Bokåret 2020

Bokåret 2020 var väl rätt okej. Totalt läste jag 69 böcker (plus fem som jag påbörjade men inte avslutade p g a tråkiga, och inklusive sex böcker av James Herriot som kanske inte riktigt ska räknas ändå p g a att jag läst dom innan? Aja, skitsamma, nu är de medräknade), att jämföra med 52 st 2019. Hade nästan glömt bort att 2019 var ett sånt rövår om det nu kan mätas i mängden böcker man läser, men jag tror kanske inte riktigt det hänger ihop. 2018 läste jag 75 böcker, och 2018 var inte heller någon sinekur. 2017 kom jag upp i 70 stycken. Alla år läser jag alla böcker av Lisbeth Pahnke och Nan Inger Östman så fort jag är stressad. Finns inget bättre botemedel mot stress än att försjunka i en hästbok från 70-talet, sanna mina ord. 

Det här är de böcker jag läste 2020:

Krisläge av Lucie Whitehouse. Betyg: 2
Moratorium av Monica Rehn. Betyg: 4
Nio främlingar av Liane Moriarty. Betyg: 3
Varje steg du tar av Lisa Jewell. Betyg: 4
Fallet av Lars Wilderäng. Betyg: 3
Ett hem att dö för av Lina Arvidsson. Betyg: 3
Herravälde av Elin Olofsson. Betyg: 4
När alla klockor stannat av Ninni Schulmann. Betyg: 3
Sista färjan från Ystad av Karin Alfredsson. Betyg: 3
Väggen av Marlen Haushofer. Betyg: 1
Person okänd av Susie Steiner. Betyg: 4
En dag ska jag berätta om mamma av Karin Thunberg. Betyg: 1
Främlingen av Elly Griffiths. Betyg: 5
Skuggjägaren av Camilla Grebe. Betyg: 5
Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe. Betyg: 4
My bloody Valentine av Christine Détrez. Betyg: 2
Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström. Betyg: 2
Flickan i brevet av Emily Gunnis. Betyg: 3
Dödens flod av Dervla MacTiernan. Betyg: 3
Hennes värsta mardröm av Peter Swanson. Betyg: 3
Ut ur skuggorna av G.R. Halliday. Betyg: 2
Mellan djävulen och havet av Maria Adolfsson. Betyg: 5
Råttkungen av Pascal Engman. Betyg: 3
Nyårsfesten av Lucy Foley. Betyg: 4
Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död av Lina Schollin Ask. Ej betygsatt. 
En sista vinter av Håkan Norebäck. Betyg: 2
Terapeuten av Helene Flood. Betyg: 4
Flickorna utan namn av Mikaela Bley. Betyg: 2
Ödesmark av Stina Jackson. Betyg: 4
På liv och död av Gitte Nilsson och Niklas Bodell. Betyg: 1
Institutet av Stephen King. Betyg: 3
Det enda rätta av Susanne Boll. Betyg: 1
Beatrice av Lina Bengtsdotter. Betyg: 4
Ett rum fullt av lögner av Nicci French. Betyg: 4
Tre små lögner av Laura Marshall. Betyg: 3
Blodsband av Edvard Fenvik. Betyg: 4
Nattspår av Karin Aspenström. Betyg: 4
Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Betyg: 3
Rolf av Malin Lindroth. Betyg: 3
Den osynlige vännen del 1 av Stephan Chbosky. Betyg: 3
Svärmodern av Moa Herngren. Betyg: 3
To my Love av Karin Aspenström. Betyg: 1
Den osynlige vännen del 2 av Stephan Chbosky. Betyg: 2
Än sjunger hon inga sånger av Susanne Fellbrink. Betyg: 4
Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell. Betyg: 4
Gammelgrav av Erik Nilshammar. Betyg: 5
Curare av Martin Rössel. Betyg: 3
50 stater och 10 blånaglar av Anders Forselius. Betyg: 5
Nämn inte de döda av Christina Wahldén. Betyg: 4
I mörkret av Cara Hunter. Betyg: 5
Säg inget om Lydia av Celeste Ng. Betyg: 3
Allt som var mitt av Cissi Wallin. Ej betygsatt.
Det sista livet av Peter Mohlin och Peter Nyström. Betyg: 3
Goda grannar av Mattias Edvardsson. Betyg: 2
Flickan i skogen av Sam Lloyd. Betyg: 5
Den åttonde tärnan av Eva Franz. Betyg: 3
Rotvälta av Tove Alsterlind. Betyg: 2
Själarnas ö av Johanna Holmström. Betyg: 2
Irrbloss av Elly Griffiths. Betyg: 5
Nattsångaren av Johanna Mo. Betyg: 3
Alltid en dotter av Amy Engel. Betyg: 4
Likblomman av Anne Mette Hancock. Betyg: 2
Om dom bara kunde tala av James Herriot. Ej betygsatt
Alla mina fyrfota vänner av James Herriot. Ej betygsatt
Nästan bara rara djur av James Herriot. Ej betygsatt
I vår herres hage av James Herriot. Ej betygsatt
Den flygande veterinären av James Herriot. Ej betygsatt.
Yorkshire i mina drömmar av James Herriot. Ej betygsatt.
Din stora kärlek av Liane Moriarty. Betyg: 3

Orkade ej läsa klart-listan:
Syskonen av Tessa Hadley
Kattjakt av Emma Vall
Törnrosor av Stephen King & Owen King
Jackie av Annie Svärd
Barnbruden av Anna Laestadius

Din stora kärlek

Har läst Din stora kärlek av Liane Moriarty. Har läst alla hennes tidigare böcker och gillat dom. Den här handlar om följande:

Hypnoterapeuten Ellen O’Farrell är nöjd med det mesta, förutom med sitt kärleksliv. Först när Ellen lär känna Patrick vågar hon försiktigt tro på framtiden. Men så kommer kvällen då han ser på henne med en olycksbådande min: Det är något han måste berätta. Patrick har en stalker, en ex-flickvän som vägrar lämna honom ifred och Ellen kan inte låta bli att undra vem kvinnan är och vad det är som har hänt som gör att hon förföljer Patrick? Det är nästan så att Ellen själv skulle vilja träffa henne. Vad hon inte vet är att hon redan gjort det...

Jag tyckte den här boken var helt okej. Kanske lite i glättigaste laget för det är ju ändå rätt allvarliga grejer som jag tyckte att karaktärerna förhöll sig förbluffande lättsamt till. Välskrivet, bra tempo och driv, men kanske lite för mycket feelgood mot slutet. Den får tre kokaburrafåglar av fem möjliga. 

Årets julklappsfiasko

Min man gillar rollspel. Jag har aldrig spelat rollspel så jag vet inte, men jag kan inte föreställa mig att jag skulle kunna tycka att det var roligt. För cirka ett år sedan började min man prata om att han ville "bjuda hem några människor och spela Call of Chthulhu en helg". Ja, sen blev det ju pandemi så det blev inget av med det. 

Min man gillar inte bara att spela rollspel utan spelar även Playstation med stor glädje. Ytterligare en grej som jag inte riktigt förstår tjusningen med, men det ger ju å andra sidan mig en massa egentid och är det något jag uppskattar i ett förhållande så är det ju just det. Hehe. 

I alla fall, jag tyckte att jag hittat den snudd på genialiska julklappen när jag kom över Call of Cthulhu som Playstation-spel. Det var snordyrt, men jag tänkte flott och storstilat att "det är han allt värd" och att det kunde få vara lite som plåster på såren när han nu inte kunde få ha sin rollspelshelg (som jag är rätt lättad över att den inte blev av, vet liksom inte riktigt om jag skulle känna mig 100 % bekväm med huset fullt av femtioåriga tonåringar som kastade med mångsidiga tärningar och...eh, ja vad man nu gör när man spelar rollspel).

Fick vänta LÄNGE på leverans trots att jag tyckte att jag var ute i rätt så god tid före jul. Jag hittade detta spel på CDON och de beställer väl i sin tur från Gud och halva världens leverantörer och så himla lång tid brukar det väl inte ta, men jag hann ändå bli lite nervös innan det plingade till i telefonen igår att min försändelse fanns att hämta på Konsum. Skuttade dit, hämtade ut, öppnade upp för att slå in spelet i något mer julaktigt än en grå plastpåse från Post Nord.   

Och då visade det sig:

Att

Spelet

Var

På 

Polska.

Och såklart inte på flera olika språk där polska var ett. Utan det var bara på polska och det enda som var på engelska var titeln. 

Känner mig ungefär lika intelligent som ett ägg som inte tänkte på att kolla det. Alla spel är väl för fan på engelska? trodde jag. men nä, inte detta. 

Nu funderar jag på ett öppna ett sånt här duolingo-konto i min mans namn så han kan lära sig polska samtidigt som han spelar detta spel. Som en liten bonusjulklapp? Eller ska jag ge bort spelet till vår polska fönsterputsare Nerijus? Fast när jag tänker på saken är han kanske inte ens från Polen utan bara något jag fördomsfullt antagit baserat på ganska lösa antaganden. Det är också tveksamt om han äger ett Playstation. Men han och min kan kanske kan börja bonda? Gratis språklektioner (inklusive fönsterputsning?) mot Call of Cthulhu på Playstation?  

To be continued. 

Dan före dan

Nu har bibblan stängt precis lagom tills det att jag skulle ha oceaner av tid för att läsa böcker och ha det gött. Fan ta pandemin. Men det är väl bara att gilla läget. Undrar hur det går för bibliotekarierna, blir de permitterade? eller kan de fixa någon slags...eh, inte vet jag, coronasäker utlämning av beställda böcker? Det senare hade ju varit nice. 

Idag var jag ledig, sov tills jag väcktes av hönan Ulrika som högljutt tillkännagav att hon betalt hyran. Det är rätt roligt att man inte får ha tupp hur som helst i tättbebyggt område, men en höna som kacklande meddelar omvärlden att ett ägg är lagt kan nog låta exakt lika mycket. Och länge! Då är det inte smart att ha hönshuset på samma gavel som sovrummet. Där vi byggde hönshuset och hönsgården var bara en outnyttjad slänt där det växte några fula krypande barrväxter. Blev tusen procent bättre när det ersattes av höns-Hilton, men möjligheten till långa sovmorgnar försvann, det får man erkänna. Inte för att jag är en som tar långa sovmorgnar, men ändå.   

Tog mig upp och gav mig ut på långpromenad med hundarna i skogen. Mötte en påfågelstupp! Den måste ha rymt någonstans ifrån, antar jag i alla fall, för den ingår väl inte i den svenska faunan. Hundarna blev skogstokiga, men den (tuppen) bara vände på klacken och skred långsamt iväg mellan fur och gran. Det var väl dagens händelse. Kom hem, städade och betalade räkningar. Nu ska jag steka köttbullar och sen tror jag att jag ska beställa lite fröer från Runåbergs för nu har vi passerat vintersolståndet och då är det snart vår. God jul, osv. 

Herriot x 6

Har nu i höst passat på att läsa-om dessa älskade böcker som jag har läst hur många gånger som helst redan: Om dom bara kunde tala, Alla mina fyrfota vänner, Nästan bara rara djur, I vår herres hage, Den flygande veterinären och Yorkshire i mina drömmar. Har dom så behändigt i tre pocketböcker med två böcker i varje och jag har haft en härlig lässtund med innan jag somnar om kvällarna. Vad jag tycker om dessa böcker? De är så outstanding, skrivna med humor, värme, kärlek, känsla och man fnissar, lipar och njuter om vartannat. Är SÅ avundsjuk på alla som inte har läst och som har denna upplevelse framför sig. Enda som stör är ju att man retar sig på nyinspelningen eftersom de har ändrat så himla mycket på allt. Och inte till det bättre.

Betygsätter inte de här böckerna (och inte heller Vår herres folk och fä och Mellan himmel och jord som jag kommer att fortsätta med nu) eftersom de tillhör en helt egen kategori och det vore orättvist mot andra att jämföra.   

Frid vare med mig

Har ju generellt sett haft ett riktigt rövår, även om det naturligtvis inte är tillnärmelsevis lika rövigt som för andra som har blivit sjuka, mist nära och kära, blivit av med jobb, etc. I det perspektivet är ju min röv rätt liten och futtig, det är jag fullt medveten om. Men man måste ju ändå få gnälla lite. Har ju haft som stående nyårslöfte i många herrans år att jag ska jobba MINDRE det kommande året. Lyckades jag? Näe, inte i år heller. Och ändå var förutsättningarna bättre än någonsin. Men det är som att det går troll i att jag både ska vara helt oumbärlig i den dagliga driften samtidigt som det ska regna "nya utmaningar" över mig hela tiden och summan av kardemumman blir att jag ändå får jobba som ett djävla as hela tiden. Nu har jag ändå lyckats knyta ihop 2020 års jobbsäck rätt så hyfsat och försöker känna mig nöjd. 

Häromdagen, det var den dagen när regeringen gick ut med sina nya restriktioner rörande maxantal personer som får vistas i köpcentrum med mera, så lyssnade jag när lokalradion gjorde ett skjutjärnsjournalistiskt nedslag på Väla köpcentrum utanför Helsingborg. Har aldrig varit där, men det är väl ungefär lika mycket en avbild av helvetet på jorden som alla andra köpcentra som ploppar upp som svampar ur jorden (där jag heller aldrig är). De (lokalradioreportrarna) gick runt och frågade folk om vad de tyckte angående dessa restriktioner. Och ALLA var rörande överens om att det var bra och behövligt eftersom folk inte tar det här på allvar. Då skulle man ju kunna tycka att man, när dessa ord lämnat ens mun, skulle känna sig skäligen dum eftersom man själv uppenbarligen inte är någon som tar det här på allvar. Men det gjorde de inte, och när reportrarna frågade så slog de bara bort det med att "de skulle bara in lite snabbt". Som att begreppet trängsel inte hade någonting att göra med att folk bara "ska in lite snabbt" och ha något i en byggnad där luftväxlingen är begränsad och man delar ut- och inandningsluft med hela vagnslaster med folk. HAR NI ALDRIG HÖRT TALAS OM NÄTHANDEL? hade jag lust att skrika till radion. Jag fattar på riktigt inte detta. Det är väl en sak att handla mat, men att okynnesstrosa omkring i ett köpcentrum I DESSA TIDER tycker jag är på gränsen till idioti. Sådär, nu var det sagt. 

Nu har jag i alla fall betat av årets sista arbetspass. Avslutade med ett Teamsmöte med min grupp, där vår chef dök upp i tomtekläder. Så nu är det väl officiellt julledigt dårå. Till den 10 januari är planen med ett kort avbrott för något jävla skitviktigt möte som var lagt den 6 januari eftersom det var organiserat av danskar och de skiter i svenska helgdagar (men är själva helt okontaktbara på stora bededagen och fan allt vad de har). Men det var bara 30 minuter så det kan jag väl stå ut med att sitta och lyssna lite. 99 % av alla möten jag deltar i har jag en såkallat aktiv roll, så det ska bli mig ett sant nöje att bara sitta och dega.  

Nu ska jag skutta ner till affären och hämta ut min mans julklapp som varit på väg så länge att jag varit orolig att den inte skulle hinna fram till jul. Sen ska jag hugga lite ved och därefter tända en brasa (dock inte med den veden) och bara S-L-A-P-P-A. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag.    

    

Saker som stör mig

1. Var och red i fredags. Den verksamheten har ju som alla andra drabbats av åtskilliga råd/restriktioner. Ett är att man ska komma dit ensam, ingen publik är tillåten och det är bara barn som får ha med sig max en förälder/medhjälpare. Det är ju rätt trist, bland annat har jag ju inte kunnat åka och titta på min man och hur det går för honom och hans grupp med vuxna nybörjare på hela hösten (de har börjat galoppera nu!), men regler är ju regler och de är till för att följas. I min nya grupp är det ju en äldre herre som rider, han är pappa till en tjej som sitter i styrelsen. Och i fredags var den här styrelsetjejen med honom i stallet, stod och hängde medan han gjorde i ordning hästen och följde med in i ridhuset och "hjälpte till" (som om han inte skulle kunna det själv) när han skulle sitta upp. Det är väl rätt kasst i allmänhet och för en som sitter i styrelsen och bör föregå med gott exempel i synnerhet. 

2. En annan stallgrej. När jag red på nittiotalet så fanns det en käring (ja, hon var väl då i samma ålder som jag är nu, men att vara käring är inte alltid åldersrelaterat) som var så djävla dum i huvudet för att tala ren svenska. Vi red periodvis i samma grupp och periodvis har min dotter ridit i samma grupp som hennes barn och det var alltid en massa hallå kring allting, det var fel på hästarna och det var fel på instruktörerna och det var fel på styrelsen och det var fel på de andra föräldrarna och i stort sett fel på alla människor i hela världen utom henne (och hennes barn). En gång när det var någon omorganisation i ponnygrupperna och alla skulle byta grupper sa hennes dotter till min dotter att hon (min dotter, som då var kanske 9-10 år, minns inte riktigt men det var på B-ponny-tiden i alla fall, och de här två, min dotter och käringens dotter, skulle dela på en ponny så de kunde ju av förklarliga skäl inte gå kvar i samma grupp längre) skulle få byta grupp för att hon var mycket sämre än alla andra. Min dotter blev av förklarliga skäl jätteledsen och jag pratade då med deras instruktör som blev RASANDE, för det var a. inte sant, och b. var det någon som skulle gå i den "lite sämre" gruppen så var det käringens dotter men hon (käringen) hade tjatat så in i vassen på hur viktigt det var för hennes barn att få rida på just dom dagarna där den "lite bättre" gruppen var för de hade så långt att köra och annars skulle de bli tvungna att sluta rida helt och hållet osv osv osv, så till slut så orkade inte instruktören hålla på och tjafsa om det längre utan sa att hon skulle lösa det för att vara schysst mot barnen, men såna där mobbar/översittarfasoner skulle ingen komma undan med. Så käringens dotter fick sig en åthutning och fick be om ursäkt och så var det väl inte mer med det, men sen tog det väl HUS I HELVETE när käringen fick reda på det och då ringde hon upp MIG och höll på att gaffla om detta i timmar. Mina aktier var inte jättehöga hos henne, för vi hade redan en konflikt i bagaget rörande ett dagridläger där ungarna skulle lämnas på morgonen och hämtas på eftermiddagen och då tyckte hon att jag kunde åka och hämta upp hennes ena unge "eftersom jag ändå körde", och när jag sa att jag inte kunde det p g a att jag även skulle åka och lämna min son på något sommarfritids innan ett visst klockslag och det var rätt tajt som det var utan att jag skulle behöva köra en massa omvägar, och dessutom helt enkelt inte hade lust p g a varför skulle jag? när käringen själv aldrig kunde lägga två strån i kors för att göra någonting för någon annan. Ja, då fick jag en lång utskällning om hur egoistisk jag var, som om det var MITT problem att hon bodde där hon bodde och inte kunde ordna skjuts. Skulle kunna skriva en hel ROMAN om denna djävla intrigmakerska och allt hon har ställt till med, men sammanfattningsvis kan man väl säga att vi ej var de såtaste vänner. Men sen bytte hon av någon anledning klubb och allting var frid och fröjd bortsett från att hon snackade en massa skit om vår klubb i den andra klubben, men det är ju bara vad man kan vänta sig och det var nog ändå mer synd om den andra klubben som fått henne på halsen. 
På den tiden som Käringen red i vår klubb så lyckades hon alltid tjata sig till sina favorithästar, hon sa till och med rätt ut att "jag betalar inte för att rida såna hästar" om en kallblodskorsning som vi hade på den tiden och som många gillade, men det var alltså inget för henne. Hon sa till och med rätt ut till mig en gång att den hästen (kallblodet) passade mig, för jag var ju inte bättre än så (ej så konstigt att hennes dotter hade mobbarattityd kan man ju säga). Ska inte säga att Käringen red dåligt, men hon hade järnhänder och brukade alltid såga ner hästarna på tygeln vilket ju kanske kan se lite coolt ut för ett otränat öga men det är ju helt meningslöst ur ett lösgörande och samlande perspektiv. "Man kan tro att hon äger ett helt sågverk", sa min dotter en gång för många år sen när vi stod och tittade på, och det var så djävla spot on och då var min dotter kanske 12-13 år men visste alltså mer om hur man rider en häst i form än en medelålders käring som ridit i hela sitt liv. Ja, hur som helst. I fredags efter att vi hade ridit så var det en i min nya grupp som pratade om att den hästen hon ridit hade varit så konstig i munnen, inte alls som han brukar vara, och då hade Karin sagt att "ja, men det är nog bara för att X red honom igår". X = samma namn som Käringen. Frågade "det är väl inte X X-son va?". OCH SÅ VAR DET DET. Fan också. Käringen is back, hon är vid det här laget 70+ någonting och de har väl tröttnat på henne i den andra klubben, inte vet jag men nu är hon alltså tillbaka och hon har dessutom tjatat sig in i en grupp som är någon slags dressyrspecial. Stackars dom. I alla fall så verkar hon ha fortsatt med sitt djävla sågande och jag önskar att någon kunde säga till henne. Men hon är ju sån som inte tar till sig av andras instruktioner eftersom hon i sina ögon är så djävla bra själv. TACK GODE GUD att hon inte hamnade i min grupp i alla fall. Blir dock lite orolig för de nuvarande instruktörerna, det är ju unga tjejer som visserligen har massor av skinn på näsan, men samtidigt är Käringen verkligen one of a kind och jag vet att hon var rätt nära att knäcka en instruktör på den gamla goda tiden, och det var sannerligen ingen mes.   

Ja, det ska ju tydligen alltid vara något. Det blir ju "spännande" att se hur det här ska utvecklas. Brr.