Mitt liv på distans

I våras var det av olika anledningar rätt svajigt på jobbet och då anmälde jag mig till några distanskurser på högskolan för att ha en plan B ifall allt skulle gå rent åt helvete. Nu gjorde det inte det, men jag tänkte att man kan ju plugga lite ändå för skojs skull. Så nu gör jag det. Ena kursen är om djurskyddslagstiftning och det är ju spännande. Har hittills lyssnat på en introduktionsföreläsning, laddat ner läsanvisningar och instuderingsfrågor, plöjt en massa smaskig lagtext och idag så var det PROV. Eller egentligen var deadline inte förrän om en vecka, men det finns ju ingen anledning att skjuta upp saker i onödan, så jag gjorde provet redan idag. Hade ett fel och kände mig hyfsat nöjd. Sen visade det sig att man fick göra om provet hur många gånger som helst, så då var det ju inte riktigt samma fest längre. Gjorde om och fick alla rätt bara för att man ska vara Doktig Tjaj hela tiden.

Den andra kursen däremot. GRUNDKURS I PEDAGOGIK. Det är inte så att pulsen går upp direkt, men jag tror att om man tar sig över en mur av rätt tråkig inledning så kan det bli väldigt intressant. Hade dock inte en aning om riktigt hur hög den där inledande tråkmuren var. Lika hög som den uppe i norr i Game of Thrones, minst. Läser just nu en bok som är en del av KURSLITTERATUREN som handlar om vad olika gubbar, till exempel Marx och en massa andra trökmånsar, har för uppfattningar om samhället. Har hittills tagit mig till sidan 25 av 250. Inga läsanvisningar har vi fått heller, så då får man väl anta att man förväntas känna till allt om dessa sömnpiller. ZZZ. Har inte en aning om vad detta har med pedagogik att göra, men det ger sig kanske?

Mina djävla vårdkontakter

Har för första gången i mitt liv använt mig av funktionen "Av/omboka tid" i tjänsten "Mina Vårdkontakter". Eftersom jag är en person som inte direkt är överförtjust i att prata i telefon så ä-l-s-k-a-r jag såna där tidsbokningssystem där man inte behöver ringa och prata med nån i en växel, dra sitt lilla ärende, få ett förslag, kolla sin kalender, konstatera att det inte passar, be om en annan tid, konstatera att den inte heller passar och så djävla vidare i all oändlighet och lite till.  Istället: Bara att kolla vilka tider som passar, klicka och så är det bokat och klart. ÄLSKAR DET. När det fungerar.

Riktigt så långt har det inte kommit i "Mina vårdkontakter", utan där måste man fortfarande ringa för att boka en tid, vilket grämer mig. Fast med tanke på hur vissa springer till läkare så fort de har en sticka i fingret så hade väl ett sånt där självbokningssystem blivit okynnesfullbokat på nolltid, så det kanske ändå är bäst att det blir uppstyrt av nån sträng sköterska som säger till de klenaste att de ska ta en Alvedon och gå och lägga sig. Men man kan avboka tider! Det gjorde jag i måndags, men alltså: NJA. Jag trodde att man skulle logga in, få se när man har sin tid och sedan klicka på någon "avbeställ/ändra tid"-knapp, men inte då. Istället fick man fylla i namn och personnummer och sedan SJÄLV skriva in vilken tid man hade hos vem och dessutom skriva varför man inte ville ha en ny tid. Jaha, då gjorde jag det, och sen trodde jag att man skulle få någon slags bekräftelse, men det fick jag inte, och när jag ett par dagar senare loggade in på "Mina vårdkontakter" så stod det att ärendet var under bearbetning. JAMEN HUR DJÄVLA SVÅRT KAN DET VARA? Eftersom jag inte ville åka på att betala för uteblivet besök så fick jag ju lik förbannat ringa vårdcentralen, sitta i evighetslång telefonkö och sedan avboka tiden, som tydligen visst hade blivit avbokad, men någon bekräftelse hade jag ju inte fått och PRAO-eleven som svarade i telefonen "kunde inte så mycket om "Mina Vårdkontakter" så att hen kunde svara på varför jag inte fått någon bekräftelse alternativt hur lång tid det brukade ta att "bearbeta" en avbokning.

Alltså fick jag först lägga tid på att logga in och skriva en massa PLUS att jag fick ringa och sitta i telefonkö för att sedan prata med en fysisk person för att bekräfta avbokningen, så väldigt oklart vad som skulle bli smidigare av det här.  Nä, "Mina vårdkontakter". Det här duger fan i mig inte. Och hör sen.

Ja, men vilken tv-serie ska jag följa nu då?

Periodvis tillbringar jag inte speciellt mycket tid alls framför tv:n, speciellt inte under sommarhalvåret. Jag står liksom inte ut med kombinationen tv-bild och strålande solsken, och absolut inte kombinationen tv-bild, strålande solsken och neddragna persienner. Det utstrålar så mycket sunkighet och slöhet att jag blir precis panikslagen och känner mig bara en knapptryckning från fjärrkontrollen bort från misär och förfall, eller varför inte "KAS och soc och datortek och obesvarad kärlek och en vilsenhet som suger ut vår must", för att citera Lars Winnerbäck, för det bör man ju göra så ofta som det bara går, tycker jag. Och kanske Lasse med.

Men i alla fall. I sommar och fram tills nu har jag lyckats se säsong ett plus alla avsnitt utom det sista av The Following, samt nästan hela säsong två av Orange is the new black. Har skippat Penny Dreadful efter första säsongen, den var verkligen inget vidare. Och så har jag ju förvisso plöjt Åshöjdens Bollklubb på öppet arkiv, men det känns ju mer som...att ta en fika eller nåt, så det räknas ju knapp.
Så nu då! Vad ska jag titta på nu? Snart börjar tredje säsongen av Bron, det ser jag fram mot även om karaktären Martin inte längre är med (gissar jag eftersom han åkte dit för typ mord i sista avsnittet av säsong 2). Men jag gillar ju Saga desto mer (eller gillar och gillar. Fan, jag är Saga. I princip. Kanske en smula mer socialt kompetent, och då är "social kompetens" verkligen inte min paradgren, men det känns ju skönt att få glänsa i det då som omväxling). Och nog borde det komma en omgång Bonde söker fru, det hör ju liksom hösten till? Men jag skulle vilja ha lite schysst videovåld att hänga upp mitt liv på också. Står nu handfallen och tvekar inför sista avsnittet av The Following. Säsong tre släpps inte på dvd förrän i november. Ja, det är ju rätt snart i och för sig. Fast då är den kanske dyr och snåla jag måste därför vänta tills nyhetens behag har lagt sig och priserna dalar till mer smålandsvänlig nivå.

Alla dessa i-landsproblem som kom och gick, inte visste jag att det var livet.

Jag och Formel 1

I fredags hetsade jag Marcus att han måste se ikapp andra säsongen av The Following eftersom jag står inför sista avsnittet. Men nä, det kunde han inte för det var något Formel 1-lopp som helt enkelt var Så. Mycket. Viktigare. Jag ska villigt erkänna att det nog inte fanns något som intresserar mig mindre än motorsport i allmänhet och Formel 1 i synnerhet, så jag sa att jag skulle sitta som klistrad framför tv:n hela helgen. "Formel 1, min nya drog", sa jag också och tyckte att alla som känner mig borde känna hur ironin dröp om de här uttalandena.

Men sen skulle jag lösa fredagskorsordet i DN och då var temat - TADAAA - Formel 1. Till fredagskorsordet följer mellan 15 och 20 frågor på ett speciellt tema som ska fogas in vågrätt och lodrätt bland de vanliga korsordsrutorna. Löser man resten av korsordet utan att svara på frågorna så kan man få lite hjälpbokstäver i temarutorna, och sporten är därför att fylla i svaren på frågorna först, innan man börjar med själva korsordet. Ibland är det ett plättlätt tema, men den här veckan fick jag fan i mig till och med ta Google till hjälp. Men nu så! Nu kan jag väl cirka allt om Emerson Fittibaldi och Mario Andretti och Niki Lauda och Michael Schumacher och Ronnie Petersson och Sebastian Vettel och deras kollegor. Vet vad pole position är. Känner till att banan som kallas "Ringen" i själva verket heter Nürburgring och att Ferraristallets officiella namn är Scuderia Ferrari. Hoppas att jag kommer ihåg detta så länge så att jag hinner impa på Marcus i fikarummet, sen kan det väl få falla i behaglig glömska. Fast jag visste faktiskt av mig själv att Ronnie Petersson krockade på Monzabanan och att Michael Schumacher skadades allvarligt i en skidolycka, ej i ett Formel 1-lopp. Men annars är det nog ingen kunskap som lär stanna kvar.

För allvarligt, motorsport. Så djävla meningslöst? Och dyrt! Och miljövidrigt. Klimatkompenserar de ens? ATT DE ENS FÅR HÅLLA PÅ! Ska jag säga till Marcus i fikarummet för att få igång en lite lagom hätsk debatt i kön till kaffeautomaten.

Där sitter Venus och ser ut att ha fått nog i en underbart förbjuden pose

I morse när jag körde till jobbet så såg jag en stjärna falla. Det var kanske cirka tredje gången i mitt rätt så långa liv som jag har sett det, så det är ju värt att notera. Känner att jag är lite dåligt upplyst när det gäller stjärnfall, vad de beror på och sådär. Det känns ju rätt så oberäkneligt att stjärnor, som man ju tycker borde ha rätt så fasta positioner på himlavalvet, plötsligt lossnar och dalar ner (och vart tar de egentligen vägen någonstans?). Tänk om det hände de riktigt kända stjärnorna, så att Karlavagnen helt plötsligt var helt krockskadad, Orion stod med uppknäppt bälte och det bara var tre kvar av Sjustjärnorna? HUR SKULLE DET SE UT, VA? Tur det finns gps, för det där med att navigera efter stjärnorna verkar ju inte helt tillförlitligt. Det är väl bara Venus, morgonstjärnan, som det är någon ordning med (eftersom det namnet till trots är en planet och ingen stjärna, och dom får man väl ändå förutsätta att de håller sig på plats i sin omloppsbana runt solen? Med hjälp av gravitation och centripetalkraft och såna där grejer? Va?)

Mina lyckade affärer

När vi var i Stockholm i somras (ja, man kan skriva så i september, ty september, oktober och november är HÖSTMÅNADERNA) så var vi på Stadsmissionen (finns kanske flera och jag minns inte var just den här låg, men skitsamma) och där hittade jag en tekanna från Arabia som kostade fyrahundra spänn. FYRAHUNDRA KRONOR. Min mamma började av okänd anledning samla på Arabias teservis innan hon gifte sig (okänd anledning på grund av att hon inte dricker te). Sedan gifte hon sig och slutade samla på den innan den blev helt komplett, men det är inte långt ifrån. Men den har hur som helst stått oanvänd i ett vitrinskåp hemma på deras gård i 49 långa år, ända tills i år då de skulle flytta till lägenhet och inte kunde ta med sig allt, så då fick jag den. Det var kanske ett otaktiskt drag av mina föräldrar. Den jag såg i Stockholm var ju rätt så använd medan min är i MINT CONDITION och därför borde vara värd...mer?

Pensionsförsäkring 1?

Häromdagen blev jag sugen på att lyssna på The Men They Couldn't Hang och dängde på deras toppenskiva The Domino Club. Minns hur svårt det var att få tag på den (ännu värre idag och den finns inte på Spotify heller), min syrra hade den som LP och spelade av den på kassett till mig, men den måste ha gjorts i världens minsta CD-upplaga för jag fick leta som en GALNING innan jag hittade den begagnad för 75 spänn, vilket fynd! För skojs skull googlade jag nu vad en sån kunde inbringa i dagsläget. Hittade den på Amazon för 94 pund. NITTIOFYRA PUND. Det är ju typ mer än tio gånger mer än vad jag gav en gång i tiden.

Pensionsförsäkring 2?

I min ägo har jag också den svenska utgåvan av James Herriots The Lord God Made Them All, på svenska Vår Herres Folk Och Fä. Den måste ha tryckts i cirka tre exemplar, för det går inte ens att bildgoogla den på svenska. Betalade i och för sig ett rätt i mina ögon rätt saftigt överpris för den på Tradera en gång i tiden, men det kanske kommer att ge tusenfalt igen?

Pensionsförsäkring 3?

Ja, ni ser ju själva att det bara är en tidsfråga innan jag slutar med pensionssparandet, lutar mig tillbaka och låter cashen strömma in. Fast jag vill ju inte göra av med något av ovanstående i och för sig, så det kanske stupar på sin egen orimlighet. Och ja, jag nämner också att vårt hus vaktas av blodtörstiga vakthundar TWENTYFOUR SEVEN så hugade inbrottstjuvar göre sig icke besvär.

Waiting for that lucky draw

Har varit på mammografi idag. Tror det är fjärde gången eller femte gången, och varenda gång har jag fått kommentarer om mina tatueringar av mammografisterna eller vad de nu kan tänkas ha för titel, de som har som jobb att stå och platta ihop folks pattar mellan glasskivor dagarna i ända. Man tycker ju att den som dagligdags ser kvinnor som är nakna ner till midjan faktiskt borde ha sett det mesta och vara helt luttrade, och jag har ju inte ens speciellt många eller uppseendeväckande tatueringar. Men kommenteras ska det lik förbannat.
När jag var ung, detvillsäga ungefär i samma veva som Gustav Vasa gömde sig i ett hölass för att undkomma danskarna, så var det "lite ovanligt" med tatueringar, men IDAG, i detta nådens år 2015 borde ju ingen så mycket som höja på ögonbrynen ens om faster Asta (94) så hade hela ryggtavlan täckt av ett urblekt Hells Angels-emblem. Herregud, sannolikheten att träffa på någon som i princip har varenda kvadratcentimeter hud täckt av allsköns illustrationer är ju betydligt större än att man skulle begå ett brott och klara sig undan om signalementet enbart hade bestått av beskrivningen "gärningsmannen saknade helt tatueringar". Den personen hade ju åkt fast direkt menar jag.

Annat var det förr. Minns när jag och min syrra var i Skottland omkring år 1990, då räckte det i princip med att gå in på en bar iklädd ett linne som visade tatueringarna så var man vips OMSVÄRMAD av karlar som vällde fram från alla håll och kanter för att artigt kommentera att de tyckte att man hade "very nice tattoos" och sen ville de bjuda på öl och sen fanns det rikliga möjligheter att både kröka och ligga om man kände för det. DET VAR FAN I MIG TIDER DET. Nu är det alltså bara på mammografin man ens får kommenterar. Fast jag betackar mig för att bli uppraggad i det sammanhanget.