Can't believe it's a matter of days

Igår var det banne mig väder! Sol, regn, sol igen, åska, hagel, ösregn och sedan sol igen. Aja, hellre det än den där supervärmen och medföljande supertorkan, nu har det ju i alla fall börjat bli grönt igen istället för höstfärger strax efter midsommar.  

Igår öppnade bibblan efter att ha haft semesterstängt i 14 dagar. Svängde inom direkt efter jobbet, hämtade en hel drös med böcker som kommit strax innan de stängde men som jag inte hunnit hämta ut eftersom jag inte fattade att de skulle ha stängt. Bibliotekarie-Eva berättade att nu ska bibblan moderniseras och få självservice och grejer. Plus utökade öppettider! Till och med ha öppet på helgerna. Det ser man ju verkligen fram emot, tre eftermiddagar i veckan är lite snålt. Enda nackdelen är väl att de (enligt bibliotekarie-Eva) inte kommer att öppna förrän klockan 16.00 så det där med att "svänga inom direkt efter jobbet" kommer ju inte längre att bli möjligt för undertecknad. Det är för att det också är skolbibliotek och på dagarna vill skolan ha biblioteket för sig själv. Men det spelar ju inte så stor roll när man som jag bor kanske 700 meter från biblioteket och man kan kvista dit och hem igen på en ordinär kafferast. 

Kom hem, tränade tabata medan jag inväntade att en plötslig åsk- och hagelskur skulle dra förbi. Gick sedan ut med hundarna. Var lite social med familjen och pratade i telefon med min syrra och min mamma plus messade med min bror. Det blåste en del, så jag fick gå med handen kupad om min in-ear-bluetooth-hörlur som en annan Jerry Williams för att det alls skulle höras vad jag sa, vilket ju förtog en hel del av grejen med handsfree om ni frågar mig. 

Kom hem igen, gick en sväng i trädgården, plockade och åt lite hallon och krusbär som börjar bli mogna nu. Gick in och åt kvällsmat, läste, funderade lite på att kolla på någon serie men det stannade vid funderingar. Vi bytte ju från Telenor till Tele2 för ett par veckor sedan, då fick vi också en ny tv-box med nån slags inbyggd chromecast-funktion så att det till och med finns knappar för Netflix och SVT Play på fjärrkontrollen. Gött när det är smidigt. Kollar dock generellt väldigt lite på tv sommartid, men nu såg jag att det hade kommit en ny säsong av Happy Valley och den gillade jag. Alla såna serier kan jag titta på själv för min man gillar inte polisdeckare. Han gillar heller inte socialrealism och inte relationsdraman, så varje gång jag föreslår något sånt så är det kalla handen direkt. Det hindrar honom dock inte från att stanna till när jag kollar och sedan kan han i mina ögon bli ståendes där rätt länge för att vara någon som absolut inte vill se "sånt där skit" (om vän av ordning undrar vad min man gillar att titta på så är det: science fiction, krigsdraman och vissa komedier). Ibland föreslår jag att han ska sätta sig så vi kan kolla tillsammans eftersom det ju ändå verkar som att han är lite intresserad, men nä, det har han enligt sig själv inte tid med. Det är som att han inte fattar att samma tid (som han anser sig inte ha) förflyter oavsett om han står upp eller sitter ner. 

Lyssnade på P3 Historia om Stockholms blodbad, det är ju mustiga grejer alltså. Jag tycker att jag generellt är rätt så dålig på historia, högstadiet gjorde så att allt blev tråkigt genom att det nästan bara var fokus på årtal och väldigt lite på orsak och verkan, däraf känns det som att jag har kunskapsluckor som behöver täppas till. Till exempel har jag inte fattat förrän i pinsamt modern tid att Sture, som i Sturemorden, var en adelsätt, jag trodde att om man hette till exempel Sten Sture så var det lite som att ha ett dubbelnamn i stil med Karl-Oskar eller Per-Erik. Har liksom aldrig reflekterat över att, om Sten Sture istället hetat Sten-Sture, borde haft ett efternamn, eller så tänkte jag helt slött att det var "Den-Yngre" eller "Den-Äldre" som var efternamnen.

På tal om namn så hette en av dom i Sturemorden som blev mördade (av Erik XIV) Dionysius Beurraeus. Det var väl ändå ett namn att heta, va? Ibland tycker jag att nutida människor anstränger sig väldigt mycket för att hitta ett unikt namn till sina avkommor, men det verkar inte direkt vara ett nytt påfund. 

Från och med nu

Har läst Från och med nu av Martina Haag, den handlar om det här:

Malin och Tanja träffas på en nyårsfest och ingår en pakt. Inom ett år ska de uppfylla alla drömmar de någonsin haft. Ingenting är för pinsamt, läskigt eller svårt. De ger sig ut på en resa som kommer att förändra dem för alltid.  

Jag har läst och gillat rätt många av Martina Haags böcker och tycker att hon verkar vara en himla kul person, men alltså NÄE vad den här boken inte var något för mig. Så himla konstruerad och osannolik handling att jag tröttnade ganska omgående och hade den varit tjockare hade jag lagt den ifrån mig, men nu ögnade jag pliktskyldigast igenom den för att se om den möjligen blev bättre mot slutet. Det blev den inte. Den får en bucket list av fem möjliga. 

Åsåvaremåndagigen

Det känns väldigt konstigt, men än så länge känns det inte sådär oöverstigligt jobbigt att jobba som det brukar göra när semestern närmar sig i allmänhet och i synnerhet när man har valt att ha semester sent. Känns som att allting går på rutin och flyter på. Det KAN ju såklart också ha att göra med att jag just nu har det ganska lugnt på jobbet eftersom i princip alla andra har semester men jag täcker inte upp för någon så i mitt fall betyder det bara: nästan inga möten, nästan inget att förbereda, nästan inga protokoll och handlingsplaner att skriva, etc. Kan i princip jobba helt ostört med mina långsiktiga projekt och det är jag sannerligen inte bortskämt med, så det gäller att passa på att njuta för så här kommer det verkligen inte att vara i evigheter, faktum är att redan nästa vecka, när (snart fd) jättebebiskollegan har slutat kommer jag att få jobba med helt andra saker för att hjulen ska rulla på. Jag tror nog att jag klarar att göra det som [jättebebiskollegan] gör på heltid på 50 %, sa jag morskt till en annan kollega förra veckan, men det är sant. Jag kan vara så rasande effektiv och liksom bara trycka saker genom systemet genom att vara överallt på en gång och ha tio miljoner bollar i luften utan att tappa någon, tror det är en av mina bättre jobbmässiga superkrafter faktiskt. 

Slutade lite tidigare i fredags, åkte till fältet och körde min lilla intervallträning, eller nu kör jag ju 40 minuter så den kanske inte är så liten längre? Ingen känning i vaden/hälen längre, skönt. Vet inte vad det var eller vad det kom ifrån, men så länge det inte kommer tillbaka så är jag nöjd. Var också nöjd med detta LIFE HACK: att fylla en flaska med kallt kolsyrat vatten från automaten på jobbet så att man har en flaska kallt kolsyrat vatten att dricka när man varm och svettig sätter sig i bilen efter sin lilla medelstora? intervallträning. 

Körde som en biltjuv hem för att hinna se Nations cup från Falsterbo Horse Show, det gick väl inte sådär jättebra för Sverige tyvärr. Ändå alltid kul med nationshoppningar och lag. Är det något jag kan sakna så är det när vi höll på med ponnyallsvenskan, Gud vad det var spännande när man höll på att räkna poäng och hoppas på strykresultat och hetsiga resonemang i stil med om deras sista ryttare rider på minst 69 % så ligger vi trea!, etc. Skulle gärna vara med i den smeten igen faktiskt, fast nu är inte "min" klubb med någon allsvenska längre så jag får väl nöja mig med att sitta och skrocka om hur roligt det var på den tiden det begav sig och inte alls minnas det svinjobbiga i att vara ideell tävlingsarrangör  på en tid när a. alla anmälningar kom på post, b. alla inbetalningar gjordes på postgiro, c. alla ryttarmeddelanden, startlistor etc. skickades på post, d. alla resultat till distriktet redovisades manuellt via någon speciell blankett med karbonkopior som skulle arkiveras i hundratals år.  Det var rätt mycket administrativt pyssek kring det som nu sköts i någon webbaserad tjänst som heter TDB (tävlingsdatabasen), där man både anmäler sig, betalar och där startlistor, ryttarmeddelanden och resultat publiceras. Allt var sannerligen inte bättre förr. Minns också hur det var när det började komma ett program för resultat, minns inte vad det hette men vår anläggning var på den tiden så himla skruttig så vi kunde inte ha en dator igång samtidigt som toastjärnet i kiosken, för då gick säkringen. Vi fick lösa det på ett lite mer kreativt sätt på dressyrtävlingarna genom att den som satt i domartornet och räknade skrev ner resultatet på en liten whiteboard som man sedan höll upp så att den som satt i sekretariatet kunde notera det och uppdatera resultatlistan löpande. "Resultatlistan" var en massa träpinnar med krokar i där man hade förberett genom att skriva ekipagets namn på frystejp som klistrades på, och sedan fyllde man i resultatet och så fick man kroka av de pinnar med lägre resultat och hänga upp det senaste, och sedan kroka i de andra pinnarna igen. HERREGUD vilket pyssel. Men alla hade någon variant av detta, innan det här programmet som var föregångaren till det nuvarande TDB kom. 

Nog om det. På lördagen tog jag en promenad tillsammans med hundarna och vad som kändes som alla skogens bromsar, högsommar är härligt på många sätt men det är också då alla bitande och stickande insekter verkar ha sina allra bästa stunder. Fick dessutom kapa av min runda för den går via en skjutbana och där var det full övning. Nu är ju lyckligtvis inte våra hundar skottberörda, men man behöver ju inte heller utsätta dom för det i onödan. Gick hem och stekte pannkakor och sedan kollade jag på derbyt från Falsterbo. Min man hade tänkt klippa gräset, men det visade sig att den tändstiftskabel som gått sönder i höstas inte alls hade lagat sig själv över vintern så det blev inget med det. Ändå helt galet att vi inte har klippt gräset en enda gång i år. Ja, nu är det ju hög tid, men innan var det ju först kallt och sen torrt så det har verkligen inte börjat växa förrän typ nu.

På kvällen kollade vi på House of cards som vi har fastnat för, och sen fick min man för sig att vi också skulle hitta "något roligt" så att vi kunde alternera mellan två typer av serier. Hittade dock inget som föll oss i smaken just där och då, så vi började kolla på en indisk komedi istället. Bara dom inte brister ut i sång, för då stänger jag av, sa jag. Det sjöngs ingenting, däremot blev jag omgående väldigt trött eftersom klockan hunnit passera 21.00 och det är tydligen min gräns nuförtiden. 

 

Vi hade missat att vädra ut på ovanvåningen så jag sov som en kratta natten till söndagen p g a värme. Skulle dessutom upp tidigt för sändningarna från Falsterbo började redan 08.55. Det regnade, jag tog på mig min regnkappa och powerwalkade med hundarna och naturligtvis slutade det regna så att jag bara blev varm och svettig. Aja. Kom hem och kollade på dressyr. fick både tårar i ögonen och gåshud när jag såg Patrik Kittels kürprogram, så fint det var. I pausen mellan dressyren och hoppningen passade jag på att baka bröd och röja ur kryddskåpet, vilket var väldigt välbehövligt om ni frågar mig. Note to self: köp inte mer curry, tror jag hade tio burkar med olika varianter. Sen började Falsterbo Grand Prix och det var ju sjukt spännande från första start till sista. Kul med Stephanie Holmén som expertkommentator, men saknade Lotta Björe, tycker att hon är så himla kunnig, påläst, analytisk och proffsig på alla sätt. 

Jaha, sen var Falsterbo över och så också helgen. Bara att spotta i nävarna och köra igång med arbetsveckan dårå. Har inga speciella planer utom att på söndag ska vi, jag och min man, på turridning. Har ju inte suttit på en häst sedan terminen slutade, vilket känns som en evighet sedan, så det ska bli kul. 

Anger management by perkele vittu

Igår deltog jag på ett gruppmöte och tidigare nämnd kollega informerade om att hen ska sluta om en vecka för att börja ett nytt jobb. Ingen av det cirka tiotalet mötesdeltagare som närvarade så mycket som höjde på ögonbrynen eller ställde en fråga om någonting, det var som att de bara hade väntat på det. Personen som ledde mötet klämde till slut ur sig något lamt tackande för "den här tiden" som inte direkt lät som att det kom från hjärtat, och sen var det vidare till nästa punkt på dagordningen, ungefär. Känns lite som att jag i alla fall inte är den enda som är less på evighetslånga ursäkter och frånskyllningar till varför saker inte blivit gjorda, samt ett ständigt pågående jättebebisgnäll. För så har det varit. Vi har de här mötena varje torsdag klockan 10.30. Det finns ett antal arbetsuppgifter som olika personer i den här gruppen ansvarar för. Varje vecka går mötesordföranden igenom uppgifterna och efterfrågar vad som gjorts. Varenda vecka när frågan går till nämnda kollega så måste vi alla vänta en stund medan hen börjar klicka runt och leta efter någon powerpointpresentation. Som man väl för fan ser till att ha hittat och öppnat INNAN mötet? Eller?

Mötet fortsatte utan att något mer sades om detta. Känns till lika delar lite taskigt, det är ju liksom inte kul att vara någon som inte blir sedd, men samtidigt: varför ska jag känna att jag ska ta mer socialt ansvar än de andra, och åtminstone så orkar i alla fall inte jag engagera mig nämnvärt i någon som ändå ska sluta inom kort. Väldigt oklart hur den här (snart fd) kollegan (som ändå är 40+) har lyckats ta sig fram i arbetslivet tidigare, men tror att det kanske är möjligare att flyta under radarn och komma undan med att göra ett i bästa fall halvdant jobb om man är på ett större företag, men här är vi så få - även om själva koncernen är stor så är vi inte mer än ett tiotal tjänstemän anställda på vår sajt - att det märks direkt så fort någon inte levererar.  Om man inte levererar och när detta står klart så kan man ju antingen skärpa sig och börja leverera, eller så kan man ju ha inställningen att allting är alla andras och universums fel och att man själv bara är ett hjälplöst offer för omständigheterna och därför är i full rätt att ägna all sin tid åt att hitta på snyftiga ursäkter och bli en formlös massa av självömkan. Som man ju verkligen INTE ORKAR MED. 

Har ju dragit i trådar för att lösa problemet med att ovan nämnda kollega slutar med två veckors varsel och lösningen blev att jag ska anställa min dotter ett par månader. Hon pluggar ju, men har inget jobb annat än strödagar nu under sommaren och till hösten ska hon skriva sitt examensarbete och det går förhoppningsvis att kombinera med jobb. Arbetsskygg är hon i alla fall inte, det vet jag. Min chef tyckte att det var en MEGET GO LØSNING och jag fick beröm för snabbt och rådigt ingripande, typ.  Jaha, han  kontaktade HR och förklarade läget och skrev att han hoppades på EN HURTIG LØSNING eftersom läget var som det var, och att de skulle kontakta mig direkt för att lösa detta RIKTIGT HURTIGT dårå, och det utlovades att de skulle kontakta mig "direkt på morgonen" som igår då, och jag satt därför större delen av förmiddagen och väntade på att detta skulle ske utan att det plingade till i vare sig telefon eller inkorg. Sånt är så sjukt irriterande. Satt ju såklart inte bara och glodde utan hade annat att greja med, men det är ändå störigt. Skrev ett mail strax innan lunch, för då såg jag att HR-människan var grön på Teams, och frågade om hon hade tid att ta det nu eftersom jag skulle gå hem klockan 13.30. Fick inget svar. Vet helt ärligt inte riktigt vad man pysslar med på en HR-avdelning, men mycket verkar det vara.

Åkte till Laserkvinnan och fick behandling. Lyssnade på Camilla Läckbergs sommarprat på vägen dit och hem, det var lite sorgligt att en person som är så himla framgångsrik och liksom lyckad ändå går omkring med så mycket självhat. Och att folk tycker att de har rätt att kommentera utseende på det sättet. Internet är verkligen inte bra till allt. 

Kom hem, tog ut hundarna på en promenad, kom hem igen och då hade min man kommit hem och lyckats köra emot muren på vilken vår brevlåda hänger så att firmabilen hade blivit skrapad i sidan och brevlådan helt knycklig och hade lossnat från sitt fäste. Han var inte glad, brevlådan gick väl att fixa men firmabilen var ju enligt honom "fördärvad", fast det var ju inte som att den var i mint condition innan, så så djävla farligt var väl inte det (även om jag fattar att det är lite pinsamt). 

Hade beställt en ny laddare till min elcykel och igår hade den kommit! Yes! tänkte jag när jag fiskade upp paketet ur den lätt demolerade brevlådan på marken. Var nöjd och glad med allt som livet gav ända tills jag öppnade paketet och såg att laddaren inte alls passade. Vad FAAAAAN? Var tvungen att gå in på sidan och kolla vad det var som jag hade beställt, men johodå, det stod "passar till Monark Karin" och det är ju en Monark Karin jag har. Svor långa  och mustiga ramsor över alltings djävlighet i allmänhet och rötna internetföretag i synnerhet. Så kom min man och började plocka med sladdarna och prata om att det "kanske finns någon adapter" och jag tappade det på ett sätt som jag faktiskt inte brukar och röt RÖR NU INGENTING, JAG SKA SKICKA TILLBAKA SKITEN TILL DET DÄR DJÄVLA SKITFÖRETAGET. Mailade sedan (dock i en avsevärt mer sansad ton) och frågade hur vi skulle lösa detta på enklaste sätt. Fick till svar att jag skulle skicka tillbaks den och beställa en ny, blev upprörd på nytt eftersom VARFÖR I HELVETE SKA JAG BEHÖVA BETALA FRAKT NÄR DET ÄR DOM SOM GÖR FEL? men sen hittade jag deras "returportal" och kunde skriva ut nån etikett som förhoppningsvis löser problemet. Utom att jag fortfarande inte kan ladda min elcykel dårå. Vi har bestämt att min man ska köra och besiktiga bilen någon dag när jag inte behöver den, detvillsäga när det är en cykla-till-jobbet-måndag. Kanhända att jag igår vrålade BESTÄLL TID TILL BESIKTNINGEN NÄR FAN DU VILL FÖR JAG KOMMER VÄL ALDRIG MER ATT ANVÄNDA DEN DÄR DJÄVLA ELCYKELN. Ej jättestolt över mig själv. Började sedan städa och fick häva ur mig ytterligare en mustig radda med svordomar eftersom det tydligen bara är jag som kan gå ut med soporna i det här hushållet. Städade och gav ifrån mig så långa och dystra suckar att det kändes som på gränsen till att jag skulle börja hyperventilera, fast väldigt långsamt.

Kollade sen jobbmailen och då hade äntligen HR-människan hört av sig och jaha, nähä, då var det plötsligt VD som skulle skriva på anställningskontrakt och han är på semester och eftersom HR är HR så vet dom ingenting om vad folk egentligen jobbar med, utan tyckte att "NN kanske kan skriva på i VD:ns frånvaro?". NN jobbar med inköp och var inte ett dugg sugen på det, utan hänvisade vidare till vår produktionschef som aldrig har tid att svara på mail. Svarade därför att jag har ju skrivit på anställningskontrakt tidigare, men då var det för att det var min dotter som det var tvunget att vara någon "opartisk" som skrev på. Det tror jag nog inte att det var när vår VD anställde sin egen son på sommarjobb, men jag ska inte vara sån. Stör mig mest på att det ju inte alls sköts speciellt HURTIGT, fast det kanske är HURTIGT  med HR-mått mätt. 

För ett tag sen unnade jag mig ett par nya löparshorts, och de hade också kommit igår. Numera finns det ju en modell (som finns även på ridbyxor) med en sidoficka för mobiltelefon. Supersmidigt (i alla fall när det kommer till ridbyxor) att slippa ha någonting som liksom är i vägen eller som man riskerar att tappa (i synnerhet när det kommer till ridbyxor av modellen utan mobilficka på sidan, för även om de har fickor så är de oftast väldigt små). Och när det gäller löpning så vill ju åtminstone jag ha 1. någonstans att ha mobilen (och jag vill INTE ha ett sånt där armband som kasar ner och skaver och har sig) och 2. någonstans att göra av nycklarna. För man har ju oftast låst NÅGOT va? Huset eller bilen eller så, och den nyckeln vill man ju inte ha i handen under tiden man springer. Det verkar i alla fall ingen direkt tänka på, för det tillverkas otroligt mycket träningskläder utan fickor. Hittade i alla fall efter ett visst googlande en drömmig modell med inte bara en utan två benfickor och på rea dessutom. I svart, som jag ju helst vill ha, var alla storlekar utom S slutsålda. Jag har S i en del kläder, M i en del, beroende på om de är stora eller små i storlekarna. Chansade och beställde ett par svarta i S, tänkte att det är ju ändå stretchigt material så det går säkert bra, plus ett par mörkblå i M. Det visade sig såklart vara S och M i Thailand eller Filippinerna eller någonstans i den regionen, rent ut sagt skitsmå i storlekarna var de. M satt som ett ålskinn och S fick jag knappt ens upp över knäna. Trots stretch. Det blev jag ju inte gladare av igår, kan jag ju säga. 

Åt kvällsmat, spelade lite spel på mobilen och gick sedan och lade mig, inte direkt i vredesmod längre men någon jättekul dag att se tillbaka på var det ju inte. Idag ska jag försöka sluta lite tidigare, köra min lilla intervallträning och sen hem och slänga mig i soffan och kolla på nationshoppningen från Falsterbo. Vi hoppas att den planen håller åtminstone. 

And I won't cry out anymore

Igår var en alldeles otroligt seeeeeg dag. Skulle haft ett möte på förmiddagen, det blev inställt. Gjorde jag något vettigt istället? Nä, det kändes mest som att jag satt och plockade med tusen lösa trådar utan att  riktigt komma någon vart med någonting. Det regnade hela förmiddagen. Åkte hem, tog på mig  min fancy regnkappa som jag köpte på rea på Norrsken för ett par år sen och nästan aldrig använt, eller använt den har jag ju gjort, men nästan aldrig när det har regnat. Gick ut med hundarna och i samma stund som jag satte foten på yttertrappan så bröt solen fram och började lysa. Gick iväg, höll på att koka bort i min regnkappa som ska hålla ute 10 000 meter vattenpelare som jag tydligen aldrig får chans att prova om det är sant eller inte för så fort den åker på så slutar det regna. Lyssnade på Hooja och Mårdis' sommarprat medan jag bokstavligt talat ångade fram, tycker de verkar vara så himla mysiga, jordnära och ödmjuka  personer även om de inte direkt representerar den typ av musik jag lyssnar på.  

Kom hem, körde ett pass tabata och pustade en stund. Packade sedan ihop vår gamla router och tv-box och grejer för att skicka tillbaks till Telenor. Tågade ner till Konsum och lämnade in paketet för att slippa betala 695 kronor eftersom denna utrustning tydligen bara var "till låns". Kom hem igen, började diskutera upplägget inför den stundande ombyggnaden av uthuset med min man. Ser inte jättemycket fram mot det, men ska leja in äldsta barnbarnet som hantlangare. Plötsligt började han, min man alltså, istället prata om att bygga trädäck/altan, vilket är något vi också har pratat om men det projektet bygger också på att vi ska sätta in en altandörr på ett ställe där det nu är ett fönster, så att man ska kunna gå direkt ut på altanen/trädäcket utan att behöva gå ut genom ytterdörren och in genom grinden. Kruxet har bara varit att det sitter ett element under fönstret, vilket innebär att det måste kopplas bort och det i sin tur innebär att man måste kontakta en rörmokare och då blir det ju en trestegsraket utan dess like. Men nu hade vi ju sån "tur" att detta element började läcka i vintras, så vi fick ta dit en rörmokare lite akut. Så den biten är redan gjord. Sen har min man pratat lite löst om att han skulle kontakta nån gubbe som han känner lite löst och kanske att han skulle kunna göra en altandörr åt oss, det där är sånt som är 100 % typiskt min man. Det är ju såklart inget fel i att kontakta nån gubbe och höra sig för om han kan göra en altandörr, men så länge man inte gör det så kommer man ju heller ingen vart. 
Diskussionen om trädäck kom heller ingen vart för vi kom inte överens. Min man tycker att vi ska ha ett trädäck som är i nivå med den än så länge obefintliga altandörren, detvillsäga att det kommer att vara ungefär 75 centimeter upp från marken. Men eftersom vår tomt lutar så är det som en uppbyggd mur en bit framför där det tänkta trädäcket ska vara, där man har grävt ut för att huset ska stå på plan mark. Och bygger man ett upphöjt trädäck så kan det maximalt vara två meter djupt från huset räknat, för annars är det i vägen för en gång som löper utmed den här uppbyggda muren och som är det enda stället där man kan komma in i trädgården om man inte vill gå runt hela huset. Två meter är ju inte skitmycket så då tyckte jag att man istället skulle bygga ett trädäck som ligger i markplan och som går ända fram till den där uppbyggda muren. Men altandörren kommer ju att vara här! sa min man och pekade på cirka 75 centimeter ovanför marken under det där fönstret som är där nu, som om han aldrig har hört talas om fenomenet "trappa". Där strandade väl förhandlingarna, kan man väl säga. Frågade honom varför han plötsligt skulle bygga trädäck NU, när det enda han har tjatat om är hur viktigt det är att uthuset blir fixat eftersom det regnar in och är i allmänt dåligt skick, plus att vi ju redan har ett trädäck som han byggde för ett par år sen, fast det ligger ju inte i anslutning till huset dårå utan det här har väl egentligen mest handlat om den där altandörren. Fick inget bra svar men misstänker att det handlar om nån variant på gammal vanlig hederlig prokrastinering.

Det var i alla fall en skön sommarkväll där man kunde sitta ute och språka om ditt och datt utan att ens bli uppäten av myggor. Synd bara att vi inte påbörjade den här diskussionen förrän vid halv åttatiden på kvällen eftersom klockan gick mot läggdags med stormsteg för undertecknad. Annars hade man ju gärna blivit sittandes, kanske med ett glas vin men det är väl inget för plebejer en onsdag. 

Sen hörde min son av sig och undrade om jag möjligtvis hade Hem till byn på dvd. Det har jag. Den finns ju på Öppet Arkiv också, alla säsonger utom den sista som i princip är omöjlig att få tag på, är tydligen någon slags rättighetstjafs. Hela boxen säljs ibland på Tradera och går då för flera tusen kronor, så tro FAN att jag inte vill låna ut min  oersättliga säsong 8 till kreti och pleti. Nu är ju min son såklart inte kreti och pleti, men han bor i Värmland så det är ju inte bara att kvista över och lämna. Men de ska komma ner och hälsa på nu i sommar så då får jag väl arrangera något slags Hem till byn-event, föreställer jag mig. 

Idag ska jag till Laserkvinnan på behandling, det känns som att det var evigheter sen jag var där, men det var nog i början av juni så definitionen av evighet är ju rätt så relativ. Sen hem och stääääda. Tycker det är bra det här med att ha en dedikerad städdag, men just på själva städdagen är det ju inte så muntert. Men det ska ju bara göras, och det är lite som med träningen, gött efteråt. 

Ser fram mot tv-sändningarna från Falsterbo i helgen. Läste nåt reportage i Ridsport där Jana Wannius kraftigt motsatte sig att tävlingarna skulle kunna livestreamas i Sverige, det skulle han aldrig tillåta under sin livstid, Falsterbo var ett event som skulle upplevas på plats, ansåg han. Rätt drygt och von oben-aktigt uttalande, ansåg jag. Lätt för honom att säga som bor där, och bor man i Skåne eller omgivande landskap så är det väl fullt görbart att ta sig dit över dagen, men alla bor ju inte i Skåne med omgivande landskap, det är pissdyrt men framför allt piss-svårt att hitta någonstans att bo i Falsterbo under Falsterboveckan. Såklart kan man hitta ett boende någon annanstans i den relativa närheten och utgå därifrån som om man vore boende i Skåne med omgivande landskap, men utöver boende så är ju inte Falsterbo precis något gratisevent. Parkeringen kostar en slant, sen får man hosta upp ett par hundra bara att för att komma in på själva området, och ska man sen ha läktarbiljett, vilket man måste om man ska se något annat än folk som trängs på mässområdet och framför matvagnar, så tillkommer det ungefär lika mycket till. Ponera att Falster skulle ha varit ett gratisevent? Då hade gissningsvis långt ifrån alla som ville dit ens fått plats, det är ju begränsad yta, begränsat med parkeringsplatser och så vidare. Så enligt mig otroligt snålt och trångsynt att att inte ge folk möjlighet att se internationella tävlingar via streaming, som man ju dessutom kan ta betalt för. Aja, man får väl vara glad att SVT är på plats i helgen i alla fall. Nog om detta nu, dags att spotta i nävarna och sätta igång med dagens kneg. 

Shout it from the top

Knogar på. Det ställer till det en del, det där att en kollega slutar med två veckors varsel när vi har som allra mest att göra, men jag snickrade ihop en PLAN som jag tror håller tills nästa kollega kommer tillbaks från föräldraledighet i november. På plussidan: fick OK att anställa en ersättare och denna ersättare kommer faktiskt om inget oväntat inträffar att bli min egen dotter, som just nu är arbetslös och till hösten ska hon skriva sitt examensarbete och det bör gå att kombinera rimligt. På minussidan: Fick kapa två dagar på min redan korta semester plus kommer att behöva jobba minst 50 % med snart f d kollegans arbetsuppgifter under några veckor, förutom min egen just nu lite-mer-än-100 %-iga tjänst. Men det är får väl vara okej eftersom det är under en begränsad tid. Ska ha ett möte med min chef angående detta i eftermiddag och förhoppningsvis spika de sista detaljerna innan han går på semester. 

Annat på plussidan igår: Hade möte med en som är ytterst ansvarig för ett projekt som jag har jobbat med, och hen var så nöjd, så nöjd och superlativen riktigt haglade över your truly. Allt var amazing och fabulous och I don't understand how you DID it, but you DID! I am so IMPRESSED! Blev nästan lite pinsamt till slut, för på mitt jobb är det rätt sparsamt med erkännanden i den stilen, man får liksom leva på 2016 års beröm fortfarande. Behöver ju för all del inte betyda att det är vägen att gå, lite cred är ju aldrig fel. 

Efter jobbet åkte jag till Willys. Hade med en Soda Stream-gaspatron som jag skulle byta och tog därför en nummerlapp till kundtjänst eller förbutiken eller vad det nu heter där man lämnar in tips och sånt. Det var bara ett nummer före mig och jag stod en bit ifrån disken och väntade på att en gubbe skulle lämna in en V-65-kupong på ett otroligt omständligt sätt. Sen kom det en dam och ställde sig mellan mig och gubben vid disken som om det var en kö utan nummerlappar. Gubben blev klar och då klev hon fram som om det var hennes tur. Väntade att kassörskan i kundtjänst/förbutiken skulle trycka fram nästa nummer, mitt alltså, och be henne ta en nummerlapp men det gjorde hon inte. Sen visade det sig att damen ville ha hjälp med att swisha till sin dotter. Vet inte riktigt hur man är funtad när man går till kundtjänst/förbutiken på Willys för att få hjälp med sånt, men jag kände att är man i det läget så är det nog lugnast om vederbörande får hjälp med det istället för att bli mästrad om att man ska ta en kölapp och vänta på sin tur. Sen kunde kassörskan i kundtjänst/förbutiken ändå inte hjälpa till för det var något fel med bank-ID:t så jag behövde inte vänta sådär värst länge. Men så sorgligt att inte ens ha någon annan än personalen på Willys att fråga om hjälp.  

På agendan stod det intervallträning, men eftersom Laban varit dålig i magen på natten så åkte jag hem  först istället för att köra min vanliga runda i stan. Tog med hundarna ut på en kortare promenad, för det var helvetiskt varmt och klibbigt och fuktigt och rent ut sagt äckligt. Kom hem igen och var så svettig att det blev ett helt projekt att trä på sig en sport-bh och en t-shirt i funktionsmaterial, de klibbade fast vid kroppen som ett djävla superlim. Men ut skulle jag, och jag skulle köra mina 40 minuters intervallträning om jag så skulle flyta bort på kuppen, intalade jag mig för det tog emot något alldeles väldigt. Genomförde dock det hela, men det var faktiskt extremt långa 40 minuter. Kom hem och tränade sedan pilates i 45 minuter på det när den berömda ångan änfå var uppe, och kände mig sedan oerhört NÖJD med mig själv och min insats.

Spelade bort lite pengar på hästar, har ju köpt in mig på en andelsgaloppör som startade sitt andra lopp igår. Det gick väl SÅDÄR, tror han kom sjua eller nåt så det är ju inte som att man kan säga upp sig och leva på ATG-utbetalningarna, men det är ju inte själva grejen utan det är att det är kul att ha en "egen" häst att följa och heja på. Sen vet ju alla hur det är med hästar, vad som helst kan hända åt alla håll. Lyssnade på Henrik von Eckermanns sommarprat och där kan man ju verkligen snacka om att ha haft flyt. Och nu menar jag verkligen, VERKLIGEN, inte att han bara har glidit fram på en räkmacka och fått allt serverat, för det tror jag verkligen inte att han har, utan mer att hans hästar har varit skadefria och friska, peppar peppar, no jinx osv. Det har såklart också med hantering och träning att göra men ibland kan det vara så himla lite som gör det, ett felsteg här, ett snedtramp där och vips har man en häst som är skadad eller halt och så var den chansen borta. 

Henrik von Eckermanns prat var väl som förväntat, intressant men ibland rätt opersonligt. Har också lyssnat på Ina Lundströms sommarprat och där tyckte jag det var liiiite för mycket musikreferenser som jag inte kunde relatera till för fem öre, så där kunde jag inte alls "flyta i samma ström" som hon. Men man är väl för gammal dårå, hehe. Tillhör såattsäga ej målgruppen längre. 

När vi bytte internet- och tv-leverantör så fick vi även Viaplay, oklart om det är ingår eller om det bara var något lockbete. Och där kan man, upptäckte jag, se Mr Mercedes, serien som bygger på boken av Stephen King som jag just nu läser-om. Har nu försökt sälja in den till min man eftersom vi lite är mellan serier. Började kolla på House of cards, men pilotavsnittet var ju en orgie i att etablera karaktärer och alla ser exakt likadana ut och man tappar ju lite tråden när man hela tiden måste fråga Men vänta nu, hon tjejen där, är det hon som låg med han den där skallige som körde rattfull, eller är det hon som är journalist? och Han där med håret, är det utrikesministern eller är det han som är presidenten? Men det ger sig väl. Förhoppningsvis. 

 

Your sound still in my ear

Igår hände en för mig otroligt uppiggande sak. Ni vet den där kollegan som jag stör mig på? Det är liksom inte bara det där att hen alltid frågar om vi ska gå på lunch, långt därifrån. Ska jag summera det hela på några få rader så är det, utan inbördes ordning: generell oförmåga att läsa sociala koder, inställsam och fjäskig, men samtidigt: klagar på allt, suckar högt och demonstrativt varje gång hen passerar min dörr, skyller på andra alternativt förvandlas till en jättebebis som inget kan och inget vet och/eller inget minns när man ifrågasätter varför ditt eller datt inte blivit gjort. Ingen rolig kollega att ha, men igår kom besked om att hen har sagt upp sig för hen hade fått ett annat jobb. Blev alldeles yster av denna nyhet, trots att det ställer till det rätt så rejält. För hen har en månads uppsägningstid, men av den månaden ska hen ha två veckors semester, vilket i praktiken betyder att hen slutar nästa fredag. Att lämna med två veckors varsel under brinnande högsäsong är fan INTE okej. Såklart fattar jag att om man söker annat jobb (vilket hen uppenbarligen har gjort) så är det ju gissningsvis för att man inte trivs med sitt nuvarande, och gör man inte det så tycker man väl inte heller att man behöver visa någon större lojalitet. Det kan jag för all del förstå, men det betyder ju inte att jag måste gilla det. Plus att jag tycker man i största allmänhet fan kan kosta på sig att lämna på ett snyggt sätt, men det är ju långt ifrån alla som delar den inställningen. Dock: Glöm inte  att den tå som du trampar idag kan ha nära förbindelse med den röv som du tvingas slicka imorgon. Enda trösten i det sammanhanget är att nämnda kollega har varit anställd mindre än fem år, och därför tvingas betala tillbaka hela sin förskottssemester. Hehehe. Aja, det var i alla fall ingen dålig nyhet på något sätt. Nu har jag i alla fall börjat dra i några trådar för att försöka hitta en lösning på kort och lite längre sikt. Känns betydligt lättare att ro den båten utan att behöva ta hänsyn till en lättkränkt jättebebis som ändå inte vill jobba. I alla fall inte här och inte med det vi sysslar med. 

Sen hände också detta drama: såg min kompis' killes bil på väg till jobbet igår, nämnde  i förbigående för min kompis att  jag sett hennes kille kört från X-hållet och in mot stan (där han bor) i svinottan, och då hade hon frågat honom om det var så att han hade varit någon annanstans under natten och då hade han sagt att han hade sovit hemma hos sig. Vilket han ju heeeelt uppenbart inte hade gjort. Är 100 % att det var, om inte han så åtminstone hans bil. Ej smart att ha bil med det egna företagets namn tryckt i jättebokstäver om man ska vara ute och vänsterprassla, kan jag ju tycka. Om det nu är det han har gjort, det orkar jag inte fördjupa mig närmare i. 

Åkte hem, tränade tabata, gick en promenad. Under promenaden började det regna, vilket var rätt skönt. Lyssnade på Henrik von Eckermanns sommarprat. Kom hem, åt kvällsmat, kollade klart på Det sociala arvet och sen läste jag tills det var läggdags. 

Väcktes i natt av hund som var dålig i magen, så tröttsamt för det var inte speciellt längesen sist. Och såklart synd om den hund som är dålig i magen, i detta fall var det Laban. Misstänker att de petar i sig av till exempel nedfallna plommon och körsbär när de är ute och härjar i trädgården, det får banne mig vara slut på det nu. Enbart koppelpromenader ett tag framöver i alla fall för att se om det går att ringa in orsaken, ingen har varit dålig i magen på evigheter och sen helt plötsligt två gånger på bara några veckor. Väcktes av detta vid 23.30, var uppe och skurade golv samt var ute med nämnda Laban, kunde såklart inte somna om sen. Då var det varmt i sängen, grus i sängen, trångt i sängen och som grädde på moset: min mans snarkningar som drog igång med osviklig precision varje gång jag tyckte att jag började dåsa till. Och eftersom han inte vaknar om så ett godståg hade passerat genom sovrummet så vågade jag inte heller gå och lägga mig i något annat rum eftersom han garanterat inte skulle vakna om någon behövde gå ut, och hundarna vill bara ligga i sovrummet på natten, ingen annanstans.
02.50 var klockan senaste gången jag kollade på den. KUL DAG DETTA BLIR DÅ. Aja, det är bara att bita ihop och fortsätta med att lösa världsproblemen.