hon ville verkligen rusa och hoppa över dom istället för att bara ta galoppsprång. 

Nästa vecka är sista gången för terminen och då skulle vi rösta om vi ville rida dressyr eller Working Equitation, och WE vann. Tyvärr, måste jag säga, det kan väl visst vara kul och utmanande, men går man i en dressyrgrupp vill man väl i första hand rida dressyr? Det var det dock bara jag som tänkte, så minoriteten fick foga sig. Aja, det blir säkert bra. 

Hurra, Sverige-Kamerun 37-13

Ja, men här får man ju ändå säga att Sverige promenadsegrade hem första matchen i huvudrundan. Det var aldrig ens en smula nervöst, trots rätt så många blågula tekniska fel. Bra att få igång de lite yngre förmågorna också och den för mig nya målvakten Irma Schjött var ju flink mellan stolparna (och lyckades dessutom göra två mål) även om det kamerunska skyttet kanske inte alltid var på topp. Var nästan så att man tyckte synd om Kamerun som inte lyckades med så värst mycket och som dessutom fick två röda kort. Nu väntar möte mot Ungern på lördag, det kommer att bli betydligt tuffare och NERVÖST. 

Ï'm having an affair with a random computer

Igår visade en kollega mig att man kan fota av en kinesisk text med Google Lens och få den översatt bara sådär. Jag berättade då om barnprogrammet Från A till Ö där Hedvig pratade med sin syster i en BILDTELEFON och hur fränt man tyckte detta 1974 var när Televerkets grå Dialog var det allra hetaste i telekomväg. Man tyckte det var så otroligt coolt men framför allt var det heeeeelt overkligt, gick jag på inför de lätt blaserade 90-talistkollegorna och kände mig som en gammal sagotant. Men nu är vi alltså i framtiden. 

Dåtid

Framtid

Igår var jag hos Laserkvinnan efter jobbet. Säga vad man vill om henne, men hon är inte blyg för att ta i. Nu var det armen (med den trilskande armbågen) som fick sig en omgång utöver axlar och skulderblad och det var bara att ligga och försöka andas igenom smärtan som vid en förlossning, hehe. Kändes som att det gjorde nytta i alla fall, fast nu är det många bud om den här armbågen. Kiropraktorn menade ju att det handlade om senor på armbågens utsida, sjukgymnasten tror ju uppenbarligen att det är någon variant av golf/padelarmbåge och Laserkvinnans åsikt är att allt beror på att armen är sned. Jag bryr mig snart inte om vad det beror på, bara det någon gång kunde bli bättre. Det gör ju inte så ont att jag är direkt handikappad, det finns ju inget som jag inte kan göra, men det här att göra saker när det gör ont har jag ändå min beskärda del av och det främjar ju inte direkt ens livskvalitet om jag säger så. 

Efter behandlingen åkte jag hem, drog på mig reflexband eftersom det var på väg att börja skymma (15.45, helt djävla orimligt), tog hundarna och gick ut i det snöslask som var vädret för dagen. Iskall smält snö trängde omedelbart genom mina ej vattentäta barfotaskor, men det blir som en slags våtdräkteffekt så efter cirka tio minuter så frös jag inte längre. Gick runt i byn pga mörkret, men det är sannerligen inte jättekul för där går ju ALLA, och hundarna vill stanna hela tiden och det ska nosas och skvättas och sprättas till förbannelse och lite till.

Kom hem, duschade, åt kvällsmat och sedan var det ju filmkväll med min man. Det blev första halvan av Harry Potter och hemligheternas kammare, sen orkade jag inte mer utan gick och lade mig. Somnade till men vaknade igen nästan med en gång och sen dröjde det LÄNGE innan jag kunde somna om, kändes det som i alla fall. Försöker undvika att titta på klockan i såna lägen för det skapar bara mer stress. 

Igår fick vi inbjudan till julbord på jobbet. Fast det ska inte vara julmat utan trerätters på en rätt fin restaurang i stan, men det fick ändå heta "julbord" inom citationstecken och inte mig emot, är inget fan av julmat i allmänhet och hatar julbord på lokal i synnerhet för det är så trångt och varmt och stökigt och fyllt av skrammel och sorl så jag gråter ju inte ögonen ur mig om jag slipper. Irriterade mig dock på bristen på framförhållning. Det här har "varit på gång" ett bra tag och det har tisslats och tasslats om det bland några utvalda, men det ska liksom vara lite hemligt och ingen utanför den inre kretsen ska få veta något. Samma sak som när vi hade personalaktivitet i höstas, informationen ska komma i sista sekunden och man får knappt veta vilket datum det är ens en gång.  

Har verkligen ingen lust att gå, dels pga att det sällan brukar vara speciellt mycket high life på våra personalfester, men också för att markera mot de festfixande personerna som tydligen tycker att alla bara ska släppa allt de har för händer när de kallar. Nu har jag visserligen inget i mina händer att släppa just den dagen, men som sagt, det är PRINCIPEN. Plus att jag som sagt inte tycker att det är särskilt kul med personalfester längre. Jag gillar mitt jobb, det gör jag,  men en av grejerna jag uppskattar är att man för det mesta kan gneta på i ensamhet. Har såklart en massa möten och sånt, men skulle nog säga att jag tillbringar merparten av min tid tillsammans med kollegorna me, myself and I, vilket passar mig alldeles förträffligt. De lokala kollegorna är, bortsett från några få personer, inte jätteroliga att umgås med. Alltså, det är inget fel på dom så, bara det att jag helt ärligt tycker de är rätt tråkiga (och antar att de tycker samma om mig). Så min tanke var att jag skulle tacka nej till "julbordet" med vändande mail, men sen gjorde jag ett sånt där orimligt löfte som jag gör ibland för att det ska verka som att jag kan påverka balansen i universum, om bara x inträffar så ska jag göra y där y är en handling som för mig är lite tråkig och självuppoffrande och som jag inte har någon direkt vinning av själv. 

Det är ju egentligen en alldeles otroligt löjlig grej att hålla på med eftersom hela konceptet bygger på att man tror att det finns en högre makt som styr och ställer och balanserar goda gärningar mot mindre goda, och det tror jag ju inte att det finns. Fast det är kanske dumt att chansa? skojade jag till min bror för ett tag sen efter att ha berättat om bakgrunden till mitt beslut att mot bättre vetande engagera mig i en föreningsstyrelse igen, vilket var insatsen för att skapa ett välvilligt inställt universum i en viss sak. Hur som helst, igår berättade min man, som ju blev uppsagd från sitt jobb för några veckor sedan, att han skulle på en jobbintervju som idag då, och då tänkte jag Om han får det jobbet så ska jag gå på "julbordet". Min man hatar och är verkligen sämst i Sverige på att vara arbetslös, även om jag i den här bloggen kanske mest gnäller på att han aldrig tar tag i saker hemma så har han nog snudd på den högsta arbetsmoralen av alla människor jag känner, som anställd dårå, och han mår verkligen dåligt av att inte ha ett jobb och det är ju inte så att de åtta timmarna om dagen som han annars skulle ha jobbet ägnas åt att göra sånt som han tidigare skyllt på att han "inte hunnit (till exempel städa källaren), för så funkar det ju inte riktigt tyvärr. Aja, vi får väl se hur det här går. 

Ikväll är det ridning och efter det ska vi ha möte om klubbens hemsida. Har visat ett förnämligt alternativ till nuvarande plattform som styrelsen accepterat, men vissa detaljer inför en kommande domänflytt behöver redas ut och det hoppas jag kan falla på plats ikväll. Har sagt att jag ska vara ledig från 21 december till efter trettonhelgen och hoppas på att kunna lägga massor av tid på att bygga en ny, matig och lättnavigerad hemsida, men det är som det är i föreningslivet: inga snabba beslut, så vi får väl se var det landar. 

Skulle aldrig göra något dumt eller vara elak

Då och då läser jag hästannonser. Ska absolut inte ha häst, kan eventuellt tänka mig att bli medryttare igen om det är ett okej upplägg, men känns också som att jag har flyttat gränsen för vad som är ett okej upplägg. När jag blev medryttare på Lille P var jag noga med att betona att det var viktigt för mig att ägaren kände förtroende för mig och min ridning. När jag började rida honom förra hösten så hade han blivit inriden under våren och sedan gått på bete hela sommaren och var nu i princip inte mer igång än att han hade blivit longerad några gånger med sadel och träns så det var ju verkligen i stort sett som att börja om från ruta ett. Och efter ett par månader fick jag ett sms från ägaren där hon skrev att hon testat att rida honom och oj vilken skillnad (till det bättre dårå) och tyckte det var superbra. Och jag tycker jag var transparent och informerade om både ups and downs som det ju såklart alltid är, men särskilt med en unghäst under igångsättning och utbildning, men jag tyckte ju också att det gick framåt. 

Bortsett från en gång när jag var sjuk och en annan gång när det hade kommit 30 centimeter snö över natten så kom jag som avtalat alla dagar (meddelade såklart också att jag inte kunde komma de gångerna). Inga stallsysslor ingick egentligen i upplägget, men jag mockade ridbanan och sopade stallgången minutiöst efter varje gång, putsade sadel och träns minst en gång i veckan och lade tillbaka allting exakt där jag hade tagit det. Har läst i diverse hästrelaterade Facebookgrupper om medryttare som aldrig kommer som avtalat, som slarvar och hafsar och inte alls gör vad som kommit överens om, fast jag antar att majoriteten ändå sköter sig exemplariskt men det är väl inte dom man skriver om. Skulle nog ändå säga att jag hör till den senare gruppen. Men från att "du får rida hur mycket du vill" och prata om att vi skulle ta dit tränare och att jag kunde ta med honom till ridskolan och rida honom på lektion (allt enligt ägarens förslag) till att plötsligt "nu vill jag rida mer själv" till "nu behöver jag ingen hjälp mer" snudd på från en vecka till en annan, och även om jag på ett plan kan förstå det, det är ju hennes häst, så kom det ju ändå lite plötsligt, men okej, det är som det är. 

Men sen fanns det ju plötsligt en ny medryttare trots ägarens ord om att "jag hör av mig om jag behöver hjälp igen", och då tänkte jag att jaja, det var väl nåt personligt dårå, inte så kul kanske, men inte heller något jag kan göra så mycket åt, det är väl bara att gå vidare i livet helt enkelt. Men sen såg jag i någon Facebookgrupp att hon sökte "någon som kunde aktivera från marken" och SEN blev jag ju tillfrågad om jag kunde tänka mig att rida ut honom ett par gånger i veckan och NJAE, nu räcker det väl, kände jag då. Dels för att jag inte är jätteintresserad av att bara rida ut, men främst för att jag inte klarar av när folk är så himla röriga och håller på att ändra sig hela tiden. Folk behöver verkligen inte gilla mig eller tycka att jag rider bra, men då får det väl gälla hela tiden då? 

Sen känner jag också att det ändå är ganska gött att inte vara så himla uppbunden, utan jag har mina två kvällar i veckan på ridskolan och behöver inte, som förra hösten/vintern, hetsa hem från jobbet för att hinna rida innan det blev mörkt. Så "ett okej upplägg" som medryttare hade kanske varit...en gång i veckan? Eller max två. Drömmen hade varit någon i närheten som bara ville ha hjälp med dressyr/markarbete och som hade tillgång till en vettig ridbana eller helst ett ridhus (ja, nu var det ju drömma jag fick göra). Någon som älskade att hoppa och/eller rida i skogen men som hatade att rida på banan och som gärna överlät det till någon annan. Sen kan jag absolut mocka och bära vatten och packa höpåsar och putsa och whatever stallsysslor som behöver göras, det tycker jag bara är mysigt. Men ja, sannolikheten för att det ska finnas någon som matchar detta är väl inte sådär jättestor känner jag. Såg i och för sig för ett tag sen någon lite utanför byn som sökte någon som ville "rida ut eller trimma på banan någon gång i veckan", lät ju bra men de ville också att man skulle skicka film på när man rider  för det här var tävlingsponnyer, och då kände jag att de nog förväntar sig att man ska vara mer än bara hobbyryttare så det var ju bara att scrolla vidare som det heter. 

Hur som helst. Kollar på hästannonser som sagt, men det är 99,99 % rena fantasier. Men det är kul att läsa ändå. En grej som jag har reagerat på är något som snudd på har blivit en standardformulering i alla annonser på senare år, nämligen fraser i stil med "skulle aldrig göra något dumt" eller "skulle aldrig vara elak" eller "menar inget illa". Ett typiskt exempel är: Snäll [ålder, kön, härstamning etc], okomplicerad i all hantering så som lasta, duscha, sko, klippa etc. Snäll att rida, trafiksäker, går att rida ut på ensam och i grupp. Ingen nybörjarhäst då hen har mycket energi, men skulle aldrig göra något dumt som att bocka eller sticka. Alternativen är kan bocka lite i galoppen men skulle aldrig vara elak eller är snäll för det mesta, kan ha lite attityd ibland men menar inget illa med det. Det är ju alldeles HEMSKT vad folk är insatta i vad deras hästar tänker och känner och framför allt vad dom (hästarna alltså) har för uppsåt i sina beteenden. Okej, jag vet att väldigt få, om ens några hästar är elaka utan anledning, är de det så  är det oftast ett uttryck för att de har ont någonstans, eller att de vantrivs, så det är klart man kan skriva så och ändå så att säga ha täckning på kontot för det. Men "skulle aldrig göra något dumt" eller liknande, hur kan man ens lova något sånt? Hästar är ju ändå flyktdjur. Jag skulle väl kunna säga om Köttbullen, som jag ändå ridit ganska mycket, att det är rätt sällan hon "gör något dumt" i den meningen att hon (peppar, peppar, osv) så gott som aldrig sticker eller bockar (i alla fall var det längesen nu), men visst har det hänt att även hon har studsat till lite när det i hennes värld har stått en skottkärra på fel ställe eller när det har prasslat mystiskt i någon buske vi har passerat. Men det betyder ju inte att det aldrig kommer att hända. Och att som ägare lägga mänskliga värderingar som elakt och illasinnat i för hästen helt naturliga beteenden känns ju...ja, jag vet inte, men lite korkat? 

Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, men jag behövde väl ventilera detta och tja, nu är det skrivet och färdigt att kastas ut i cyberspace där det kommer att studsa runt till ingen nytta forever and ever and ever. 

The one with the prettiest of views

Igår läste jag klagomål på snöröjning, eller kanske snarare utebliven snöröjning, i någon lokal Facebookgrupp och tänkte att fan vad folk gnäller, nu har det ju inte snöat på flera dagar. Men igår började det istället blåsa och när jag körde till jobbet i morse så var det plötsligt decimeterdjup snö på vägen på sina ställen pga snödrev. Det var man ju inte riktigt med på, och jag kan föreställa mig att det är hundra gånger värre nere på det riktiga Österlen, så klaget var kanske befogat ändå. 

Idag är jag t-r-ö-t-t. Två nätter i rad med för lite sömn, igår pga handboll. Var svintrött och höll på att nicka till i försnacket inför matchen, men efter matchen var jag däremot adrenalinstinn och uppe i varv. Somnade väl ändå hyfsat snabbt men det har blivit för få timmar, det har det.

Igår kom jag hem, tog med mig hundarna och drog till skogs. Fast det blev inte den rundan jag hade tänkt mig för på vägen upp till skogen såg jag en gubbe med en (tror jag) yorkshireterrier som jag har stött ihop med någon gång tidigare sega sig upp för första backen, och han är en sån som är fullständigt oförmögen att förstå att inte alla vill att ens hundar ska hälsa på varandra om så alla inblandade står och vrålskäller mot varandra och inte verkar ett dugg sugna på annat än ett rejält slagsmål. Slog av på takten för att låta honom försvinna, men gubben är också en sån som stannar varje gång hunden stannar och kan stå där och låta hunden nosa i flera minuter varje gång innan de långsamt sätter sig i rörelse igen. Och just där stigen går upp i skogen finns det inte plats för två personer att mötas och jag kände bara att näe, jag orkar inte. Så jag vek av och gick en runda i byn istället, vilket jag tycker är sådär, men tröstade mig med att det i alla fall var plogat och grusat så jag slapp pulsa i snön. Alltid något. 

Kom hem, konstaterade att jag inte skulle hinna med mitt pilatespass innan det var dags att åka igen så jag hängde lite med min man. Åkte sedan förbi bibblan och lämnade en bok och till affären för att hämta ett paket (gamla ramar som jag köpt på Tradera) och sedan vidare till veterinären. Tage fick sin spruta och var väl måttligt imponerad av veterinären i övrigt. Åkte sedan hem, tränade och sedan var klockan halv sju. Var som sagt trött efter att ha sovit för lite natten till igår, men eftersom det vankades handboll så var det ju bara att försöka hålla ångan uppe. 

Idag ska jag till Laserkvinnan på behandling och ikväll har ju jag och min man filmkväll. Hoppas jag kan hålla mig vaken, hehe.  

Hurra, Sverige-Kroatien 22-17

Men alltså PUUUH VILKEN HIMLA MATCH! Började med en extremt målsnål period där första målet inte kom förrän efter 5 minuter och 15 sekunder och då på straff. Jag som var lite orolig för Evelina Eriksson som gjorde en mycket blek insats mot Kina, men nu tog hon plötsligt allt (och då är ju Kroatien en betydligt vassare motståndare än Kina)! Tyvärr gjorde Kroatiens målvakt detsamma och första halvlek var jämn och spännande. Rolig handboll att titta på dock med högt tempo. Sen började Sverige sakta dra ifrån och hamna i överläge men man kunde ju inte slappna av och jag väntade hela tiden på att något skulle börja fallera: försvaret, målvakten, anfallsspelet? för så brukar det vara. Men Sverige spelade ett fantastiskt försvarsspel, det var en period när det blev lite missar i anfallet och Kroatien började närma sig, men sen hux flux stämde allt och två snabba raka mål så ordnade det upp sig och det var nog snarare för Kroatien det fallerade. Bör ju också betyda att Sverige spelar drn sena matchen på torsdag och att jag hinner hem till den. Tack, Sverige! Nu ska jag unna mig i lite eftersnack innan det är (långt efter) läggdags. 

PS: Idag briljerade många, men extra värda att nämna (förutom Evelina Eriksson som slutade på en räddningsprocent på 50) var Jenny Carlsson och Linn Blohm. Undrar om det kommer att komma några pigga rubriker om Dunder-Carlsson och Blohm nu? Kom isåfall ihåg var ni hörde det först.